Aftonbladet – 22 augusti 1851, sida 2

lr oo, EE TATT 2 MEN OUCIASVäredsKa frågan, men licke heller ville han säga att ständeet gjort orätt. Då var det en ny motion af utskottet; inu är deticke det, utan blott samma fräga, sedd på amnatsätt. Genast var -grefve Lagerbjelke tillreds, att med grunilagen i hand -uppläsa ett par paragrafer. Han förklarade ock att det föreföll honom underligt, att den ene ansäg det vara.en ny motion af utskottet och derföre ville behandla saken i ständet, under det den andre tvärtom fann det vara samma fråga och derföre ville upptaga den -till afgöranide. En tredje, hr Rosenblad, hade ansett den våra en bankfräga, och derföre menade han att utskottet, som i bankfrägor har motioasrätt, handlat rätt. Men nu päminde grefyen, att, ehuru en bankfråga, var det dock blott en privatbanksfråga och icke att subsummera under de bankträgor, hyari utskottet eger motionsrätt. Atskilligt annat fal följde ännu, säsom då grefve Gyldenstolpe uppgaf att privatbankernas sedlar voro säkrare än riksbankens, och frih.. Stjernstedt derpå svarade med uttrycken af förvänimg öfver en bankofullmäktigs åsigt, att ett slags ssedlar, som inlösas med ett annat slag, skulle vara sälkrare än dessa sednare, som inlösas med silfver; och: slutligen kom man genom votering till det resultat, att med 27 ja mot 11 nej Ridd. öch Adelns förra beslut i ämnet upprefs och det nya memorialet bifölls. Atskilliga andra frågor afgjorde: äfven, säsom den om hemmansklyfning och jordafsördring samt den om fattigvården, men redogörelsen derföre blir för brist af utrymme uppskjuten till i morgon. : PRESTESTANDET diskuterade lagoch ekonomiutskottens betänkande om ändring i de angäende fattigvärden samt rörånde försvarslöse och kringvandrande personer gällande bestämmelser. De gamla betänkligheterna mot sockennämnds och fattigvärdsstyrelses förening upprepades; ambitionsfrägran för pastor att få vara ordförande i fattigvärdsstyrellsen, gruhdligt afhandlad vid tvenne föregående riksdagar, hade ännu icke förlorat sitt intresse. Vid dem första punkten beslöts, med ogillande af utskottens utfätande, att församlingarne, der så nödigt futmes, skulle ega frihet välja från sockennämnden skiljd frattigvärdsstyrelse; i det andra hänseendet nöjde man sig med att afslå det föreslagna stadgandet, att pastor alltid skulle vara ledamot i fattigvärdsstyrelse. I fräga om barns skyldighet att underhälla sina fattiga föräldrar beslöts en underd. anhällan det bestämd föreskrift derom mätte i fattigärdsförordningen intagas. Öfver förhållandet mellan jordegare och deras arbetare hade doktor Sandberg ätskilliga tänkvärda anmärkningar, och kom till det yrkandet att jordegaren mätte åläggas upplåta ätminstone hägra qvadratalniar stuguplats för den fattige arbetaren. Denna framstiällning understöddes af lektor Wallman och prosten: Almqvist. Doktor Reuterdahl deremot anförde hurwsom de öfverklagade olägenheterna hade ett djupare upphof, än att de skulle kunna afhjelpas genom detaljstadganden; de hade nemligen sin grund i hela det nyare samhällsskicket. Men det vore nu icke tid att fördjupa sig i undersökningar deröfver; man finge i en framtid vara betänkt på något mera generelt botemedel mot det onda, än som här föresloges. Det är som i representationsfrågan, anmärkte doktor Sandberg; man medger att den nuvarande representationen är oduglig, men hvarje framkommande förslag till förändring förklaras ej heller duga! Biskop Hiallström ansäg rädligast att med ogillande af utskotttens resonemang i förevarande fall, blott uttala hehoffvet af en lagbestämmelse, utan att närmare orda om i beskaffenheten. Denna äsigt delades af doktor Gumezlius, som fruktade att doktor Sandbergs förslag skulle göra den fattige arbetarens ställning ännu svärare, då jordegaren, för att slippa draga omsorg för den orkeslöse, i god tid skulle afskeda honom, hvarigenom ännu temligen unga personer komme att bli utan tjenst. Det skulle gå som i leken Liten lefver än, der hvar och en har brädtom att få lemna ifrån sig stickan innan sista gnistan slocknar. Med ledning af diskussionen hemställde biskop Holmström,om ej ständet, på sätt prosten