Aftonbladet – 4 september 1851, sida 3

10) Vi hafva på intet ställe yttrat ett enda ord om len tid, som kan erfordras för vattenledningens fullordande. Vi hafva talat om begagnandet af vattenedningen d. v. s. konsumerandet och betalandet af attnet till päräknad qvantitet af 1,800,000 kannorl m dagen, hvilket är nägot helt annat. 11) Den ömtäligheten att anse en anmärkning il ak för detsamma som en personlig chikan, går Utför längt. Ingen skall kunna tillvita oss att ickel: öra hr Tottie all rättvisa för sin skicklighet och er-1 arenhet; men att subordinera våra äsigter så helt ch hället under hans, att vi icke skulle få yttra ett rd emot hans beräkningar och förslager: det torde ara nog mycket begärdt. Förlätligt är ock, om vi cke kunde anse benämningen skrufventiler, äga i ir Totties kostnadsförslag en så inskränkt betydelse l: om af sstämluckor, att begagnas endast vid repa-li ationer. Vi hade dertill så mycket mindre anled-l; ing, som nämnde förslag icke upptager nägon ser; kild kostnad för de skrufventiler, hvilka erfordras ör att dels vid inträftfande eldsvådor gifva vatten ät: väskrufvade sprutslangar, och dels tjena vid gatorsi:; ch rännstenars spolande. Dä dessa ventiler mäste !! ara af metall med i allmänhet betydligare kaliber, l. ch i de tätare bebyggda delarne af staden böra finas på temligen korta afständ (knappt öfver 100 alar ifrån hvarandra), för att icke ofullständigt motvara deras ändamäl, sami den af hr Tottie beräkade längden af rörledningarne uppgår till något öfer 6, svenska mil, inses lätt, att bäde vär gjorda nmärkning icke var obehörig, och att den uttryckte fvertygelsen om en högre kostnad för anläggningen, n hr Tottie uppgifvit, icke är så alldeles utan grund. 12) Denna anspelning på en nyligen timad hänlelse gifver en naturlig anledning att tänka, att, dä len träffat landets i sin väg erkändt skickligaste ngeniör, som äfven offentligt erkänt sitt fel dervid, nisstag icke heller kunna vara omöjliga hos hr Tottie; ch publiken afskräckes mera ifrän nyttiga företag senom att efterät se sig missledd af felaktiga beräkingar och kosnadsförslag, än att på förhand höra nmärkningar, ledande till sakens närmare pröfning, om aldrig kan innebära nägot ondt, utan fastmera ynes böra medföra, hvad red. just äsyftat — sin ytta. Vv. Civil-Iingeniören OC. Totties svar: Till Redaktionen af Tidskrift i Byggnadskonst, Mekanik, m. ms. Ehuru föga böjd för polemik, kan jag icke underäta att besvara tit. förnyade anmärkningar, införde ti tidskriftens 7:de nwmmer — dels för sanningens ch sakens skull, dels emedan jag är den anfallne ch icke den anfallande. Jag skall emedlertid vara ort och suceessift följa tit. noter vid besvarandet. Not. 1. Tit. vidlyftighet här bestyrker mitt förra västäende, ty tit. erkänner sig hafva erhällit manukriptet emot slutet af April och börjat afskrifva det hvartill högst 2:ne timmar behöfts), samt efter 2:ne lagar detsamma äterlemnat, utan att frän den stunlen det ringaste fräga derefter, intill det tillfälle (6 7 veckor efterät) då vi träffades. Tit. känner bäst jelf motivet för detta mitt komplicerade handlingsätt, men för andra synes det ätminstone inkonsevent. Nägot ömsesidigt missförständ eger alldees icke rum. Förslagets införande var tit. egen proosition, ej min; jag visade tit. största beredvillighet inder transaktionen, men var för öfrigt helt och hålet passiv. Not. 2. Redaktionen förkastar här hvad den i sin öregäende recension förordade, neml. serskildta vatenledningar för Stockholms integrerande delar. Reseroirens läge på söder hevisar ingen SOppositlona. Om innevänarne finna för godt kunna de hafva sin serskildta vattenledning för Södermalm, alldeles om redaktionen förr önskade. Jag yrkar endast att eservoiren för det öfriga Stockholm mätte placeras ler den af mig blifvit föreslagen. Hvartill fortsättningen at samma not tjenar förstär jag icke, då Red. det närmaste redogjort för de ,konstanta utgifterna, eller dem, som äro