Aftonbladet – 28 augusti 1851, sida 3

Då saken redan var afgjord och ministern lofvat mig jensten, erfor jag först att min olycklige medtäflare, assessor Liebinan, oberäknadt sin fattigdom, var en gammal trogen statens tjenare med många kunskape och derjemte en utmärkt rättskaffens man. Jag blygd:s att se mig bifva föredragen framför en sådan man och ;kyndade till ministern för att afsäga mig tjensten. Mn fu 1magt var redan utfärdad och skuile föreläggas kurfursten ill underskrift. Ministern betraktade mig med stora ;gon, skakade på hufvudet och sade mig de mest förbindliga saker öfver mitt ädelmod och huru ledsen han var att nödgas uppgifva hoppet att se mig anställd uti hanss departement. Sedan fick jag veta att han ansåg min afsägelse såsom en tillstälning af min far, hvilken han i följe deraf egnade ett ännu oförsenligare hat. Liebman blef kammarråd. Äfven min far skakade på hufvudet åt min narraktighet, som han kallade den. Men snart besinnade han sig och sade: Du bar rätt, Thomas, det är mig på sätt och vis kärt att du icke subordinerar under finansministern. Den diplomatiska vägen är mera passande för dig, förer dig lättare ti I målet. Grefve Tupen har blifvit utnämnd till sändebud i Paris, men den öfriga personalen är ännu icke bekant. Slkynda dig till den retande Tulipini, af henne får du vetta allt och genom henne kan du uträtta allt. Jag skall emellertid äfven å min sida arbeta för dig. Det var icke svårt för mig att vinna tillträde hos den intagande Tulipini. Hon var första dansös och stcod uti stor nåd hos kurfursten. Hon gaf soire en gång ii veckan och säg då hos sig de förnämsta herrar vid Ihofvet och uti staden. I stället föratt endast någon gång hafva bivistat hennes soirter, försummade jag dem numera aldrig och erhöll äfven tillstånd att uppvakta vid hennes toilett. Denna Tulipini var en lättsinnig varelse, som jag måste förakta eller bek!aga och hvilken, till sitt yttre så rikt begåfvad, saknade all moralisk lyftning. Hon behandlade mig med en löjig stolthet, alldeles som jag varit en enfaldig skolgosse, och den tro!lkraft som hennes behag möiligen kunnat utöfva på mig försvann helt och hållet vid åsynen af hennes fräckhet. (Foris.)