Aftonbladet – 27 augusti 1851, sida 2

emiska föreningsbyggnaden i Lund, skola som ett vis på bolagets välvilja för föreningen lemnas kost-: adsfritt. NA 2 sednaste besluten, angående husagan och prygeistraffet. Oaktadt det för ögonbiicket icke kan leda tillltria ågot omedelbart resultat, att uppehålla sigl OD id det sätt, hvarpå de båda här upptagna fråför orna bifvit vid denna riksdag behandladelend edan de nu äro för denna gången afgjorda,lstr å äro dock dessa frågor i sig sjelfva och för! F ramtiden af alltför stor vigt för att icke egnalaf n kort revy åt hvad derutinnan blifvit tiligjordt, det erdeles åt lagoch ekonomi-utskottens sätt!stär tt resonera deröfver. nog Det högl. lagutskottet har redan förut i enlick ch annan fråga vid denna riksdag framlagtdag itlåtanden, hvilka efter ett tiotal af år sanno-lståi ikt sko!a betraktas med en icke så ringa förDei mdran, genom det förhållande hvaruti de stål det ill de för tiden gällande tagstiftningstheorier i ll mänhet, men Gud vet om icke de sammanling atta lagoch ekonomi-ntskotten i detta af-lled cende äro ännu ett strå hvassare. jen Vi hafve på ett annat ställe i tidningen inAf ört de sammansatta utskottens betänkandenoam åväl rörande husagan, som angående pry-)har relstraffet, emedan de synas påkalla cen närla nare kritik. vid Innan en sådan företages, torde det docklväc rara skäl att främst anteckna såsom en sär-Ihv kild märkvärdighet, att dessa frågor, äfvensom den icke minde vigtiga frågan om qvin-lPr: ans myndighet, blifvit af utskotten (i denlste sidan, ända tilis ett par veckor före riksdagens mc slut. Ar detta afsigt eller slump? Vilemnaloc letta derhän, men i hvilketdera fallet soml2 helst är man berättigad till det omdömet, att utskotten genom dessa frågors försättande iln sista rummet tydligt visat hurupass de upp-l: skatta rättsfrågor, som likväl äro ibland de djupast ingripande i individens rättigheterzå och som omedelbart angå en vida större dell: af landets befolkning i hänseende till derasl? individuella och borgerliga rättigheter, än fal-1: let är med några andra vid denna riksdagl: väckta förslag. Låtom oss nu se, huru utskotten yttrat siglie i sjelfva saken. ci I frågan om husagans afskaffande medgifva lat utskotten t. ex. väl, att den af den ene motiolin nären, hr Hjerta, och jemväl af lagberedningen ma annan motionär citeradt — antagna sats är riktig, neml. att förhållandet emellan husbonde och tjenare grundar sig påett emellan dem, såsom friel s kontrahenter, ingånget fördrag; och det skullelsi således tyckas, att då man är ense om dennalc premiss, borde man äfven vara ense om konklussionen, att de frie kontrahenterneå bådal: sidor äfven böra kunna fritt betinga sina vil-l: kor. Det sednare är likväl ingalunda utskot-l: tens mening, och för att kunna undanrödjall denna logikens fordran, säga utskotten, att detta fördrag, sådant det 1 allmänna lagen och gällande legohjonsstadga framstår, har enl m egendomlig karakter, vida skiljd från den affh andra arbetsbeting,. De höglofliga utskotten hafva icke obser: sonnemang. Hvad är frågan? Jo att få lego-l: hjonsstadgan och allmänna lagen ändrade ilsi sontrahenter, genom lagens tvång göras till något annat än vanliga fördrag eller ställas : tt undantagsförhållande. Härpå svara utskot:en, det är godt och väl att båda kontrahen-: cerne äro frie kontrahenter; men emedan lagen l r och tjenstehjonsstadgan skapat ett undantags-! förhållande, så böra de ej upphäfvas; eller med andra ord: emedan ett missförhållande; ännes enligt lagen, så bör det äfven bibehål-lz las. Är icke detta ett förträffligt sätt att ar-)gumentera? och hvad bevisar det väl annat, in att utskottens pluralitet uppenbarat den innaersta tanka, att ehuru husbonden och tje-l. naren båda äro frie kontrahenter så bör dock ln den ena klassen bibibehålla en godtycklig maktl fi öfver den andra? di ,Tjenstehjonet,, säger utskotten vidare, är medlem af den familj, inom hvilket det tjenar,. Detta är en lika ny som vigtig upptäckt vwvidl. denna riksdag; det skefva eller oegentliga derilre ärer icke behöfva ådagaläggas för någon som l! vet betydelsen af ordet familj. Det ådagajägges tillräckligt redan af sjelfva benämninzen tjenstehjon, som antyder på ett servitut,l, ett subordineradt förhållande, men icke pölr andel i familjens rättigheter. Att en godlk husbonde kan behandla sina tjenare så som? vore de medlemmar af sjelfva familjen, är en helt annan sak; men för sådana kommer väll, icke heller husagan i fråga. Dessutom kanl, man t. ex. i Frankrike, der husagan icke fin-ln nes, se att tjenarne vida mer behandlas såsom li familjemedlemmar än hos oss; man kan nem-) ligen i sjelfva Paris alla dagar få se, att en barn; ficka eller jungfru, som åtföljer sitt herrskapF på ett värdshus utanför staden en söndag.l!K sitter till bords bredvid det, hvilket vi ännulr aldrig sett här i Stockholm. F Sedan utskotten sålunda utgått ifrån förut-? sättningen, att tjenaren är en familjemedlem, mena de att den föreskriften dermed samsmanhänger på det närmaste, att tjenst ej bör sutom i Stockholm antagas på mindre än ettl; bårs, hvarifrån flera andra föreskrifter härledas Isig. Men hela denna syllogism blir, på grundla laf det nyss anförda, helt och hållet sjelfska-lo pad, så mycket mer, som lagen ingalundal? hindrar de frie kontrahenterne,, om de så vilja, att ingå kontrakt på huru kort tid som många veckor. Lagen antager blott en generel regel huru lång tjenstetiden räknas, der ej3 Jjannan öfverenskommelse är träffad. P Sedd från denna synpunkt, säga utskotIten, förlorar husagan mycket af den förhatllighet, som annars vidlåder densammax. Det ir märkligt nog att utskotten likväl kommit så långt i medgifvande, som att husagan annars är förhatlig; men att denna förhatlighet s försvinner derföre att husbonde är skyldig att Iförse tjenstehjonet med kosthåll och att vårda jA sig om sjuka tjenstehjon — ordet arbetslösals lära utskotten för prydnadens skull sjelfve tillsatt. Är då meningen den, att husbonde icke 5