Aftonbladet – 23 augusti 1851, sida 3

tsanslag tll ersättning If de UPpPeNt ee dal igshjelpsoch väkansbespäringarne, och således beOM as från den massa af räkningar och skriftvexlinga d redogörare etc. etc. som af förra uppördssättet r en följd. Dessutom förekommer äfven härvid en ständighet af särdeles vigt för omdömet i denna ga, den nemligen att man sällan före kl. 12—1 f. m., men väl alls icke i kassans lokal träffar gon af verkets tjensternän, som alla med undan ; af ombudsmannen, innehafva vigtiga, indrägtiga nster på andra håll, hvaraf det vill göras dage art, att kassans tjenst äfven i sitt nuvarande skick ce måtte vara just betungande. ee SÄTTEGÅNGS. och POLISSAKER Målarmästaren Hallberg har tilltalat mäåleri-artaren Lejönflykt för förskingring af tvänne, oljergstaflor, föreställande landskapsstycken, som 1L. nottagit att sälja för 6 rdr bko stycket, men hvilka n till tandläkaren Assur aflätit för I0 rdr rgs, -arefter han förstört desse medel. Mälsägandens; nbud poliskommissarien Kindbom yrkade i sitt slutstående, att L. mätte stånda tjufsrätt, men rädafvurätten, som ogillade detta yrkande, dömde L. dast att för första resan snatteri böta 3 rdr 16 sk. o eller i brist af tillgång undergå 4 dagars fån se vid vatten och bröd, samt derefter enskildt riftas och aflösas. — I däg afkunnades uti poliskammaren utslag anende uppträdet vid Blå porten ä kongl. Djurgärn, dervid spräkläraren Francois blef. öfverkörd och nedsmästaren Fagerberg, som sökte få reda på väldssrkarne, misshandlad. Omnibuskusken Carl Adolf Tullbom, som blifvit öfertygad att hafva utdelat skuffningar och oqväden ä män väg, dömdes att böta 14 rår 40 sk. banko, mt åkaren Holm, öfvertygad att hafva utdelat ett lag med blodvite äfvensom 3:ne sparkar, dömdes att öta 15 rdr 40 sk. banko, och skulle Tullbom och lolm gemensamt ersätta hr Fagerberg för sina omostnader 10 rdr banko, äfvensom till hvardera af de fhörda vittnena utgifva 32 sk. banko. — Qvinspersonen Höglund anmälte i gär, att hon vid planket i Humlegården hittat 8 st. knifvar med lfverskaft, inlindade i ett gråpapper. Knifvarne som flemnades i poliskammaren vore märkte på ena sian af skaftet med E. H. och på den andra med G. B. dag hölls förhör härom i poliskammaren, då det pplystes att knifvarne tillhörde direktören Bång, som öpt dem af en person hvilken inropat knifvarne ä aukionen efter aflidne m:ll Emelie Högqvist. — Angående qvinnspersonen Granberg, hvarom förut r nämndt i Aftonbladet, att hon för oljud på gate amt polisbetjenings öfverfallande, dömdes till sex lygns vatten och bröd, hvilket sträff skulle bero på ir doktor Blachets utlåtande, får göras den rättelse, utt doktor Blachet förklarade det Granberg i 7:de nånaden icke utan skada för sitt foster kunde underg? let ådömda straffet, hvarföre G. frigafs från häktet. ma BLANDADE AMNEN. Hin Hink 1 Pisa. I en juridisk tidning från Florens (Gazetta dei Tribunali) läste man kort efter midsommar följande besynnerliga historia: Nyligen lefde i Pisa en ung man, hvars sedlighet kade mycket tycke af de bekanta lutande tornen derstädes, både i egenskapen att ständigt befinna-sig på sned, och i den att ändå ständigt undgå ett fullkomligt och synbart fall. Mannen var hvad man kallar illa känd, och skulle passat ypperligt i en fransk melodram; det var ett slags Don Juan, som dag ut och dag in strök fram och äter längsåt Arnos tjusande stränder, för att förvrida hufvudet på de mänga