Aftonbladet – 4 september 1851, sida 2

summa, om det äfven måste ske genom allmosor, för hvilka jag blygdes lika litet som för arbete. Jag bad honom derföre att icke för min skull göra sig någon vidare möda eller bekymmer, ty jag vore lika rik som fågeln i luften, för hvilken hela verlden stod öppen. Du måste likväl, min son, tänka på din ålderdoms dagar, dessa dagar, om hvilka du varder sägandes: de behaga mig icke. Du måste tänka på att skaffa dig en stadigvarande bostad, ty äfven fågeln i luften har sitt näste.. Ärevördige fader, sade jag, skall jag dåraktigt uppoffra mina ungdomsdagar för att på lderdomen under några få år i stället för salt och bröd få äta stek, eller i stället för ett läger af halm eller löf få hvila på en fjäderbädd? Månne ett sådant sträfvande lönar mödan? Kan jag väl veta om jag någonsin uppnår denna ålder? Och om jag äfven skulle uppnå den, så vet jag ju att Gud äfven då är nära.o Men hvad är ändamålet med dina resor, min son? Att bese verlden, ärevördige fader, inhemta nyttiga lärdomar och blifva visare, det vill säga lyckligare. Jag vill följa de gamla grekiska filosofernas exempel, vandra omkring bland främmande folkslag och efter fulländade läroår på något ställe söka att nyttigt använda mina kunskaper. en gamle ställde sig skrattande framför mig, betraktade mig med besynnerliga blickar från hufvudet till fötterna och utropade: Du är sannerligen bättre än jag trodde. Du är på rätta vägen till målet, om du alltid följer denna lefnadsplan. Då jag sjelf, utan att förfela målet, vandrat samma väg, kan jag af egen erfarenhet intyga att du valt rätta medlet att uppnå det högsta jordiska goda. Orsaken hvarföre jag slutligen gick i kloster var den, att jag, trött af vandringen, behöfde hvila ut och att det var mig likgiltigt hvar. Jag har beskådat verlden från många olika sidor och funnit allt det tillbedjansvärdt, som utgått ur Skaparens hand, men deremot det föga berömvärdt, som varit menniskors verk. Ja, jag tillstår för dig, att jag ofta trott mig vara allena på jorden med min Gud, utan att tillhöra menniskoslägtet, så litet förstod jag menniskornas sträfvande och så litet blef jag af dem förstådd.n Menx, sade jag, närevördige pater Vitalis, ni fann väl några undantag? Visserligen, svarade den gamle, träffade jag rikt begåfvade själar, men endast till ett ringa antal och misskända eller döljande sig för ett emot dem fiendtligt slägte.n!