Aftonbladet – 6 september 1851, sida 2

wr följa Eder oeh jag förblifver det Medervärda ondeståndet med all Kongl. näd oeh ynnest välbeÅgen. I talen vid uppvaktningarne hos H. K. H. ronprinsen, och hvilka, i anledning af Kronrinsessans tillstånd, till hufvudföremål hade yckönskningarne till konumgahusets framtida ycka och välsignelse, finner man såsom det närkligaste: Landtmarskalkens yittrande: Ridd. och Adeln har redan liänge med lifligglädje rfärit det varma deltagande och det kraftiga allvar varmed E. K. H. omfattar och: befrämjar allt, som an lända till fäderneslandets bästa; men under det u slutade riksmötet har Ridd. och Adeln haft den yckan att på närmaste häll vinna den säkraste visset härom, och Ridd. oeh Aden finner sig derföre ifvadt af den uppriktigaste erkäösla. E. K. H. lätar derigenom vär älskade Komngs mödor och omorger, och förvärfvar på samma gäng ökade anspråk vå Ridd. och Adelns samt hela Svenska Folkets orubbiga kärlek och tillgifvenhet, likasom E. K. H. åt ig sjelf bereder den skönaste belöning i medvetandet af väl uppfyllda pligter.s Kronprinsen svarade: Fästad vid fosterlandets framtida öden med band, som för mig äre lika kära som heliga, är det min första pligt likasom min dyrbaraste rättighet, att ät fäderneslandet egna min omtacka och mina krafter. Jag gör det af redligaste hjerta och är förvissad, att mina bemödanden i detta afseende af Ridd. ochAdeln ej kunna annat än godkännas: dess bifall skall för mig alltid innebära en kraftig uppmuntran. Å mine egna och min gemäls vägnar tackar jag Ridd. och Adeln för dess välönskningar. Deras fullbordan utgör värt käraste hopp: det barn, vi med Försynens nåd förvänta, blifver fiderneslandets, lika mycket som värt, och skall fostris att älska och tjena detta ädlaste föremål för vär kärlek. Presteståndets vice Talman: Med sann glädje hafva vi erarit det varmt fosterländska sinne, det nit och deltgande, hvarmed vär nädige Kronprins följt denna riksdags vigtiga förhandlingar, och tacksamt hafva vi i den öppna ridderligheten, det insigtsfulla allvaret, den rena fosterlandskärleken, vördat en borgen för fframtidens glada förhoppningar. Den värd och uppmuntran E. K. H., säsom främste styresman af rikcets högsta bildningsanstalter, egnar åt klassisk lärdlom och vetenskaplig forskning, erkännes af Prestesttändet och alla den grundliga bildningens vänner med innerlig hängifvenhet.r Kronprinsens gar: Förvissade att den hufvudskliga grundvalen för huslig lycka är att söka uti vörmaden för religionens sanningar och uppfyllandet af dess bud, känna säväl jag som min gemål en liflig tillfedsställelse vid emottagandet af den lyckönskan, vörliga Presteständet för oss uttryckt. Det barn, som den allsmäktiges nåd gifver oss skäl att förvänta, skall af oss uppfödas att bekänna samma tro och öfva samma lära. Med fägnad har jag erfarit det bifall Presteståndet skänkt ät mitt varma nit för bildningens och den sanda applysningens spridande inom alla samhällsklasser, och jag är förvissad att alltid kunna päräkna svenska presterskapets upplysta och verlksamma biträde till detta för kommande slägtens väl sä maktpäliggande föremäls uppnäende. Vi kunna ej på bättre sätt tjena det fosterland, som har rätt till vår kärlek och till vära osparda bemödanden. Borgareståndets Talman: Borgareständet känner, lika med hvarje medborgare, behofvet att fästa förhoppningarne om vära närmaste efterkommandes sjelfbestård ochlycka vid dem, i hvilkas sköte fäderneslandet en gäng skall förtro sin framtid. För monarken, som för den enskilde, ligger dock det kommandes första och säkraste grund i-det -husliga lifvets sällhet. . Dess glädje har redan blifvit D. K. H:s skönaste lott och lofvar en ny morgonrodnäd i den underpant för konungahusets och folkets kärlek, som hvilar under det unga modersbjertat. Kronprinsens bar: Lifrad af en uppriktig erkinsla för de välönskningar, jag nu frän det lofliga 3orgareständet emottagit, får jag, säväl ä egna som ä min gemäls vägnar, deröfver betyga värt illfredsställelse. Den-lyeka, som blifvit oss beskärd att ega hvarandra, kommer att ännu mera förökas, då vi hoppas attsnart till våra bjertan få sluta en pant at vär kärlek. Detta barn blifver dock ej uteslutande vär egendom: det kommer att i främsta rummet tillhöra fätderneslandet, och vi skola i tid hos detsamma inplant:a begreppet om dess pligter emot fosterjorden. Den lifliga kärlek, jag sjelf för fäderneslandet hyser, förklarar och rättvisar mitt deltagande för allt, som till dess välgång kan bidraga. Bondeståndets Taman: Den svenska allmogen är fatig, har föga att bjuda rlaf jordens egodelar; men hvadden eger gifver den tl med varmt bjerta, nemligen en rogen och liflig kärlek åt sitt konungahus, och i ölmjuk bön till Verldens Herre nedkallar den Himmelens nädiga beskydd och rikaste välsignelser öfver EE. KK. HH:s personer, stundande öden och käraste förhoppningar; anI hällande underdånigst att fortfarande få vara inne,sluten i EE. KK. BH:s ynnest och bevägenhet., Kronprinsens svar: Redlige Dannemän! Eder varma och tillgifvenhetsfulla afskedshelsning päkallar min och min gemåls uppriktigaste erkänsla. Vi hembära den ät eder med rörda och tillgifna hjertan: öfvertygade att hos det hedervärda Bondeståndet alltid återfinna samma tänkesätt, som vi åt detsamma egnat. Den bästa gäfva, vi af eder kunna erhålla, är en uppriktig vänskap. och vi skola alltid deraf göra oss förtjente. Det barn, som Försynen läte oss hoppas att snart få trycka till vära hjertan, skal uppfödas i kärlek till fosterlandet, och i öfvertyselsen om det höga värde, svenska -allmogens tillgifv:nhet för dess furstar leger. Med dessa grundsatser skall det af folket blifva .Jälskadt; — en skönare lott kunna vi ej för det ut, I tänka. : J hafven kunnat öfvertyga eder, redlige Dannemän, om det varma nit jag för landets väl hyser, och detta bör förefalla eder natwrligt, dä edert eget väl dermed är oskiljaktigt förena.dt. Förtäljen vid hemkomsten för edra makar, barn oeh vänner den lycka, jag vid en älskad gemäls sida njuter, och varen förvissade om nin oeh hennes forta farande välvilja och bevägenhet. — Vi hafve emottagit en insänd artikel, asom börjar med följande välgrundade åsigt: sOm Patenter. gl) Uti Aftonbladet för den 30 sistlidne Augusti före, kommer, under artikeln: Resan till London med rÄngfartyget Nordstjernan, den ippgift att flera af de lQvanska resande med nämnde fityg ämnade efter