Aftonbladet – 18 augusti 1851, sida 3

JUIRUL ALL HIM? CN mike oo var ktörerne frän denna befattning skiljda, och gälde sssutom all derigenom timad skada och förlust. —— AA 20 Riksdagen. liskussionen i Borgareståndet den 12 Juni, om ändringar i Fabriksoch Handtverksordningen af den 22 Dec. 1846. (Forts. från mändagsbladet.) Hr Norin: Det vore i sanning att beklaga, om en utan officielt vitsord lemnade uppgiften, att två f riksständen redan ogillat förevarande utlåtande, i erkligheten egde grund. Ty derigenom vore det yttiga förslag, samma utlåtande innefattar, redan illintetgjordt. Men äfven i sådant fall anser jag orgareständet icke böra afbryta denna öfverläggning ler behandla frågan annorlunda, än som hade skett, I. erest omnämnda beslut deri icke blifvit redan fatade! Uti betänkandet är ganska riktigt anfördt, att före-arande utlåtande står i närmaste öfverensstämmelse ned borgareständets vid föregående riksdagar uttryckta nskan. Dä jag hörer till dem, hvilka förr uttryckt lenna önskan, egerjag deraf anledning tillkännagifva, let jag ingalunda frångätt en sådan äsigt, utan ienighet dermed, gifver min röst för bifall till utskotets törslag. Af alla de skäl, om de för sädana kunna anses, som anförts emot bifall till utlåtandet, finner jag blott ett kunna vinna något, ehuru blott skenbart anseende för giltighet. Detta är den afhr Murn förmenta inkonseqvens, som skulle ligga deri, att från de handtverk, hvari det skulle äligga att förvärfva mästerskap, undantagas byggmästareoch murmästare-yrkena. Denna anmärkning förfaller likväl helt och hället vid betraktandet af de få följande raderna i utlåtandet, som omförmäla de garantier,l. som fordras för skicklighet äfven i dessa yrken. Hvad är det väl man egentligen fruktar af antagandet utaf utskottets förslag? — Männe det, att lägga yrkesskicklighet i dagen? — Är det väl möjligt att någon kan anse en sädan fordran sårande eller nedsättande för den verkligt skicklige? Hvarje sädan lärer likväl icke skygga tillbaka för att visal. prof derpå, helst hans egen fördel är förenadt med ett dylikt stadgadt vilkor, som häller oskickligheten tillbaka inom tillbörliga gränser. I annat fall deremot begäs den äfventyrliga orättvisan, att mången lockas att söka blifva hvad han icke kan, att kasta sig på ett honom främmande fält, i falskt förlitande på ett ringa kapital, som annars kunde vara nyttigt till något, men sannolikt gär alldeles förloradt på en så felaktig spekulation. Jag kan ej förstå annat än att nägot mäste ligga fördoldt under de inbillade vådor, man sökt förespegla såsom en följd af att antaga utskottets förslag. Må man dock hellre föra ett Öppet språk och bekänna, att samma förslag gär ut på att bilda ett hinder för de större kapitalernes användande och ökande, genom öppnande af bättre utvär gar för de skicklige handtverkarne att blifva obero-I; ende och sjelfegande i sina yrken. Annorlunda harle jag icke kunnat uppfatta det ifriga motständet; ochl, ehuru jag aldrig med vett och vilja biträdt att sökal, lägga band på en rörelse, som söker gå den naturliga vägen framät, kan jag likväl icke bidraga till I löppnande af en sädan väg för kapitalisten, som kan qväfva hvarje utväg för den mindre bemedlade arbetaren att förvärfva den sjelfständighet, hans eget arbete kan bereda. Men så olyckligt kan det gå på Iden redan började vägen, derä tillfälle alltmera erbjuder sig för kapitalisten att sjelf med armarne i kors, köpa andras arbetskrafter, för att öka egna kaTIpitaler. Emot en sädan utgäng, omöjlig att försvara, mäste jag reservera mig, så visst som jag skulle anIsett mig hafva