Aftonbladet – 6 september 1851, sida 3

räfheta romerska sommarnätterna, i ett hvalf, fi t ljus och-luft inkomma genom en litend ugg allenast, på 10 fots höjd från golfvet. h Den enda lättnad en fånge kan förskaffa sig hk denna pestångande ugn, är att få klifva upp L A kamraternäs axlar och hemta några ande-ll rag friskare luft i gluggen. Blott en gång i månaden tillåtas fångarne wottaga besök af slägtingar eller bekanta; men amtalet med dessa måste föras tvärtöfver n gång, genom ett dubbelt galler, i närvaro f två i gången posterade fångvaktare. Inom några få dagar före den, då denna erätteise uppsattes, hafva sex fångar bokstafgen svält ihjel i sina celler. Två andra, som ;rsökt afhända sig lifvet sjeltva, hafva blifit slagna i jern för tilltaget, och komma att ärskildt dömas och straffas för detta. Yttergare två, som gripits af ohjelpligt vansinne, afva blifvit flyttade till hospitalet La Lo gara. al fängelset San Michaele finnas öfver 4001 tatsfångar; i galerslafsfängelserna (Bagni) och! lova Prigione (Nya fängelset) mer än 200; i let sistnämnda äro de utan all-åtskilnad samnanfösta ihop med röfvare och banditer. Der errskar en dylik såsom befälhafvare öfver alla, ch han pålägger hvar och en nykomling de redervärdigaste sysslor. Ärnykomlingen ung, å blifva anspråken ännu mer ohyggliga, så ramt han icke förmår lösa sig fri -derifrån. )enne befälhafvare är en genom omröstning vald tyrann, som af kamraterna tituleras för papa soveranos (suverän påfve). Endast den som mer än alla andra utmärkt sig genom nord och stöld bevärdigas med denna suveräna myndighet, och såsom hyllning tillkommer äfven honom att kringbäras på sina förnämste undersåtares axlar. Påfven hyllas, som bekant är, på samma sätt af kardinalerna. Men dessa utdrag kunna vara nog för att bedöma förfarandet i Rom mot de politiskt misshagliga. Af hvem, kan man likväl fråga, ir det dock, som alla dessa nedriga och mörka dåd föröfvas? Af hvem, om ej af en prestregering, ett samfund som gör anspråk på att kallas kristenhetens öfverstyrelse i hela verlden; af den Helige Fadren, af Christi vikarie i den allena saliggörande kyrkäm, af en andlig monark, mot hvars inkräktningslystnad England nyligen nödgades offentligen sätta gräns, och hvars beteende, icke blott i Rom, utan i Toscana och Sardinien, röjer att han ärnar förfara på samma sätt hvar helst han vågar eller tror sig kunna våga. Men, kan man vidare fråga, hvem har skaffat honöm tillfälle till detta handlingssätt? Hvem återuppsatte honom på en thron, som han hade öfvergifvit, insatte honom på nytt till välde öfver ett folk, som hade ledsnat vid hans kardinalers:statskonst och förvisat :den? Hvem var det, som genom hans återställande och understödjande i-alla dessa mörkrets gerningar, gjorde sig till deltagare i hans missdåd? Hvem annars, än Frankrike, som, nyss sjelf förvandladt till re ublik, hade i sin nya grundlag uttryckligen förklarat sig för frihetens beskyddare bland alla andra folk! Man kan knappast tänka sig en mera förödmjukande och vanfrejdande belägenhet, än den nuvarande franska garnisonens i Rom. Också hafva sjelfva soldaterna begynt varseblifva den och finna den lika odräglig som befälet. Det enda, som tycks. förmå en sam. ling fransmän att underkasta sig någonting a? lågt, är ett slags sjelfuppoffrande ädelmod. emedan hvar och en vet, att i det ögonblick den franska besättningen lemnade Rom, skull den genast efterträdas af Radetskis legioner och de arma Romarne råka under ett, on möjligt, ännu tyngre ok, än det som trycke Idem i närvaro af de franska bajonetterna. —