Aftonbladet – 5 september 1851, sida 3

f några vilda rosenbuskar, som, nedhängande öfver et dippblock, bildade ett vänligt tak. Trakten omkring mig rar ovanligt behaglig. Det var ett fruktbart, väluppod: adt land, omgifvet af kullar. Jag öfverskådade det vid omkring, ty jag låg på en höjd vid randen af en skog Vid mina fötter flöt en bäck, som ej långt till höger frår mig måste bilda ett vattenfall, ty jag hörde bruset a less störtande böljor. Mellan kornfält och kullar på vä n mils afstånd ifrån mig framglänste mellan buskarn tornet af en by-kyrka. I den dunkla bakgrunden. upp: täckte jag en liten stad. Här vore det godt att dö — tänkte jag — hvarför måste jag irra omkring, utan hem såsom en Kain, utan varaktig bostad? -Hvarför kan jag ej kalla en enda torfva jord för min? Jorden är delad jag har blifvit lottlös. Huru glad skulle jag ej vara, om jag egde ett halmtak med nägra plogland jord i der der lilla byn mellan kullarne och äkrarne. Jag kunde med mina kunskaper och min erfarenhet göra oändlig mycket godt bland detta fredliga landtfolk. Det skull lära att älska mig. Jag skulle bli deras vän. Jag vor återförenad med verlden, från hvilken jag nu är lössli ten och fladdrar omkring för vindenslek säsom ett viss nadt löf. Så tänkte jag och glömde nästan helt och hållet mir resa till Tibet, China och Corea, vid de ljutva drömme: rier, som innästlade sig hos mig. Hvem är väl ständig herre öfver sina tankar? Jag blef just vemodig vid mir inbillnings lekar och klagan. Då nalkades en liten flick: af omkring tio år, enkelt och landtligt klädd, barfotad men snygg. Hon framkom ur skogen på gångstigen vic brynet af busksnåret och såg förundrad på mig, gick mig förbi och helsade rätt vänligt ett xgod afton. Jag frågade då: Hvart skall du gå, mitt barn? — Inte långt! sva rade hon och stannade framför mig, i det hon nyfike betraktade mig. Alls inte långt. Jag söker bara efte våra getter, som beta här i skogen i närheten, för at drifva hem dem, ty det är bra nog sent. Då solen gå ned komma de annars af sig sjelfve, men jag vill mjölk dem tidigare, så att jag kan gå med far och möta Ga briella ett stycke på väg.v Hvem är då Gabriella? frågade jag och kunde ec