Aftonbladet – 23 augusti 1851, sida 2

00 a MM 7 OD Då (Forts. följer.) Riksdagen. Pioaa i Riksståmden. Den 22 Augusti e.. m. RIDD. och ADELN handlade. i gär afton Expedionsutskottets förslag till voteringspropositioner. uti rstärkt utskott om stiliseringen af den i riksdagsslutet, -hvilken skalle omfatta dechargefrågan. Gr. agerbjelke. ville äterremiss. och menade, att utskott icke egde att upptaga nägot om Borgareoch Bonsständens beslut, utan endast sammanfatta ständeras gemensamma beslut i frågan. Kunde en sädan ummanfattning icke ske derföre, att det vore omöjgt att sammanjemka. alldeles stridliga beslut, så borde tskottet blott förklära, att gränskmingen af statsrädets rotokoller. icke kommer. att till niägon ätgärd föranda. Grefve Mörner var ocksä föjr återremiss. Men rih... Cederström. försvarade utskoottets ätgärd i en vanligt resignerad ton. Han visstte ingen annan utäg att frigöra Tiksåagsbeslutet frän Borgareoch sondeständens bestämdt uttalade framställning. mot n af-konungens rådgifvare. Hvad grefve Lagerbjelke öreslagit skulle alldeles icke blifva af dessa ständ illadt. Hr Printzensköld tyckte att grefve Lagerjelkes förslag, var lumpet och pästod att grefven varken ville eller kunde höra rätt, samt yrkade ifall. Aterremissen beslöts. Statsutskottets betänkande As 333 bifölls; 2 335 fslogs, sedan hr Printzensköld på det kraftigaste satt ig. emot den ifrågavarande Arellska balansens afkrifvande. FLägsamt Allmänna Besvärsoch Ekonomiutskotens afstyrkande. utlätande i fräga om upphäfvandet .f de lagstadganden, som tilläfa husbönder attutdela saga ät sina tjenare, bifölls, på framställning af rih. Rehbinder. Hr L. J. Hjerta, som icke hyste opp om att uträtta något genom en återremiss, om ;ckså en sådan kunde vinnas, hvillket man likväl icke ade nägon anledning att tro, villle dock i en framtid vänta en lösning, öfverensstämmarnde med humanitetens. fordringar. Fördenskull villle han icke heller stillatigande låta utskottets motiwer gälla, utan att deremot i, protokollet förvara sin reservation. 1 nägra korta drag tecknade han karakteren af dessa motiver, hvilka antaga att rättigheten att utdela stryk mäste vara nödvändig för det ptrjarkaliska förhällandet emellan husbönder och tjnare. Grefve Carl Göran Mörner ville icke yttra sig om. ämnet, som förevar, men. gjorde i stället ett Itet personligt utfall mot lir Hjerta. Härpå erhöll hin till svar, att frågan om den ena menniskans rätt att misshandla den andra är alltför vigtig för att blifva behandlad med skämt. Samma utskotts utlätanden N:is 32 och 33 biföllos utan diskussion. PRESTESTÅNDET genomgick de frän dess föregäende plenum. oafgjorda punkterna af betänkandet angäcnde fattigvårds och lösdrifveriförfattningen. Vid sista punkten, hvaruti föreslogs en underd. skrifvelse om utseende af en kommitte för revision och omarbetning af de ifrägavarande författningarna, uppträdde professor Lindgren, och tillkännag;af att han ej deltagit i den föregående diskussionen, emedan han ansett den resultatlös, då i anseende till riksdagens snara slut, nägon återremiss ej kunde komma i fräga. Om de, partiella förändringar som, beslutats, vore professorn af motsatt tanka med stänlets pluralitet; han skulle velat att nu gällande stadgar bibehållits oförändrade till nästa riksdag, dä immärkningarna mot desamma kunde blifvit grundligare. Den sist föreslagna skrifvelsen om en revision försonade dock professorn med betänkandets föregående delar. Lektor Wallman ansåg diskussionen äfven öfver dem icke skola bli utan sin nytta. Doktor Björling förklarade .1ä de utskotts vägnar, som behandlat saken, att orsaken hvarföre inga vigtigare anmiärkningar framkomImit, ha varit den att utskotten ej funnit tiden dertill lännu vara inne; man hade ansett tillräckligt att i lunderd. anhälla det saken mätte bli tagen i betrak;Itande på sätt här föreslagits. Prosten Cnattingius tyckte också att utskotten gjort ivad de kunnat. Man hade icke vunnit allt, men man borde vara nöjd med att ha erhållit något. Skrifvelsen bifölls. Bland de betänkanden som derefter förekommo, Ivar det blott två som vunno nägon uppmärksamhet. FIA det ena, bankooch lag-utsköttens memorial N:o 2, om privatbankernas rättighet att utgifva sedlar ä 13 rdr 16 sk. valör, yrkade prosten Almqvist genast proposition, enär äsigterna ä ömse sidor väl vore så ysta gade, att de icke kunde rubbas genom nägon viTdare diskussion i ämnet. Prosten Hasselrot anmälde sitt instämmande i doktor Sandbergs reservation, för -latt emot det blifvande beslutet tunna reservera sig, hvilket annars skulle förvägras hnom. Doktor Björkman åberopade ock doktor Sadbergs reservation, framhöll den omständigheten at utskottens förevaIrande betänkande tillkommit bldt på en rösts pluraAllitet, samt yrkade afslag. Derpå begärdes votering, tlhvarvid betänkandet bifölls med 22 röster mot 14. hDoktor Säve, prosten Hasselrot och doktor Sandberg n reserverade sig, den sistnämnde under beklagande 4 att privatbankerna skulle sätta realisationen på spel. Den andra frägan af intresse handlade om huslagan, hvars utgäende ur tjenstehjonsstadgan var motioneradt, men af Lagoch Ekonomiutskotten afstyrkt. Doktor Sandberg jemförde utlätandet i fattigvärdsfrä-Igan med detta; i det ena kallades förhållandet melN lan husbonde och tjenare ett kontrakt, här betraktades det som paternelt. Äfven om det förevarande slstadgandet ej tillämpades, borde det utgå; det vore klen brandfackla i dessa oroliga tder. Prosten Hasselirot instämde. Prosten Lindberr talade ock för husst lagans , borttagande ur. tjenstehjosstadgan. Men proIsten Almqvist ansäg berörde stagande böra stä qvar h så länge husbonden ej har rättihet att när som helst skilja sig vid tjenaren. Doktce Sandberg erinrade, Tr latt husbonde har denna rättight, fast den skall be8 gagnas på ett lagligt sätt, så itt han icke kör bort ETT aca th TT a se a RR AT RR RN RR RR 0 2