Aftonbladet – 2 september 1851, sida 2

let vara gifvet att detsamma icke :skulle betäcka sin costnad, än mindre ge någon vinst... Han instämde ned reservanten friherre Palmstjesrna deri, att de 250,000 riksdalerna, fördelade på fflera föremäl, kunle bättre tillgodogöras. Han hadde ej kunnat uppspära fördelarna af de 10 millionerr, som blifvit nersräfda i Göta kanal; och huru ginage det med de 2 procent denna nu har af transitohandeln, om kanalen skulle dela med jervägen? Talarem var rädd för det utländska skuldsättningssystemet; Mmypoteksföreningarna hade redan sänkt landet i 20 millioners utländsk skuld, och nu skulle denna under statens garanti ytterligare förökas. Tal. skulle, oaktadt allt detta, ha varit med om saken i fall frägan förekommit i början af riksdagen, då nedsättning i stället kunnat ske i utgifterna under fjerde hufvudtiteln. Ett uppskof skulle icke skada; ty under den blifvande allmänna oron skulle de utländska kapitalisterna anse för en fördel att få placera sina penningar i det lugna Sverige mot läg men säker ränta. Flera talare hade anmält sig, mnen i anseende till den längt framskridna tiden afbrötts diskussionen, för att på eftermiddagen fortsättas. Under tiden hade prosten Aroseniius funnit nya betänkligheter, bland andra den, attt öfvergängen till staten af eganderätten till jernvägen skulle innebära större fara än beviljandet af de 250,000 riksdalerna, ty om jernvägen dä ej bure sig, blefve den en kräfta för landet; och prosten Jöns Söderberg hade sammanskrifvit ett anförande, hvari alla de på förmiddagen anförda invändningarna mot förslaget upprepades. Biskop Holmström bad de herrar, som ännu ej hade yttrat sig, icke ta illa upp att han hemställde om de ansäge sig kunta öfvertyga hvarandra, och om diskussionen icke vore tillräckligt wtförlig redan. Lektor Söderberg frän Wisby tallade om materiella fördelar, som läta bättre känna än: bevisa sig; fördelen af Götha kanal vore af den beeskaffenheten. En spanmälslast behöfver under närvarrande förhållanden 14 dagar å 3 veckor för att kommaa från Wisby till Götheborg; funnes jernvägen skulle ! lasten vara framme på 2—3 dar. I afseende på den uppoffring staten skulle få vidkännas för ifrågavarande företag anmärkte talaren att vär financiella ställning vore i detta ögonblick så god, att statsfyllnadssamman, äfven med tillägg af de 250,000-riksdalerna, skulle bli 80,000 rdr mindre än den var 1844. Prosten Ljungdahl ville ha saken betraktad som en statsregleringsfråga och yrkade återremiss deraf; han kunde ej bifalla i dess närvarande outredda skick. Prosten Berlin päpekade en stor blunder i frih. Palmstjernas reservation, då der talades om den vinst jernvägsanlöggarne skulle skörda i fall anläggningskostnaden understege 5 millioner; denna vinst blefve nemligen statens. Af aktning för författaren till reservationen ville prosten icke gemomgå densamma punkt för punkt. Vid yrkandet omm auktoriteters hörande anmärkte han att hufvudsakten ansetts afgjord genom föregående ständers beslut och att detnu blott var fräga om utsträckningen af jermvägen till Köping. Doktor Gumelius framhöll de fördelar äfven andra lorter än Nerike skulle skörda af företaget; det herrliga Westergöthland skulle, om det finge tid på sig, bli ett Östergöthland! Han päpeiade äfven jernvägens nytta för trupptransporter — den skulle en dag s I kunna rädda Sveriges frihet; ty om vi hotades på ena hället skulle räddningen på ganska kort tid komma från det andra. Postens snabbare befordran vidrördes ocksä. Prosten Söderberg hade omnämt Cimbritshamns jernväg, säsom ett försök hvilket slagit illa ut; doktor Gumeelius upplyste att den utifrän för dsokrifna diligens som skulle färdas den vägen vari träng, att en karl icke fick riktigt rum uti den; 7 visste ej om den värde talaren (prosten S. är te ; gen korpulent) pröfvat på densamma. Bland de allvarsammare skälen för sin sak anförde hr doktorn att om vi hade jernvägar skulle det e vara hungersnöd på ett ställe i landet när det fins vanmäl i öfverflöd på ett annat; vore det