RODERICH? ELLER ETT LYCKANS BARN, EN DUBBELHISTORIA AF HENRIE ZSCHOKKE. Utan att behöfva taga något vidare steg erhöll jag fullmakt som legationsråd vid den till Frankrike afgående beskickningen. En stund derefter kom min far med glad uppsyn in uti mitt rum för att säga mig, att han hade grundad förhoppning att jag tillika med ett par andra personer skulle hos kurfursten blifva föreslagen till erhållande af anställning vid beskickningen och att jag för att utestänga mina medtäflare borde visa mig ytterst artig emot Tulipini. I stället för svar visade jag honom fullmagten. Han studsade, ;Bravo! utropade han. Du öfverträffar mina förhoppningar., 2 ;Men medgif, min far, att det är upprörande att veta sig hafva en dansös att tacka för en så betydande plats? Dansös eller icke, min gosse! Här på jorden går allting menskligt till, och en dansös har ofta mera takt än mågen minister. Sålydde min fars svar. Lyckans höjd. Jag; känner icke huruvida någon dansös, kammarfru eller lokerska gjort grefve Terpen till ambassadör. Men han vir en ömklig varelse, hvars enda förtjenst bestod uti ett behagligt utseende och en viss talang att genomdrifva usla imtriger. Göromålen måste jag slutligen ensam ombesörja, under det att ministern, som dermed var mycket belåten, skötte sina nöjen och samlade historier ur Parisarnes chronique scandaleuse, hyilka blefvo till vårt hof hemsända och af kurfursten gerna lästes. Värt vistanda i Frankrike räckte i trenne år, Min far underrättade mig att mån vid hofvet mycket lofordade mitt sätt att sköta göromålen, Det var nemligen ) Se Aftonbl. N:o 178—180, 182 och 198.