Aftonbladet – 3 september 1851, sida 2

mande länder. Var det verkligen kapten Cubås pligt, att se till det passageraren var lagligen dokumenterad, så är svaret oförklarligt; och då dertill kommer att denne sade sig hafva pass, samt oss veterligen ingen serskild passpåteckning i Calmar då måtte erfordrats, så blifver förhållandet ännu besynnerligare, emedan kaptenen väl då borde eftersett i hvad skick det var. Då herr kapten Cub alltid åtnjutit allmän aktning för det sätt hvarpå han behandlat alla, som med honom haft beröring, måste det antagas, att denna gång någon särskild anledning vållat ett dylikt handlingssätt. Att söka den i något så lågt och obehörigt, som i det Barometern synes vilja antyda, anse vi vara oförtjent; och troligt synes, att äfver denna gång den gamla reglen gjort sig gällande, det är icke ens skull att två trätas. Emellertid torde denna händelse hafva der nytta med sig, att det blifver mera känd huru pass-behandlingen bör vara å ångfartygen. Då osäkerhet derom synes råda såväl hos befälhafvare som resande, vore det väl att alltid underrättelse derom å ångfartyger anslogs. Mångens väl kan skadas, genom dylika tilldragelser, som denna; hvilken hurt man ock betraktar den, visar det betänkliga. att en befälhafvare godtyckligt kan vägra er passagerare att åtfölja fartyget. I Gottlands Läns Tidning för den 29 Aug. läse: äfven ett annat klagomäl, som Bore och Dagbla det i dag reproducerat. Det rörer kapten Cubes ät gärd att i Calmar låta de från Carlskrona hit med följande sjökadetter från krigsakademien få begagn: fruntimmerssalongen, hvarigenom resande fruntimme: blifvit, såsom orden lyda: beröfvade den be qvämlighet, hvilken säväl messingsetiketten öfver frun timmerssalongsdörren, som praxis och vanlig god ord ning å alla andra ängbätar utlofva ät qvinliga passa geraren. Angående denna sak hafve vi inhemtat, att de ifrigavarande arrangementet på intet vis lärer vars så klandervärdt, som berättaren i Gottlandstidninger sökt göra det; äfvensom hans sidohugg ät kadetterna säsom de der icke skulle hafva tålt vid att på däck pas sera en natt på Östersjön, och hvilka derföre hellre med uppoffrande af bäde den ridderlighet och här. dighet, som af gammalt utmärkt svenska krigare läto sig, för att på andras bekostnad vinna veklig beqvämlighet, under rubriken Fruntimmern transpor. teras en Augustinatt öfver hafvet, mäste anses högs orättvist. Förhållandet var nemligen, att blott tr resande fruntimmer ätföljde. Det ena hade med sir man egen hytt; de två andra fingo för sig begagn: kaptenens, då de dermed ansägo sig belätna. Genomn kadetternas placering i damsalongen vanns större be. qvämlighet för öfrige passagerare; och alltsammar skedde säledes utan afseende på annat än allas be. lätenhet.