Aftonbladet – 2 september 1851, sida 2

dt. Man skulle kunna sätta i fråga huru-pö da det varit svenska staten värdigt att ingål!e så obestimda underhandlingar. All osäkert i detta, såväl som i många andra fall, hadel; ck kunnat förebyggas, om ej saken blifvit satt z i den yttersta stunden af riksdagens samanvaro. Denna omständighet har måhändel! rit klokt beräknad för att få saken till hvad: ris som helst igenom, men har alls icke va: t fördelaktig för den mogna pröfning ett så igtigt ärende kräfver. G Sådan är Aftonbladets alls icke tvetydiga rening i frågan. Vi hafva ej velat blindvis,! å nåd och onåd, kasta oss i armarna på ett tländskt bolag, hvärs medlemmar, ja, hvars llvaro, man ej ens känt; utan vi hafva anett försigtighetsmått dervid böra företagas, å det att de stora fördelar landet kan få af ittade kommunikationer, måtte blifva verkighet och icke lösa illusioner. Om denna örsigtighet benämnes: ,hvirfiiga krumlingars Her skrumliga hvirflingar,, är oss för öfrigt emligen likgiltigt. Hvad Bores reflexioner i afseende å hr Per6 angår, så torde det blifva tillfälle att derom tala framdeles. Vv — ——— — Det munlås, som en längre tid bortåt bundit Morgonbladets tunga, ifrån den tid då dess lilla kammarjunkare afreste till Londonerexpositionen, i egenskap af ledare för de svenska industriidkarne, tyckes nu vara borta, och bladet, som en tid bortåt iakttagit en viss anständighet, är sig åter likt. Det svänger lika piggt som förr sin träsabel och gör sina hugg med en styrka, som utan tvifvel skulle vara riktigt farlig, om ej vapnet vore så oskadligt. Såsom en af de kraftigaste manövrer i denna väg anmärka vi ett utfall emot Aftonbladsinstitutionen i gårdagens nummer af Morgonbladet, deri bland annat nämnes, att A.B. .med vanlig gemenhet reproducerat Mr Gladstones bref till Lord Palmerstone, i afseende på de Neapolitanska angelägenheterna. Visserligen har M.B. rätt deri, att det varit litet .gement,, ja riktigt förargligt, att Mr Gladstones upplysningar om en den bäste bland konungar, kommit till allmänhetens kännedom; men sådane der förargelser inträffa ibland, då .gemenheter, komma till någon hederlig persons kännedom, som har mod att upptäcka dem och straffa dem på det sätt de mest frukta, nemligen med offentligheten. Att Morgonbladet likasom det franska jesuitbladet: PUnivers, förklarar Gladstones bref för sen med oförskämd fräckhet uppdukad väfnad af lögners (lUnivers begagnar väl ej sådana uttryck, men den besitter också icke Morgonbladets väldiga svärd) är dock något vågadt, då Mr Gladstone allmänt erkännes vara en person, hvars sanningskärlek ej kan sättas i fråga, som dessutom här, i-fall hans partisinne, liksom vissa svenska konservative organers, varit större än hans rättskänsla, skulle hafva förtegat de händelser han berättat, och hvars uppgifter slutligen ega en tillräcklig garant för sin trovärdighet deruti, att lord Palmerstor kringsändt dem till Englands sändebud med anmodan att meddela dem till de regeringal hos hvilka de äro anställde. På hvad grund tror man nu att M. B. har byggt sin oblyghet, att kalla denna Englands f. d. minister. parlamentsledamoten Gladstone för en oför skämd och fräck lögnare? Jo, på en skrifvelse från en viss Macferlan, som M. B. kallar er af Englands utmärktaste publicister, men hvar: utmärkthet är för alla andra obekant; hvil ken skrifvelse, såsom vi i går nämnde, grun dar sig på upplysningar lemnmade af — de Neapolitanska polisen. Denna auktoritet ka vara god för Morgonbladet; för vår del be klaga vi dock, att vi icke kunna erkänna den