Aftonbladet – 19 augusti 1851, sida 2

RIKSGagen BORGARESTANDET afgjorde i gårdagens ple. num, som nämndt är, frågan om förändrade tullbe. stämmelser för införseln af raffinadsocker. Bevill. ningsutskottets utlåtande härutinnan innehöll, att K. Maj:t mätte bemyndigas att, der så nödigt pröfvas, intill den 1 Juli 1854 med högst 1 sk. pr skälp. för höja den nuvarande införselstullen ä raffineradt socker som under tiden ankommer frän Norge och de utrikes orter, hvarest å nämnda vara beviljas sådana exportpremier, att den svenska sockertabrikationen eller statsverket deraf kan lida. Debatten häröfver. som varade i flera timmar, var emellanåt temligen varm. Utom hvad redan de vidlyftiga afhandlingarne i tidningarne uti sjelfva saken gifvit vid handen förekom föga nytt. För bifall till utlåtandet talade hrr Lagergren, Muren, Palander, Halling, Berg, Machel, Ekelund, Schwan och Pettersson, hvilka samtligen betraktade de Gezelii reservation vidfogade kalkyler till förmån för den nuvarande tullen och de svenska konsumenterna ej fullkomligt tillförlitliga. Derjemte ansåg man å denna sidan, att exportpremiet i Norge tydligen visade det meningen vore ej så mycket att afsätta varan inom landet, som mera att afyttra den utomlands, det vill här säga i Sverige. A andra sidan anfördes af hr Petrö komminister Beckmans reservation, hvarjemte påpekades inkonseqvensen hos de af ständets ledamöter, som förut kämpat för friare tulläsigter, men hvilka nu intagit en ställning som närmade sig de konserrative. Tal. beklagade slutligen, att enskilda intressen kunnat lyckas att skaffa sig så vidsträckt spelrum inom representationen. Äfven hr Winge kunde ej finna det öfverensstämmande med ständets förut uttalade åsigter att ej tillätas köpa en vara, der den kan erhällas för bästa pris. De båda sistnämde talarne yrkade afslag ä utlåtandet. Sä ock hrr Kjöllerström och Brinck. Den sednare frågade huruvida med nuvarande tullbestämmelser ä raffinadsocker de inhemska raffinaderierna blifvit nedlaggda eller om de ej tilltagit? Dessutom ansäg han det probabelt att afsättningen af det norska sockret hufvudsakligen skulle bli inom Norge, hvarest konkurrensen vore minst och vinsten sälunda störst. Ville ändtligen regeringen i anledning af hvad rikets ständer förut beslutat i detta ämne vidtaga näson åtgärd, så hade åtminstone representationen bevarat sin rätt uti en bevillningsfräga. Utskottets mening segrade dock genom 22 röster mot 11. — Expelitionsutskottets förslag till skrifvelse till K. Maj:t rörande decharge för konungens rädgifvare framkallade itskilliga anmärkningar. Utskottet hade sökt undkomma det kinkiga i denna skrifvelse genom uttrycset att rådgifvarnes ansvarighet upphört. Häremot opponerade sig hrr Petr och Wern, yrkande att borsareoch bondeständets beslut äfven skulle i skrifvelsen omnämnas. Hr Lagergren fann nu, liksom örut, detta grundlagsvidrigt och föreställdeBtalm. att wan ej derå kunde göra proposition. Hr Halling ville lafva frågan betraktad som en ny motion. Det oakadt blef hr Petrs förslag kontraproposition och serade med 15 röster emot 6. Häremot reserverade ig hr Lagergren och beklagade att genom talman:ens proposition frågan blifvit undandragen konstituionsutskottets bepröfvande. Säsom reservanter annälde sig äfven hrr Norin, Bergman, Ekelund och Ialling.