Aftonbladet – 25 augusti 1851, sida 2

oo o— Likasom öfver hela Europa och öfverallt der civilisationen, nej, der blotta känslan för mensklighet icke är främmande, hafva äfven bland svenska publiken de bref, som förre engelske ministern Gladstone publicerat angående tillståndet i Neapel, väckt en känsla af djupt deltagande för de olyckliga offren för de grymheter, som nu dagligen begås i nämnde olyckliga land och af fasa för den tyrann, som då han ådrog sig tillnamnet kung Bomba (bombarderarekungen) ännu icke på långt när hade uppnått höjden af det förfärliga rykte, som den sednaste regeringsperioden förvärfvat honom, och hvarigenom han ställes i bredd med dessa regenter under det gamla Roms kejsaretid, hvilka framstå i historien såsom en varning för alla ädla sinnen. Vi beklaga att ej hafva haft tillgång till de Gladstoneska brefven in extenso; men de utdrag, som deraf meddelats i engelska tidningar, hafva redan varit mer än tillräckliga att öfverallt väcka outplånliga känslor. Såsom ett supplement till underrättelserna i detta bref meddelade franska tidningen le National med sista posten några ytterligare underrättelser från Neapel, hvilka tjena till att komplettera taflan öfver det neapolitanska regeringssystemet. En svår sak med de Gladstoneska brefven är, att de icke gerna, såsom det annars vanligen sker när missbruk och grymheter af de maktegande läggas i dagen utan att vara åtföljda af full juridisk bevisning, kunna förklaras för dikter och förtal; ty den engelske statsmannens kända, redbara karakter, hans monarkiska åsigter och för öfrigt bestimdheten i de facta han uppgifver, sätta hans trovärdighet utom allt tvifvel. Också har pressen öfver hela vår verldsdel, nästan utan afseende på politisk färg, yttrat sig i anledning deraf med en enstämmighet i förakt och ovilja, som blott hafva få undantag; och vi hafva i detta blad nyligen återgifvit några mästerliga reflexioner af engeiska tidningen the Economist. Men det finnes en annan omständighet, eller en annan sida af saken, som ännu icke blifvit framhållen, och hvilken för öfrigt rörer icke blott den neapolitanske despotens, utan också flere andra despoters förfarande, t. ex. churfurstens af Hessen. Det är nemligen alldeles klart, att en sådan framfart, som desse regenter tillåta sig, ett sådant komplett åsidosättande af tro och ira, ett sådant öppet frånträdande af högtidigt besvurna eder, omöjligt kunde äga rum, om de öfrige regenterne med kraft satte sig deremot. TI stället ser man dem tydligen, om icke omedelbart, åtminstone indirekt, med sin neutralitet understödja desamma. Men hvad skall väl den slutliga verkan väraf på hela menskligheten blifva af ett sålant handlingssätt, annat än att allt djupare npregla och befästa det intrycket, att allt som öfrigt uti det allmänna lifvet gäller såsom egel, såsom pligt, såsom sedlighet, såsom iuds bud, såsom rättesnöre för lagarna och ör sambandet och friden emellan menniskoria, med ett ord såsom den enda möjliga basen ör samhällens bestånd, för furstarna äger inet värde, så snart det kommer i beröring med leras egoism och sjelfförgudning; att sjelfva eligionen af dem förnedras till ett verktyg åt lenna egoism och att inga medel skys när et gäller dess tillfredsställande? — Det ärl? möjligt att se annat, än att de som så hand1, arbeta på sin egen ofärd verksammare än Illa republikanska propagandor, och att de jelfve underminera den jord, på hvilken de efinna sig. Vi meddela här nedan de omnämnda notierna ur le National: