Aftonbladet – 8 september 1851, sida 3

en af bröderna Carlbom, kort efter detifrägavarand uppträdet hoppa ut genom ett af fönstren och spring gatan framät, samt att en annan person, den Koci ej kännt, försökt att hoppa ut efter genom samm: fönster, men ätervändt, under yttrande till den förre Jag kan ej hoppa ner, samt försvunnit i mängden Tvenne kanonierer, Gustafsson och Lindgren, had isynnerhet varit förföljde af smedsarbetaren Svensso! och dennes kamrater; men hvarken dessa eller brö derna Carlbom hade i dag kunnat med kallelse an träffas. Badaremästaren Lundgren, som efter väldet ä Nils son genast blifvit tillkallad och infunnit sig, berättad att han funnit det tillfogade säret vara omkring 3! tum längt och 1 tum djupt, genom hvilket smätar. mar utträngt, dem han instoppat och anlagt ligatu. rer, hvarefter han gifvit tillsägelse om Nilssons skynd. samma transporterande till lazareftet. Vid hr Lund grens ankomst hade Nilsson befunnit sig i sanslöst tillstånd, men efter förbandets anläggande visat fögs2 lidande, samt på fräga hvem som tillfogat honom så. ret svarat: Det var en ung, läng karl med randig eller rutig sidenväst, och jag skulle mycket väl kunnö känna igen honom,. Denna beskrifning passar full komligt in på smedsarbetaren Svensson, hvilken ocks? vid tillfället haft en dylik väst; men denne nekad fortfarande. För öfrigt tillade badaremästaren Lundgren, at dylika uppträden, som det ifrägavarande, nästan hvarj: söndag passerade på hustru Petterssons krog, hvares baler ständigt tillställas och hvarigenom ingen i gran skapet får njuta nattro. Poliskonstapeln Rydberg, hvilken tillika med fler andra kenstaplar under loppet af natten flere gänge infunnit sig i dansrummet och afstyrt ordtvisten emel lan deltagarne, hade nyss, jemte sina kamrater, af lägsnat sig dä ifrägavarande väld skedde, samt kund sälunda icke lemna nägra upplysningar i detta fall. Målet uppsköts till i morgon, dertill gesällerne Carl bom vid hämtningsäfventyr och kanoniererne Gustafs son och Lindgren skulle kallas. Svensson aftördes derefter till lazarettet för att kon fronteras med Nilsson; men denne, tillspord af h polismästaren Strähle att noga betrakta Svensson, fö att igenkänna honom, svarade med matt stämma sJag känner ej riktigt igen honom, ty han är ickt lika klädd som i gär; men blir han klädd i sin ru tiga väst, så tror jag mig bättre kunna igenkänn: honom. Svensson forslades derefter till sin bostac för att iklädas den väst han i gär begagnat, och der efter äter konfronteras med Nilsson. Det är mycker fara för Nilssons lif.