Aftonbladet – 1 september 1851, sida 3

iLbinSUudgs U ik Plenum hos Ridd. och Adeln. Diskussionen öfver Jernvägsfrågan den 27—29 Augusti. (Forts. fr. N:o 198). Friherre Klinkowström ville visa att det varit ättare för utländska jernvägar att erhälla större inkomster derigenom att utländska resande på de van: iga vägarne finge erlägga vägpenningar, då deremot Sverige ingen afzift för begagnandet af de allmänna rägarne erlägges. För öfrigt menade friherren att ernvägar för trupptransporter äro af ringa gagn, medan det skulle behöfvas 9 lokomotiver för transporten af ett infanteriregemente, men trupper, som framskickas längt framom hufvudkären, äro utsatta för att blifva tillintetgjorda af fienden. Friherrn önskade att hela saken mätte öfverlemnas ät den andra statsmakten att af den afgöras. Grefve von Rosen, förslagets upphofsman, uppträdde nu. Hans föredrag var klart och redigt, men då han en enda gäng saknade ett ord för ett begrepp, som han ville uttrycka, begagnade han tillfället för att anmärka en opasslighet, hvaraf han var indisponerad. I tonen och utförssättet låg nägot tvärsäkert, om det nu kom af fast öfvertygelse om sakens gagn eller af tillförsigt i afseende på utgången må vara osagdt. Då han började visade alla spänd uppmärksamhet. Grefye von Rosen menade att det skulle fordras hr Rosenblads utomordentliga minne för att till vederläggning upptaga allt, som 2f motständarena blifvit anfördt. Emellertid ville han bemöta hvad som kunde vara af nöden att bemöta. Hr Rosenblad hade be gagnat sig af en mängd stickord och grefven skulle hafva önskat att han i stället hade hållit sig tillsak. Hvad man sagt, att jernvägen liksom Göta kanal skulle gifva ett högst ringa revenue, skulle framtiden en gäng afgöra. Emellertid kunde man vara säker att jernyvägen liksom kanalen skulle bereda de kringliggande orternas uppkomst och välständ. Hvad man anfört, att jernvägar icke borde anläggas i ett glest befolkadt länd, var enligt grefve von Rosens äsig! alldeles orätt. Tvärtom borde man, just derföre att befolkningen i Sverige är gles och distancerna mellan de olika platserna stora, anlägga jernvägar, som förkortade de länga afstånden och närmade innevänarae. Angående den projekterade jernvägens lige, så kunde man icke välja nägot bättre än detta, Den gär igenom provinser, hvilka af vaturen äro rikt utrustade, men hvilkas tillgänga ännu icke kunnat, i saknad af tillräckligt lätta kommunikationer, fullt tillgodogöras. Om blott den först kommer till ständ och man far erfara nyttan deraf, 3 skall man sedan med lätthet kunna utsträcka der 4 ena sidan till Stockholm och ä den andra till Götheborg. Emellertid, innan man kan komma attrealisera en sädan plan, kunna de omkringliggande provinserna genom mindre sidovägar komma i gemenskap med hufvudbanan och lätt transportera sina produkter till lastageplatserna vid Mälaren eller Wenern. Grefven framställde huru man i de angränsande bergslagerna mäste använda en ofaatlig massa menniskor och hästkraft på transporter, som på jernvägen skulle ske med Jätthet, och de produkter, som för trakter äro de hufvudsakligaste, nemligen bergsprodukter ocl ,;.spanmäl, äro särdeles lämpliga och lätthandterliga pi