förgätit min pligt, om jag underlätit att framställa saken ur denna synpunkt. Hr Boseus Ihar för öfrigt med sådan fullständighet förfäktat enahanda åsigt af saken, att jag kunde trötta med vidare utveckling deraf. Jag inskränker mig derföre nu till il yrkande af bifall ä utskottets förslag, som förr eller hlsednare mäste antagas, i öfverensstämmelse med sträng rättvisas fordringar. Herr Collen med fl. inilstämde. o Hr Brinck: Åtskilliga klagomål hafva förnummits löfver handsverks förfall. Om de äro verkliga eller h blott inbillade och, i förra fallet, om orsakerna äro att härleda från 1846 års fabriksoch handtverksordning, lemnar jag derhän. Atminstone kan jag clicke tro, att anledningen till ett sådant förment förr I fall ligger deri, att mästareprofs fullgörande är tör 1 vissa yrken borttaget. Andra måste skälen vara. En talare har omnämnt svärighet att få mera bildade sloch förmögna mäns barn in i handtverkslära här i Ihufvudstaden. Jag tror äfven att svärighet deruti il göres från sädana barns och deras föräldrars sida, men att orsaken dertill, ätminstone till nägon del, Iligger deri, att de fleste handtverksmästare använda nlsina lärlingar under de första ären mindre i sjelfva jr ) yrket, än till enskilda ärender, hvarigenom ändamåtl let med barnens sättande i lära förfelas. Hufvudänle damälet med ifrägavarande utlätande är förmodligen s, ) det, att, genom mästareprofs afläggande bereda konkasumenter en större garanti för bättre arbeteåt handtn-l verkaren. n-) Ett sådant vilkor, som lägger band på ett fritt anar vändande af arbetskraften till sjelfförsörjning, anser m jag likväl icke behöfligt. Ty handtverkaren — han ga mä hafva aflagt mästareprof eller icke — bereder med ,åI säkerhet sin, af andras förtroende till hans arbete we. I beroende framtid endast derigenom att han tillfredsäl ställer sina kunders billiga anspråk genom tillverkande ssJaf så godt arbete som möjligt, hvarigenom han ocksö er endast kan uthålla täflan med andra. Deri ligge! den bästa kontroll ä arbetstkickligheten. En obilligk, het ligger äfven uti anspräket på mästareprof af handtet verkaren, då, säsom vi vete, rättighet att anlägga och drifva den största fabrik som kan förutsätta en na l ojemförligt större skicklighet, än handtverksidkande, la kan förvärfvas endast genom erläggande af en mätt rå llig summa penningar. Denna billighetsgrund är er tig känd uti 1846 ärs författning. Verkningarne dera 1 I kunna vi alltför väl behöfva att än vidare erfara enJag yrkar derföre afslag å förevarande utlåtande et, lätande den längt framskridna tiden afhälla mig at börlnu vidare upptaga densamma med besvarande a för hvad åtskilliga talare i öfrigt yttrat för bifall till ut Ja skottets förslag i ämnet. Hr Wern: De talare, som bittills yttrat sig fö bifall till förevarande utlåtande hafva likväl till e del utgått från väsendtligen olika grunder. Så syne md lbr Boszus, om jag annars rätt uppfattat hans fram g 9lställning, företrädesvis åsyfta uppnående af större a1 , af)betsskicklighet, under det hrr Gustafsson och Hesse ne, gren sträfva att undandraga handtverkarne beroend han J af kapitalis er. Hr Norin har hufvudsakligen gru! ler ) dat sin äsigt på billigheten att alla handtverksmi hufIstare skola vara underkastade samma vilkor eller a nägot undantag icke mä gälla för någon, och a amt följaktligen ingen eller ock snarare alla böra val skyldiga till profs afläggande. Jag skall i kortb liga luppehälla mig vid dessa inkast mot den mening, j: hyllar. Uti sitt länga verkligt talentfulla anförande har Bosgus jemväl vidrört och sökt vederlägga hr Si 2 IA natt ant (