Aftonbladet – 29 augusti 1851, sida 2

sn tion. Biksdagen. Pieza i Rikestånden. Diskussionen öfver Jernvägsfrågan den 27—29 Augusti, RIDD. OCH ADELN, som i gär äter fortsatte debatten i jernvägsfrågan till kl. omkring 11, medhann likväl icke att afsluta densamma. Diskussionen ansick 6 och 7 punkterna af utskottets förslag. Grefve Lagerbjelke ansäg dessa punkter vara illa uppställda, så att de icke tillräckligt betryggade staten i afseende på förvaltningen, allmänheten i afseende på transportkosthaden, och kronan i afseende på rättigheten att begagna jernvägen. Derjemte ville grefven hafva stipuleradt att bolaget borde anlägga en elektrisk telegraflinie, tillsammans med jernväger och upplåta den till begagnande af staten. Af alla lessa skäl ville grefven att i texten skulle insättas tt staten egde tillsätta en del af direktionen och att le öfriga stadganderne skulle tilläggas. Grefve Mörner, friherre Cederström och grefve von Rosen satte sig deremot. Hr Brakeloch friherre af Ugglas talade för. Debatten blef lång och ibland het, men vid tre voteringar tappade grefve Lagerbjelke, med 28 mot 30 i frågan om statens rättighet att deltaga i direktionen, med 28 mot 29 i fråga om förslaget, att regeringen skulle ega rätt att bestämma taxan och transportera trupper, krigsförräd och andra kronans transporter för visst, nägot nedsatt pris, och med 20 mot 34 i frågan om telegrafen. I 7 punkten mom. a) ville grefve Lagerbjelke hafva införd ätskilliga be-. stämmelser, som närmare skulle reglera saken i afseende på kronojords afstående åt banan, men borgsareständets inbjudning i denna del antogs på framställning af grefve Mörner. Mom. b) bifölls utan liskussion. BORGARESTÅNDET i Jernvägsfrägan. Efter hr Petr erhöll hr Wern ordet och förklarade först att han lemnade de grava anmärkningar, den förre talaren anfört mot honom personligen, obesvarade och att de äterföllo på den som gjort dem. Talaren sade ig ej hafva nägra andra riksdagsmannaförtjenster att iberopa, än att samvetsgrannt hafva arbetat i de allmänna ärenderna; men han trodde sig stå nog högt och hans fosterlandskärlek vara tillräckligt känd för utt ej förtjena dylika tillvitelser. Tal. besvarade derfter flera af de gjorda anmärkningarne. Vid rikslagens början, då motion väcktes, hade ban förbehällit sig att få afgifva ytterligare förslager. Han hade i Statsutskottet förordat jernvägen emellan Fahlun och Gefle, ehuru denna fråga först nu blifvit väckt, men kunde ej gilla den principen, att jernvägar hellre böra anläggas i fattigare orter än i rikare. Det var ej meningen att föra säd från de provinser, der jernvägen skall gä, utan frän de sädesrikare delarne af desamma till andra, till bergslagen från slätten och till verldshafvet. Nora och Lindes rika mnalmtillgångar kunna föras till Wermlands och Dalslands skogigare trakter, hvilket äfven nu med ofullxomligare kommunikationsanstalter sker, och hvarifrån kol med lätthet kan erhällas. Att det gamla bolaget var upplöst visade tal. genom protokollsutdrag; let hade nemligen ej kommit till stånd, alldenstund aktieteckningen ej uppgätt till det belopp en punkt leruti föreskrifver. Trafiken på Hjelmaren är längsam, farlig och under den mörka ärstiden obegagnelig. Nägon autorisation för ingående af ett kontrakt behöfs ej nu, då det endast är fråga om de vilkor staten erbjuder, och hvad dennas förlust angär, borde len blifva ingen, enär banan tillfaller staten. Grefve Rosen har väl fått en preskriptionstid af 20 är för anläggning af bana mellan Stockholm och Götheborg, men detta hindrar ej andra att på andra häll anlägga lylika. Afsättning af Mälare-jernet på Götheborg för skeppning till Frankrike, Ostindien m. m., och för att bättre kunna konkurrera med England, bör blifva en vinst för hela landet. Det vore beklagligt om politiska förhällanden skulle motverka hvarje bemödande för industriens upphjelpande. Andra länder hafva redan jernvägar, och det är vigtigt att vi ej längre undanskjuta fördelen af dem, isynnerhet som utgiften är vilkorlig och eventuel; men fördelarne deraf äro gifna, enär staten får vägen, högre skatter genom stegradt egendomsvärde, riktande transitofart, ökade arbetstillfällen o. s. v. De detaljbestämmelser, som i frih. Palmstjernas reservation äro gjorde kunna rätteligen endast af reg. och bolaget uppgöras. Den rigtning vägen bör taga är väl utredd och att leda den till Carlskoga bergslag skulle ske med stor svärighet genom broar och viadukter. Den föreslagna deremot skulle kosta ninst och voro den kortaste mellan Wenern och Mälaren. Ej blott för de resandes skull utan äfven och synnerhet för flere industrigrenar skulle den vara gagnelig. På grund af alla dessa skäl yrkade talacen bifall. Med honom instämde hrr Bosmus, Ekeund m. fl. Hr Gräå anmärkte att med samma rätt som man nu utsträckt vägen till Köping, hade man kunnat utsträcka den till Haparanda, men detta kunde itminstone ej anses enligt med grundlagen. Vidare så jernvägens båda ändar till obetydliga orter, hvarjemte den endast om sommaren kan begagnas. 1 England gifva jernbanorne med få undantag ej näson vinst ochi ett så folkfattigt land som Sverige syas de svärligen kunna bära sig. Hvad bätnad läge väl deruti att staten slutligen fick vägen, då det ej plifvit bestämdt i burudant skick den borde lemnas? ntet skäl var slutligen för handen hvarföre bolaget j skulle betala skatt. Talaren yrkade återremiss. ir Hörnstein genomgick först de särskilda punkterna uti hr Palmstjernas reservation, anmärkte i fråga om len omnämnda bevillningen, att bolaget endast skulle å nyttjanderätt ej eganderätt, ansäg det obetänksamt,!