I dag blir det icke något utaf med vår tillämnade ustfärd., sade han i det han förde grefvinnan till theordet, vi blifva för oss sjelfva i afton. Nå, baron, sade grefvinnan, då har ni god tid att söra ett så långt företal ni vill. Jag ger er tid ända till klockan elfva i afton. Sedan ministern fått del af det hållna samtalet, sade han till baronen: Du är dessutom ännu skyldig mig berättelse omdina efnadsöden. Mina har du redan hört. Rätt såv, svarade baronen, deruti skulle just mitt företal bestå. Om ni, mina goda vänner, finnen er roade af att höra min berättelse, så skall jag genast börja. Ni kommer att få höra hvarjehanda satanstyg, dervid jag alltid som en stackars satan råkade värst fast. Men bekymra er ej derom, lika litet som jag sjelf frågar deref. ter. Jag är en annan Candide och påstår, i trots aj allt satanstyg, att denna verlden ändå är den bästa.n Ministern och hans grefvinna placerade sig midt emo baronen. Begge voro intagne af en liflig och spänd nyfikenhet. Sedan theet blifvit serveradt, började baronen på följande sätt: Bländverket försvinner. sDå jag ett år sednare än du, bästa Roderich, lemnade universitetet och återkom till min fars palats uti de kurfursteliga residenset, förekom det mig likasom att det, under de få år jag varit frånvarande, undergått en fullkomlig förvandling. Allt förekom mig främmande och besynnerligt, till och med min egen far. Utan den innerliga ömhet och tillgifvenhet jag hyste för min far. vet jag knappt hvad jag uti min förvirring kunde hafva företagit mig. Två gånger var jag nära att lemna fä dernehemmet och företaga en resa kring jorden och antingen slå mig ned hos hottentotterne eller blifva munk. Lyckligtvis räddade min kraftiga ungdomliga natur min: hotade förståndsförmögenheter, så att jag stundom kunde öfverlemna mig åt glädjen. xSom barn uppblomstrade jag under en herrlig, tyvärr alltför hastigt hädangången mors heliga förmaninga ocn fromma smekningar; som gosse och yngling fostra. des jag af rättskaffens lärare uti enfald, eskuld, dygd ocr