Aftonbladet – 2 september 1851, sida 2

Presiestandet i jernvägsfragan. (Forts. fr. gårdagsbl.) Prosten Almqvist var ej utan hopp i afseende på jernvägssakens framgång, men hade ej kommit till bestämd -öfvertygelse om det nu föreslagna sättets lämplighet. Han citerade Geijers ord om vigten af lättade kommunikationer för värt lands framskridande äfven i andlig riktning, och fordrade att ett ordentligt system för vära jernvägsanläggningar skulle uppgÖras. ; Doktor Säve erkände att frågan blifvit för litet förberedd, men frågade hvilken utredning man kunde vänta af våra kollegier och embetsverk, hvilkas hörande här blifvit päyrkadt. Han anmärkte mot dem som talat om den skuldsättning företaget skulle ha till följd, att desamma annars förorda statslån just såsom medel för vår uppkomst. De 250,000 riksdalerna om äret, som staten skulle garantera, kunde aldrig sägas vara bortkastade, när man tänkte på den förkofran i kommercielt och industrielt hänseende som landet skulle vinna på företaget. Den föreslagna linien vore företrädesvis egnad för anläggningen. Emot frågans uppskjutande till nästa riksdag, derigenom att man öfverlemnade ät Kongl. Maj:t att dä afgifva proposition, invände talaren att det icke vore sagdt att ett dylikt anbud som det nu ifrågavarande då gjordes. Doktor Björkman sade sig ej kunna förorda den nu föreslagna utsträckningen af banan, men tillstyrkte fortfarande garanti, med nödiga förändringar likväl, för jernvägen Hult-Skebäck, och yrkade derföre äterremiss, Prosten Arosenius höll sig blott vid den materiella nytta företaget kunde medföra. Den berodde af behofvet af ifrågavarande anläggning; men vore detta så stort? Han hade icke hört det. Andra frågan vore om den föreslagna jernvägen skulle bära sig. Han tviflade derpä. Statens förmäga att ätaga sig en sädan utgift, om icke andra angelägna saker skulle stå tillbaka, satte tal. också i fråga, äberopande i detta afseende frih. Palmstjernas reservation. Kostnadsberäkningen vore för läg, och så ginge halfva antalet af de engelska jernvägarne med förlust. En jemförelse med trafiken pä Götha kanal skulle visa oriktigheten af den beräkning man uppgjort på vinsten af nu ifrågavarande företag. Här vore verkligen fråga om ett fondsystem, som skulle päsmygas värt land; handlingarna talade om obligationer och huru de skulle göras löpande. Tal. slöt med attinstämma med doktor Broman. Prosten Berlin sade, att frägan om jernvägars nytta för 15 är sedan blifvit utkämpad i Europa; han trodde att den äfven hos oss blifvit utagerad, nemligen vid sista riksdagen, då två tredjedelar af representationen biföllo en jernvägsanläggning härstädes. Vinsten af Götha kanal vore oberäknelig, fast den ej ger mer än en å två procent ät aktie-egarne. Tal. ansäg den af motsidan ifrågasatta behörigheten af förslaget om banans utsträckande till Köping afgjord, och tillstyrkte säledes bifall till utskottets hemställan derom. I anledning af förespeglingen om skuldsättning sökte han göra begripligt, hurusom räddning och uppkomst kunna vinnas just derigenom att man sätter sig i skuld. Doktor Gumzlius fann af förevarande diskussion, att frågan om nyttan af jernvägar icke vore afgjord. Många af oss — sade han — vilja ha Sverige till en mönsterstat, som skall visa för verlden huru en stat i forntiden säg ut, när alla andra gå framät. Det vore ock ett sätt! ... Han upptog de inkast som den föregående talaren förbigått. I afseende på anläggningskostnaden yttrade han, att man visserligen ej kunde säga i hvad män den skulle ge vinst, men betaltes icke 250,000 rdr om äret genom det lif företaget satte i rörelsen, ville han ej vara med derom. Der funnes i Macaulays historia ett tänkvärdt kapitel om hvad England vunnit på förbättrade kommunikationer, om städer som på få är uppstätt af byar. Något sädant finge man här visserligen vänta pä; emellertid hade man äfven hos oss exempel på fördelen af lättade kommunikationer. Genom Hjelnare kanal bade 1838 förts icke fullt 300 LE smör; 1848 hade 8000 LT gätt den vägen. Det var ängbätsfarten som hade gifvit det sednare vackra resul tjatet. Att den summa staten skulle garantera för jernvägsföretaget kunde med mera fördel användas på annat sätt vore ej bevist. Det föreföll tal. underligt, att man här satt och bedömde hvilka förluster engelsmän och belgier och tyskar och amerikaner göra