Aftonbladet – 23 augusti 1851, sida 2

stret för att tala vid den fremmande ryttaren. Jag skulle än bättre igenkämna henne, om hon af domaren ålades att med låg röst säga nåora ord till den bredvid hemne sittande mannen; ty denne man är den sannskyldige mördaren: noga igenkänner jag honom, såväl på häns ansigte och kroppsstälning, som på hans mörka kappa, hvaraf jag tgit en liten profbit, hvilken jag fästat vid mitt rockfoder: här är den! Man undersöke om icke denna klädesbit saknas under hans kappkrage!o Denna sällsamma anklagelse och detta slående bevis, hvarpå ingen af de brottsliga beredt sig, gjorde dem stumma af förskräckeise. Under det jurymännen sysselsatte sig med att undersöka kappkragen, fortfor Tråedion: Må denne man. äfven åläggas att uppvisa sitt betsel; och man skall deri finna trenne små hål, hvilka jag borrat med udden af en sax.n Tredions, af dessa handgripliga bevis understödda, vittnesberättelse fanns tillräcklig för att upplysa domstolen om sakens rätta förhållande, samt stadga dess öfvertygelse med afseende på de till brottet verkligen skyldiga. Mördaren bjöd icke till att neka; den medbrottsliga qvinman låg afdånad vid hans sida; och de, numera frikända, båda landtmännen höjde mot himlen sina händer för att tacka Gud för sin underbara räddning från en neslig död. Domstolens sammankomst var för denna gång slutad; hvarpå följde de verkliga förbrytarnes lagförande, hvilka genast grepos, för att i häkte afvakta ny ransakning, som, trenne månader derefter, egde rum vid samma domstol, der de båda dömdes till döden, samt afrättades på den utanför staden Rennes belägna afrättsplatsen. Tredions :så oförmodade uppträdande i detta märkvärdiga brottmål utgjorde, för någon tid, snart sagdt det enda samtalsämnet i staden Rennes, hvars förnämsta ljon han för ögonblicket var. Snart begaf han. sig dock på hemvägen, hvarunder han besökte de båda redlige landtmännen, hviik, genom försynens underbara skickelse, hade lans vittnesmäl att tacka för sin räddning. Zuru han af dem emottogs och välkomnades, kan läsaren, utan vår beskrifning, föreställa sig. Återkommen till sin lilla trefliga boning, tillbragte han der, med sin Johanna Maria, em oafbrutet lycklig och förnöjsam !efnad, och uppfostrade sina barn till redlighet och kristlig kärlek, under det han för dem ofta upprepade, att Goda råd äre bättre än penningar.