vackra och lättrörda flickorna i grannskapet. Hvarken vänners råd eller presters och munkars varningar förmådde störa hans fräcka tilltag, tills han ändtligen oförmodadt hemsöktes af en sjukdom, som -kastade honom på sotsängen. Hans tänkesätt förblefvo likvä! oförändrade, och fåfängt tillstyrktes han att bikta sig. Förgäfves använde en ryktbar predikare hela sin vältalighet, för att förmå honom försona sin syndiga letnad genom fromma gäfvor och i utbyte försäkras om Ilindring i skärselden; förgäfves höllo flera muikar de skarpaste straftpredikningar, flammande af eld och lsvafvel, och hotade med djefvulens omedelbara besök linnan ens nägon jordfästning skulle kunna -hinnal, ,Iskydda syndaren; förgäfves beskref en eremit hurvi. tlhan haft en sm, och personligen sett Belsebub mar-, rltera den spanske Don Juan, den pisanskes mönster. TAlltsammans var fåfängt; Don Giovanni dog som har illefvat. Hela hans omsorg för det tillkommande be-t. -Istod i en uppfordran till en af hans vänner, en Korssikan, att vaka vid likkistan och icke lemna den ww -lsigte innan bon blifvit riktigt nedmyllad i grafven. sl Korsikanen lofvade, och höll med dessa bergsboers s vanliga trofasthet sitt ord. Han följde processioner till bisättningshvalfvet och stadnade der iett hörn, -lalldeles ensam med liket, och utan vidare belysning än den matta griftlampan.i :hvalfvets midt. Der satt han nu och lyssnade i allsköns ro på de nattliga timmarnes klockslag. Han räknade-lugnt till 9, till 10, till 11; men när han kom till 12 betogshan af en rysning, och icke sä alldeles utan skäl, ty i samma ögonblick flög grafdörrn upp med ett förfärligt brak och in trädde satan sjelt i det af alla legendmälningar bekanta svartröda livreet, med hon och Klor och svans, släpande efter sig en-ofantlig kedja; under det ban ställde sina steg tilllikkistan och spände utklorne tlöfver den aflidne, ovisst, som det tycktes; om meningen var att dermed gripa liket genast eller först magnetisera det till lifs för den eviga döden. Väktarens mod svigtade; likväl blott för ett ögonblick. Han rusade fram ur sin vrä och ropade: . Häll, satan! Hvad vill du?a Hans infernaliska majestät svarade blott med ett Dgtjut, en skakning på kedjorna och en ännu vidare ilJuppspärrning af klorna mot den aflidne. Vik hädan!s fortfor Korsikanen. Lyd eller skall jag sända dig till helvetet fortare än du kommit der ifrån !a Detta hot besvarade djefvulen med ett hemskt hän skratt, likt Samiels i Friskytten, och trädde oför skräckt fram till katafalken. Men i samma ögonblicl ilblixtrade en terzerol i Korsikanens hand, och nec störtade djefvulen likt en kullstjelpt stock, utan vi dare tecken till rörelse. Knallen af skottet drog genast polisvakten till stäl let. Man fann kistan orörd på sin katafalk och der trogne väktaren helt stilla i sin vrä; men på golfve låg en oredig härfva af svart och rödt kläde, för enad med ett par horn och en svans, hvarur mar icke utan besvär vecklade ut ett nytt lik, ännu hel varmt, och träffadt tvärt igenom hjertat med en kula som läg bredvid och fanns omtänksamt ristad på för band med tre kors. Vid närmare belysning uppdsa gades, att det nya liket var stofthyddan efter brodre klockringaren i det närbelägna dominikanerklostre Korsikanen erkände utan omständigheter hvad ha gjort och anledningen dertill; han greps och instäl för des för domstol, tilltalad för mord och helgedom: as i skändning. ;en ngn i nde 1Se