oberoende af vattenledningens mer eller mindre skyndsammare eller långsammare utsträckning. Redaktionens uttryckta fromma önskan är här alldeles icke på sitt ställe, helst Red. så tydligt förblandat drifkostnaden med anläggningskostnaden. Not. 3. Redaktionen kan väl icke frångå att hafva förordat vattenledningen i Hamburg, ty hvarföre eljest kalla den serdeles god, och flere gänger citera den, och den allena? Hvad kostnaden för anläggning: 643,700 rdr, och den för drifvandet: 25,000 rår, beträffar, hvarföre göra bruk af det insidiösa ordet om, då Red. omöjligt kan bevisa summornas otillräcklighet? Not. 4. Jag hoppas att publiken ingalunda delar Red. här yttrade äsigt, att hufvudmotivet för anläggande af vattenledning i Stockholm skulle vara en skild vinningslystnad, men icke allmänt gagn. Arsta vikens, af oräkneliga källådror uppblandade, vatten vid Skans tull må icke förvexlas med vanligt sjövatten — det är passande till alla behof. Not 5. Inom Stockholms i allmänhet ganska stora hus skulle förbrukningen af vattnet blifva nästan oupphörlig, och nägon stagnation i de små blyrören endast ega rum öfver natten. Den lilla qvantitet de innehälla aftappas dock tidigt på morgonen till renspolning, hvadan den till invertes bruk aldrig blefve begagnad. Det är mig längesedan bekant att rör af gutta percha utgöra ett bättre substitut för blyrör, men, intilldess Red. kan ästadkomma det nu betydligt höga prisets nedsättning till hvad bly kostar, kan jag dem icke föreslå. Not 6. Den vanliga beräkningen af en hästkraft är: 33,000 (icke 36,000) I lyftade en fot på en minut. Efter tit. höga beräkning skulle icke en 90 hästars machin erfordras, dä likväl Red. i den föregående recensionen förklarat att en på minst 120 hästkrafter vore behöflig. Not 7. Den lokaliserade vet väl att skillnaden emellan Stockholm och Aberdeen icke fir större än att jemförelsen kan passera. Troligt är också att vanan i Stockholm ieke länge skall visa sig konträr mot den af redaktionen omhuldade vinningslystnaden. Not. 8. Denna not är helt och hållet opäkallad, enär i min text är tydligt redogjordt att differencen, mellan förbrukningen inomhus och på gatorna samt 1,800,000 kannor per dag, skulle förse fontainerna. Hvilken som vill öfvertyga sig kan lätt göra det: att här finnes ett ganska betydligt och tillräckligt öfverskott, samt att ingen individ konsumerar 20 kannor om dagen — öfrerhufvud. Not. 9. Att red: har orätt i denna armärkning bevisa de talrika odlingar och andra företag, som länge pägätt i Sverige, hvaraf ofta behällning dröjer i flere är. Hindret för jernvägars anläggande hos oss härleder sig mindre frän den af red. uppgifna orsak än frän lojhet, förtelade ätgärder och orätt misstänkt egennytta. Not. 10. Antagande den här gifna förklaringen, hvad bevis eger dock red. att begagnandet af vattnet skulle behöfva en läng tid eller generationer för att blifva allmänt? Jag deremot tror mig kunna bevisa möjligheten att det snart blifver allmänt be. gagnadt, ty sedan rören blifvit inledde, ega innevä. narne en ypperlig källa i hvarje hus, som naturliger företrädesvis begagnas. Fördelas den ringa vattenafgiften på hyrorna, vinner min satts ännu större rimlighet. Not. 11. Om red. anser beskyllningen att hafva officielt utgifvit ett för lägt d. ä. falskt kostnadsförslag passande för dess digestion; får jag deremot för klara att min natur och hederskänsla äro väsentliger olika. Dä redaktionen icke kan vara bekant med sjelfva tillställningen, torde vara bäst att lemna skruf. ventiler, stämluckor m. m. i ro intilldess saken så avancerat att ett detailleradt kostnadsförslag blifvi upprättadt. Not. 12. Anspelningen är gjord af redaktionen men ej af mig, ty min skrift uppsattes före slutet a Juni, och har i afskrifter blifvit daterad 1 Juli. At oaktadt min till red. härom inlemnade skrifvelse lät: trycka den 4 Juli, måste tydas säsom ettlohof at inblanda katastrofen vid dockorna på men mm br RAÄ J IL. A MM. A LL. 1