icke mera värdt än 250,000 riksdaler, frägade han, om det rka Östergöthland, hvars representanter här sätta sig :mot saken, kunde skicka spanmäl till Norrland när dt svälter? Talaren förklarade slutligen att han icke trodde sig kunna inverka på någons öfvertygelse, men han hade velat gifva skäl för sin egen. ) Professor Carlsson förde ständet till minnes med dThvilken ringa utsigt den första ängbäten gaf sig ut i I Mälaren; nu försloge hela Riddarlvimen knappt till hamn för dem alla. Prosten Hasselrot sade sig hafva kommit till öfverläggningen något tveksam; men ru vore han stämd för bifall. Han gjorde en liten eterskörd af motskälen; päminte derom att de 5 millionerna, för hvilka räntan. garanterades, icke skulle skrinläggas, och, i anledning af hvad som talats om vinstens ovisshet, om den som icke ville gå i sjön förr än han kunde simma. Åtskilliga af förslagets motståndare hade förklarat sig vara vänner af jernvägar; men det vore sädana vänner, för hvilka nnan mätte be Gud bevara sig. Prosten Setterblad tackade d:r Giumelius för kom-Iplimangen ät Westergöthland, och anförde exempel ilpå huru folkets verksamhet lifvas af stora företag. el Han biträdde förslaget. Prosten Holmberg tillkännagaf attt han hitkommit med samma tvekan som prosten Hzasselrot; han skattade sig nu lycklig att kunna bifalla. Och härmed var diskussionen ffullbordad. Öfver förloppet vid omröstningen är förut berättadt. En liten efterdyning förekom vid pröfningen af utskottets sammanjemkningsförslag. Prosten Aroseoius förklarade dä, att han icke yttrat sig öfver vilkoren, emedan han ej ville dela amsvaret, och komminister Beckman hade ett yttrandle; som gaf prosten Berlin anledning att beklaga kcomministerns fränfvaro från den föregående öfverläggmingen, hvaraf det I förmodligen kom sig, att han icke hade riktigt reda Tpä saken. Men tit. Beckman sadle sig vara glad deröfver; ty han vore derigenom säå mycket mer ofördT hindrad att vidhålla sin öfvertygelsee. Utskottsbetänkainden. Statsutskottets memorial N:o 351 innehäller förslager till sammanjemkning af riksstäindens skiljaktiga beslut, i åtskilliga delar af utlåtandlet N:o 340, ianledning af väckta motioner, dels i fräga om ändring uti redan bestämda vilkor för den af rikets sednast församlade Ständer lemnade garanti i afseende på anläggningskostnaden för en jernväg emellan Örebro och Hults lastageplats vid Wenern, dels ock angäende ifrägaställd utsträckning af demna jernvägs anläggning till Köping. Deri föresläs: 1:o att utskottets, vid slutet af 8::de sidan af utläTtandet intagne, tillstyrkande, mätte erhälla följande förändrade redaktion, hvarmed Ridderrskapet och Adelns beslut i denna del af ärendet jemväl hufvudsakligen öfverensstämmer, nemligen; vatt Rikets Ständer, unIder förbehåll att nägot bolag icke finnes, som kan göra lagliga anspråk på grund af Kongl. Maj:ts nädiga oktroy af den 28 December 1848, ville, för sin del, med upphäfvande af hvad vid sistlidne riksdag blifvit stadgadt och genom den underdäniga skrifvelIsen af den 19 Augusti 1848 hos Kongl. Maj:t i underdänighet anmäldt, angäende villkoren för den af rikets då församlade ständer lemnadie garanti för räntan ä anläggningskostnaden för en ;jernväg emellan Örebro och Hult, fatta följande förämdrade besbitu: Utskottet inbjuder vällofl. Borgarestår jet, att instämma i den sålunda förändrade redaktion af ifrågavarande punkt, 2:0 att Presteoch Borgareständenbehagade biträda Ridderskapet och Adelns beslut, atti femte punkten framför orden: vutan lösen tilläggas orden i fullgodt skick.s 3:0 att Ridd. och Adelns beslut om skyldighet för bolaget, att ställa säkerhet för fullgörandet af dess I förbindelser, hvilken skyldighet sanmolikt skulle helt och hället motverka bildandet af ett bolag och dessutom vara utan ändamäl, enär näigon utdelning å ljernvägsaktierna icke få ega rum förrr än genom verkdställd besigtning blifvit årligen utrtönt, att bolaget fullgjort sina förbindelser i fråga omi jernvägens unlerhäll och ändamälsenliga skick, m. m. mätte få Tösse falla per