Aftonbladet – 27 augusti 1851, sida 2

om? Vi tilstå att vi ej riktigt kunna fatta v: itskottens slutkonst. n Utskotten anse, från denna sin synpunkt, sagan ,icke grunda sig på ett fördrag (nej, tan tvifvel icke), utan på föräldramakten-, ych finner det ej vara serdeles förödmjukande ör tjenstehjonet att vara underkastad densamna. Huru är det väl möjligt attutskoten kunnat förbise den skilnad, som här föeter sig mellan barn och tjenstehjon, då agan för de förstnämnda dels afser den ålder dålc barnet ännu ej kommit till fullt medvetande, det vill säga egentligen för de spädare åren, och dels motväges och mildras af föräldrakärleken å cna sidan och barnets värnlöshet och behof af skydd å den andra, hvilka åstadkomma ett helt annat band afinnerlighet och tillgifvenhet mellan föräldrar och barn, än hvad som i de flesta fall kan ega rum mellan husbönder och tjenstefolk, de sednare oftast hunna till myndiga år? Utskotten häntyda straxt efteråt äfven, på grund af samma jemförelse, på det patriarkaliska förhållande som bör anses ega rum emellan husbönder och tjenstejon. Då detta nu skall tjena såsom ett skäl hvarföre husagan bör bibehållas, så ser det verkligen ut som om utskotten ansett stryk utgöra en af hufvudbeståndsdelarne i patriarkalismen. Om det likväl fölle en fader eller moder in att nyttja käppen eller ri-l: set emot fullvuxna och till myndiga år komne söner eller döttrar, så skulle ett sådant förhållande utvisa en serdeles besynnerlig pa-l triarkalism. När man således genomgår betänkandet punkt för punkt, så lärer det befinnas, att icke enl enda af de angifna premisserna riktigt hålla streck. En märklig omständighet är, att ingen enda af Presteståndets ledamöter reserverat sig mot detta utlåtande, hvilket för öfrigt öfveressstämmer med den erfarenheten, som man, eget nog, kunnat göra vid många tillfällen, att det icke precist är i Presteståndet vid våra riksJagar, som man finner det verksammaste biståndet till reformer i humanitetens intresse. Deremot hafva fyra ledamöter af Borgareståndet reserverat sig. Detta oaktadt lemnar frågans behandling vid denna riksdag i allt fall en stor anledning till tillfredsställelse, om man dermed jemför förhållandet vid den nästföregående. Af det referat öfver ämnets debatterande inom stånden, som varit infördt i Aftonbladet, har det nemligen visat sig, att långt flere lelamöter understödt motionerna vid denna än vid nästföregående riksdag, likasom den nu väckt långt större sympati bland allmänheten, hvarom den till Rikets Ständer afgifna och i letta blad införda adressen vittnar. Inom Presteoch Bondestånden voro väl dessa röster ej serdeles många; men inom Borgareståndet höjde sig både talrika och varma stämmor till fördel för saken. Endast hos Ridd. och Adeln talade ingen mer än motionären mot utskottens betänkande. Det andra utlåtandet af samma utskott, i fråga om prygelstraffets afskaffande, är icke mindre anmärkningsvärdt. Vid 1844 års rikslag, heter det, har en skrifvelse i ämnet afsått till Kongl. Maj:t och blifvit öfverlemnad ill handläggning af en i Januari år 1846 tillTförordnad kommitte för krigslagarnas omarbetning. På denna grund hade en likartad motion vid sista riksdag blifvit afstyrkt, enär det förmodats, att den ifrågavarande kommitIteen, derest Jrygektraffet utan skada för disciplinen kunde afskaffas, icke skulle underlåta latt i sitt blifvande förslag tillstyrka en förlindring. Detta förhållande anse utskotten änau fortfara och hafva på denna grund afstyrkt all åtgärd från ständernas sida i anledning af motionen. På sådant sätt har denna fråga nu hvilat i sex år sedan ständerna första gången yttrade sin önskan derom, och ifall kommitteen af ett eller annat skäl ännu icke på sex eller tio år skulle hinna afsluta sitt arbete, så skulle efter atskottens sätt att resonera, något skäl ickc andertiden förekomma till ytterligare åtgärd å ständernas sida. Det tyckes likväl, att just len rymliga tid som förflutit sedan kommit:en först nedsattes, och hvilken ger någo! skäl till den förmodan, att man ej gör sig mycket brådtom med den ifrågavarande föränIringen, kunnat utgöra en giltig anledning fö! ständerna, om de varit lifvade för saken, at -Izenom en ny underdånig skrifvelse söka åstad. komma en större skyndsamhet och kraft -I aandläggningen deraf. Detta ärende lemna således äfven i sin mån ett bevis på den grac vf nit, som statsmakterna i deras närvarande skick ådagalägga för de reformer i lagarna som ängesedan vidtagits i andra civiliserade länder — Posttidningen, i gär har åter med ett till Af I :onbladets abonnenter i landsorten utsändt, Supplement n meddelat en hel mängd ziffror ur 1809 ärs riksstat wu vederbörligen attesterade af kammereraren i riks vokslutskontoret: allt för att visa, att vi skulle haf orätt i påståendet, att nuvarande hofanslag äro störrt än de är 1808 och 1899. Vi vilja förbigä, att dess: II siffror bevisa en stor mängd felaktigheter i de förr: