Aftonbladet – 18 augusti 1851, sida 2

STOCKHOLM. Bland de ärender, som i förstärkt Kontitntionsutskott skola antagas, för att blifva vilande till nästa riksdag, eler förkastas, är fven den föreslagna förändringen i 28 Rereringsformen, som rörer någon utvidgning il! nedborgerliga rättigheter för iSverige inföddel nän, af annan trosbekännelse än den Evanreliskt-Lutherska. Den föregående delen afl amma S, som rörer rättighet för Konungen tt kalla utländsk man till vissa embeten, har senom samtlige riksståndens enhälliga beslut blifvit hvilande till nästa riksdag. Den del leremot, som rörer inländske män af främmande trosbekännelse, har af Presteoch Bondestånden blifvit afslagen och af de två andraj bifallen; kommer alltså att preliminariter afgöras af förstärkta Konstitutionsutskottet. Den lagförändring, som här är i fråga, består deri, att xtill lärarebefattningar vid universiteterna (utom de theologiska och juridiska) samt till lärarebeställningar och andra tjenster vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, äfvensom till läkarebefattningar, må äfven bekännare af annan troslära än den rena evangeliska nämnas kunna.n Aftonbladet har alltför ofta opponerat sig emot den religiösa intoleransen, för att icke äfven nu förorda den föreslagna, visst icke öfverdrifvet liberala, lagförändringen. Det är icke blott en orättvisa emot individen, att på grund af skiljaktighet i yttre bekännelse, beröfva honom cen nyttig, med hans håg öfverensstämmande verkningskrets; det röjer äfven oförstånd i uppfattningen af det allmännas väl, att vilja förhindra någon att dertill medverka. Det är i allmänhet två skäl man hör anIdragas emot olika trosbekännares lika rätt med Istatskyrkans bekännare. Det ena skälet, hvilIket vi vilja antaga hafva bestämt Presteståndets votum, är af mre beskaffenhet och består Ideri, att man anser den religiösa öfvertygelsen vara så ingripande i en menniskas hela lif (och verksamhet, att den som ej har en rät löfvertygelse (orthodoxia) i detta fall, icke heller kan lefva och verka rätt, och följaktligen bör inskränkas i sin verksamhet. Härvid är dock att erinra, dels att den religiösa öf. vertygesen alls icke bevittnas af den yttr Ibekännelsen — man skulle sannolikt ha svår tt såväl inom vår egen, som inom hvarje an nan kyrka finna en enda tänkande person full trenlärig — dels att hvarje religiös öfverty I Dy v so f gelse, då den är verklig öfvertygelse, eger e -ilångt sedligare kraft — hvilken mening de län må omfatta — än den fullkomliga likgil -tighet för all öfvertygelse, den indifterentism ; som lika lugnt bekänner sig till hvilken reli gion som helst; förhållanden; som dock