goda seder. Jag älskade hela menskligheten, och min gudsfruktan var sann och oskrymtad. Jag betraktade med vänlig ömhet personer af ringare stånd och med vördnad de högt uppsatte, som förekommo mig såsom gudar på jorden. Jag ansåg mig sjelf för den ovärdigaste sf alla, men mitt sträfvande gick ut på att blifva der bäste. Genom fornålderns lysande hjeltemålningar kände jag mig manad till dygd oeh ädla gerningar, och då jag slutligen, efter att som gosse icke hafva hört talas om annat än dessa mönster af sjelfförsakelse och själsstorhet, blef invigd uti kristendomens heliga läror och mysterier, strålade verldsaltet för mig uti öfverjordisk glans. Uti en sådan sinnesstämning kom jag till universitetet. Du kommer säkert ihåg, Roderich, med hvilken förtjusning vi tillsammans läste äldre och nyare tiders klassiska skriftställare, huru våra sinnen genom sådan läsning, i förening med våra förträffliga lärares ord, förädlades, huru glödande våra känslor voro för rätt och sanning, och huru vi uti hänryckningens ögonblick svuro att likna de ädlaste i verlden. Vi, eller åtminstone jag, ansåg enskildes dårskaper, laster och förbrytelser endast såsom undantag, hvilka det för den öfriga menskligheten vore en from pligt att förminska. Efter fyra års frånvaro återkom jag till residenset. Jag återkom dit med hemlig fruktan att icke kunna motsvara de förhoppningar man gjorde sig om mig. Men, o himmel! just motsatsen inträffade. Jag hade knappt varit fyra veckor hemma, förrän man kallade mig än för en ung och besynnerlig menniska, än för ett lärdt vidunder. Det gläder mig Thomas att du så väl användt din tid, kanske alltför väl, ty du kommer till oss med alldeles skefva föreställningar om verlden, och hvilka du hemtat ur böcker. Bort med denna bokvishet, som icke låter använda sig uti dagliga lifvet. Nu måste du lemna grekerna i sitt värde och framför allt bhfva en ägta tysk statsman, hvartill i synnerhet hör att vara hofman. Du måste höra alla, men icke tro någon, se allt, men kunna tiga; tänka allt, men icke förråda dina tankar; och för at blifva oumbärlig bör du göra dig till allas verktyg. Sedan du er gång blifvit oumbärlig, kam du med klokhet be