Aftonbladet – 6 september 1851, sida 2

ståndets planer utan förtviflans (drömbilder. Blif i ditt land och när dig redligt, säger ordspråket. En man, som förstår så mycket som ni, finner öfverallt utan möda sitt bröd, om han blott inte vill flyga för högt och ej blyges: att arbeta. Ni förekommer mig lika såsom jag sjelf, då jag var i min ungdom. Vår pastor, salig i åminnelse, menade, att jag skulle bli en stor man, skickade mig på sin bekostnad till skolor och universiteter. Jag skulle studera theologi, men jag trodde mig kunna stiga ännu högre än till predikstolen, gick derförein vid militären, utmärkte mig, och blef en krympling; men vi skola tala vidare om den saken. Huru heter ni?s Thomas Heu!v svarade jag. Då uppgaf den gamle husaren ett omåttligt skratt och utropade: Thomas Heu? Bomber och granater, vi passa tillsammans, om också blott med namnen, ty jag är underofficeraren Thomas Stroh. Hö och halm, dålig vara och föraktade ting, men likväl användbara på sin plats. :Kom, stanna hos mig. ty det har blifvit afton, och håll till godo hos mig. N behöfver inte brådska med att komma till Persien.s Jag antog bjudningen. Vi gingo ned för gångstiger genom skogen till invalidens hydda. Huru pittoreskt hon låg i skuggan af tvenne gamla valnötträd i en trång dal mellan skogskullar! Bakom oss nedstörtade bäcken skummande mellan bruna klippor. En spång med ledstänge; förde deröfver till gården framför det lilla med vinranko! omslingrade boningshuset, på hvars tak en svärm dufvo slagit sig ned, under det att hönor och ankor hvimlade öfver allt dernere. Justine strödde genast korn åt er mängd kycklingar, som tillika med ligghönan församla sig kring henne. Bredvid huset låg ett förråd af vec uppstapladt, bestämdt till alla slags träkärl, som inva liden visste att med skicklig hand förfärdiga. På andr sidan om boningen var en inhägnad, välordnad blomster trädgård, omringad af fruktträd. Midt emot stodo e mängd bikupor. Hvarje plats i det vänliga eremitage var på det bästa använd. Invaliden införde mig i de lilla boningsrummet och tog renseln af min rygg. Ju stine bragte mig på förhand en liten förfriskning af brö och en bägare mjölk. Ordningen och den ovanliga ren ligheten i stugan gaf den ett ståtligt utseende; och lik