Aftonbladet – 21 augusti 1851, sida 2

rösten igenkänna den Karlen som dagen för Igifvit, demdet. olycksbringande: rådet att föl; denna. biväg. std er äns i a Tredion tröstade dem så godt han förmådd runder det han i hetmli; het lyckönskade sig a I lagomstid: hafva ihågkomnit sin husbonde råd; ty, ehuru föga rikare än de stackars krä ,marne, hade han likväl sluppit att få stryk Och då det icke stod i hans. förmåga att gör dem någon vidare tjenst, tog han för andr gången afsked af dem och fortsatte sin van dring. Blott, en endå gång rastade han, nem ligen vid en utmed vägen efintlig källa, hvar af en yppig vextlighet omgifna bräddar tyck tes liksom inbjuda honom att några ögonblicl hvila sig 1 gröngräset, der han till sin styrk. dryck af det herrliga källvattnet, förtärde er del af sin stora brödkaka, hyarunder han in. nerligt tackade Gud som räddat honom undan de faror, hvilka hotat honom under Hans första. dagsresa. Sålunda veder vickt, steg han upp och vandrade ända till aftonen. När han uppnått gränsen af departementet Ile och Vilaine, var solen i nedgången, Ickedessmindre hoppades han att före nattens inbrytande kunna hinna fram till Plelan; der han. hade en gammal, bekant, en herde, i hvars koja han var säker att finna ett gästvänligt smotiagande, och der .han ärnat til.bringa natten... Men. det. började redan att mörkna, han kände. sig trött och längtade efter hvila. Under dessa förhållanden var det således med cke ringa glädje som han varseblef det gerond fönstren fallande ljusskenet i en föga afägsen stor bondgård, och Som han beslöt att ler anhålla om natt varter, gick han genast ram till stället och ultade sakta på dörrn, om på ögonblicket öppnades. Med den i Sretagne vanliga: helsningen: Guds, fred I inrädde han I stugan och blef vänligt. -embitaen af-en ung dvinna, som bad honom stiga RA