Hasselrot föreslagit, ville besluta det Kongl. Maj:ts uppmärksamhet skulle fästas på behofvet af något generellt stadgande att husbonde borde, utom deltagandet i allmänna fattigvården, bidraga till sina fattiga arbetares understöd, ätminstone hvad anskaffande af husrum för dem vidkomme, hvilket bifölls. Vid en följande punkt beslöt ständet vatt förklaring skulle begäras om gemenskapens at atmeen och flottan förbindelse att betala fattigvårdSagift. Hos BORGARESTÄNDET äfslogs Adelns och Presteständ-ts inbjudning uti Expeditionsutskottets skrifvelse N:o 12, rörande dechargeen; hvaremot voteringspropositionen antogs genom 183 röster mot 16, efter yttranden af hrr Ekenman, Laagergren, Halling och Petrå. Statsutskottets memorial N:o 323, om nägra stadganden uti reglementet för rilksgäldskontoret bifölls, äfvensom N:o 324 etter några anmärkningar, samt 327, 331 och 332, vid hvilket sistnämnde hr Björck anmärkte, att Statsutskottet deri erkänt den princip, att nya skatter kunna päläggas jord utan motsvarande ersättning. Sarmmå usskotts memorialer: N:ris 328—330 lades till handlingarne. Lagoch Ekonomi-utskotterns betänkanden N:ris 28—30 biföllos. Banko--och Lag-utskottens wtlåtande N:o 2, hvari tillstyrkes att privatbankerna. få ätgifva sedlar till 3 rdr och 16 sk. bankos valör, föranledde en längre debatt, hvari hela den vid äterremissen af N:o 1 förda argumentationen för och emot privatbankerne äterkom. För bifall yttrade sig hrr Lagergren, Ekenman, Palander, Bergman, Ekelund och Ek, samt för afslag brr Brinck, Noren, Gråå, Halling, Hesselgren, Rinman och Billström. Genom 20 nej mot 17 ja, afslogs utlätandet och antogs N:o 1. Mot denna utgäng reserverade sig hrr Wern, Wedberg, Berger, Palander, Syk m. fl. Slutligen förekom hr Petres, sedan gårdagen bordlagda motion, med skrifvelseförslag angående ny organisation af Sveriges landtförsvar. Trogen sitt vid motionens väckande uttalade beslut att sätta sig emot densammas framgäng, öppnade hr Lagergren diskussionen i ämnet med ett vidlyftigt anförande, hvari han förespeglade ständet de-omstörtningar i försvarsväsendet, som hr Stjernsvärd; förslag N:o 1 innehåller, samt huru andan uti der af hr Petr föreslagna skrifvelsen tydligen äsyftar detsamma som nämnda förslag. För öfrigt höll talaren sig mest till formerna, som han ansäg skulle blifva öfverträdda, i fall det lyckades hr Petre att upprifva hvad tre stånd beslutat. Det skulle vara en förödmjukelse för ständet att böja sig för hr Petrs enskilda vilja. Frihetens väsende kunde aldrig: uttryckas i ord, utan genom formerna, mot hvilka brytes endast af absolutismens vänner, till hvilkas antal hr Lagergren ansäg sig ej böra. Slutligen rådde hr L hr Petr, att, så vidt ståndet det medgåfve, låta notionen falla; skulle dock hr P. fortfara att förfäkta din, och den skulle gå igenom, ämnade hr L. och hans vänner att begagna samma utväg och inför thronen nedlägga sin reserva: tion. Hr Billström anmärkte, att hr L. väl talat om grundlagsvidrigheten af ifrägavarande skrifvelses afgäng, men ej citerat någon i grundlagen, som ej tilläter: en dylik, och att Borgareständet förut, nemligen i fräga om handtverkstordningen under liknande omständigheter, handlat på samma sätt som nu blifrit föreslaget. Tal. antog motionen med uteslutande af hvad deri rörde nämnandlet af kapten Stjernsvärds förslag. Häri instämde hrr iSundler, Brinck och Berg, Hr Petrå genmälte ätskilligt som var värdt att uppagas af hvad hr Lagergren anfört, och förklarade sig ika mycket som nägon annan vara vän af formerne, nen ej af pedanteriet. Orsaken hvarföre han hade elat göra regeringen tppmirksam pä kapten Stjernvärds förslag, var den, att kapten S. nedlagt ett så troligt arbete på uppgörante af planen för Sveriges örsvar. Hvad det beträfface att hr Lagörgren ämade gå till Konungen för utt framföra sin reservaion, ansåg tal. det vara en öfverloppsgerning, emejan säkerligen ingen satte i fräga att han bifallit moionen.Hr Ekenman gillade att en skrifvelse afgick, nen emedan den föreslagna innehöll flera satser, som tred emot de äsigter, hvilka ståndets majoritet hylade, ansäg han den böra omarbetas i öfverensstäm