Aftonbladet – 21 augusti 1851, sida 3

st öfver handJofvarne, hade det slutligen lyckats den öfvermanna Nilsson och fräntaga honom huggaren Ordföranden gjorde Nilsson allvarliga föreställningai latt söka dämpa sitt oregerliga lynne, men denne sva. rade att han aldrig fick vara i fred för poliskonstap: lar och att han, nästa gäng de ofredade honom, skullt , märka cem litet eftertryckligare. — I dag kl. 8 på morgonen anträffades uti huse N:o 9 Catharina Östra kyrkogata väfskedsarbetarer Carl Berg uti en i huset befintlig vind hängande i er 1, Isnara om halsen. Ehuru läkarvärd strax blef anskaf. wffad, kunde han ej äterväckas till lif. Vid i dag hälfilen ransakning i poliskammaren upplystes af flera a! tt!hans närmare bekanta, att han allt sedan fränfället ;iden 8 i denna mänad af hans broder ritfabrikören a Berg, med hvilken han gemensamt innehaft väfskedst tillvärkning i flera är, befunnits. grubblande om sin framtida bergning. Polisen förordnade att hr Berg, tt som gjort sig känd för en anständig-och redbar van, del, fick ärliga men 4 tysthet begrafvas. ri o-Gardisten vid andra lifgardet och kapten Furu5 hjelms kompani, Erik Gustaf Ludvig. Larsson blef i a förrgår i poliskammaren tilltalad att hafva föröfvat ett Iganska groft väld. : Akareäldermannen Semlin som bor ä gästgifvarei gärden vid Packartorget hörde nemligen i. söndags alafton starkt buller ä ett fönster som ligger ät gadl ok Br en I tan, hvarföre han öppnade detsamma för att se hvilka som voro -fredstörarne. Trenne gardister hade då med väld sökt intränga genom fönstret, :och för att icke vara igenkända hade de vändt sina uniformsmössor så att kompanimärket icke kunde observeras. Poliskon1 stapeln Olsson; med biträde, anlände till stället; men vide vildsinta gardisterne knuftade och sparkade konistaplarne samt togo till;flykten och lyckades undkom-ima. En af dem hade likväl qvarlemnat sin mössa :!och den upptogs af konstaplarne för att vid. kasernen sj få spaning om personerne. Dä konstaplarne anlände till Storgatan, helt nära intill kasernen, observerades ; den, som förlorat mössan barhufvad komma springande, och efter mycket besvär fingo konstaplarne tast i honom, oaktadt han gjorde mycket motstånd, samt qvarhöllo honom till dess patrull han ankomma från kasernen. Der erhölls upplysning att hans namn var Larsson. I gär vid förhöret tillfrågad om han erkände anjgifvelsen svarade han helt korrt nej, och då polismäistaren frägade efter namnen ä de kamrater: han haft , med sig, bemötte han. frågan med det vet jag ej; ett par gardister hade jag med mig, men jag vet ej deras namn. Mälet remitterades till krigsrätt, och Larsson förblifver arresterad i regementets häkte. — Snieckaregesällen Sandberg hade till i förrgår begärt kallelse till poliskammaren ä sin kamrat Malm;ström derföre att denne skulle ä gata hafva öfverfallit honom med hugg och slag. Malmström erkände att han knuffat Sandberg, men kunde ej förmäs uppgifva anledningen dertill, oaktadt kommissarien Kindbom sökte hjelpa honom på trafven med uppgift om orsaken, nemligen att M. företagit sig nägot opassande emot deras mästare snickaren Wrethman, hvilket ofog S. berättat för mästaren, hvarigenom osämjan uppstätt. Malmström dömdes emellertid att böta 14 rdr 40 sk. bko, och då fräga blef om erhällande af anstånd för böternas erläggande, blef. M. ganska förbluffad öfver konstapeln Herens upplysning -att Mi: redan sedan längre tid tillbaka häftade i-skuld för 30 rdrbko-böter,!, till hvilka hån blifvit fäld för ttöfvadt slagsmål. Malmström invände derpå, att det förundrade honom att blifva kräfd för dessa böter, helst nuvarande lands-höfdingen Bergman lofvat honom att få desamma efterskänkta för det han fasttagit en tjuf. Polismästaren Sträle, ansäg sig doek icke kunna fästa afseende på sin företrädares gifna löfte, i synnerhet som M. icke kunde styrka sig hafva erhällit löfte om böternas efterskänkande. Malmströms begäran om en mänads anständ, bifölls, dock med det uttryckliga förbehäll att M. icke uppförde sig oregerligt och vild-4 sint, ty i motsatt fall skulle han genast blifva insatt4 i häkte för att aftjena böterna. — I anledning af ett rykte att rän sistl. mändags afton skulle hafva blifvit föröfvadt vid Djurgärdsbrunn bar polisstyrelsen meddelat följande: Förenämnde afton, kl. emellän 7 och 8, hade bar. 4 berareenkan Carolina Wilhelmina Berggren, som bor vid Djurgärdsbrunn, gjort en promenad på Djurgården fram ät Rosendal, hvarest hon till venster ifrån stora vägen, på en smal gängstig gått upp i skogen,p afsigt att plocka ljunz och mossa, hvarmed hon äfven varit sysselsatt, då en snyggt klädd yngling kommit till henne och helsat, samt talt nägra ord, hvarefter han aflägsnat sig. Snart derefter äterkom han sällskap med tre andra, äfven snyggt klädda karlar, af hvilka en börjat samtala med enkan Berggren, och illfräga henne för hvad ändamäl hoh samlade de förr omnämnda vexter, under yttrande attsädant icke vore 40 ofgifvet ä Kongl. Djurgården, samt hotat att föra Berggren till: polisen. Denne person har varit aflir: tarka drycker berusad och blifvit af sitt sällskap föebrädd för hans ötillbörliga uppförande emot ett enamt fruntimmer, hvarefter enkan Berggren begifvitka ig ifrån dem och gätt längre in i skogen. Efternä-)!2 son stunds förlopp, och som hon trott sig gå vilse, ade hon vändt om och gätt samma väg tillbaka, då on åter träffat samma karlar, hvarvid den förstämnde karlen äter tillspordt henne hvarföre hon ände om. Derefter hade han fattat uti och kullkatat enkan Berggren, afryckt hennes hatt samt er chal som hon burit på armen, och då enkan Bergren ropat på hjelp hade han med båda händer gri-he it henne om halsen, och gifvit henne ett slag på hö-kå! ra sidan i hufvudet, så att blodvite följt. Likaledes)Ti! illfogades enkan Berggren en blånad öfver venstra på gat och två små rispor i pannan. Berggren blef vid enna ; behandling så förskräckt, att hon förlorade cir ansningen; men likväl lärer hon erinra sig att depr friga personerna befriat henne ifrär. väldsverkarena ch i härda ord förebrätt honom detta oskickliga upp-bk örande. Under turhultet har enkan Berggren förlo-4 at ett örhänge af guld och ett halsband af jern, med ! idhängande en liten medaljong af guld; dock anta-) es att väldsverkaren icke tillegnat sig de förlorade 8 ersedlarne, utan att de blifvit qvarliggande på platn, ehuru enkan Berggreni sitt förskräckta tillstånd ; ke eftersökt dem.n på råg råg ANDROPTS.-NYTWERD I I i I eh