Aftonbladet – 16 augusti 1851, sida 3

Riksdagen. Plena i Riksstånden. Den 15 Augusti e. m. RIDD. och ADELN. Sedan Bevillningsutskottets betänkande JM 28, rörande tullen å raffineradt socker och sockersirap, blifvit utan diskussion bifallet, föreogs Lagutskottets N:o 44, i anledning af Kgl. Maj:ts oroposition om ändring i vissa delar af kgl. förordn. len 13 Juli 1818, rörande inteckning i fast egendom. Dervid uppträdde först H. E. grefve Sparre mot utkottets förslag, anseende detsammas hufvudskäl, nemigen att ingen civil-lag bör tillerkännas retroaktiv rerkan, säsom icke här tillämpligt, om man nemligen intager en viss preskriptionstid för de inteckningar om redan äro gjorda, och föreslog talaren dertill 10 ir, så att lagen den 1 Januari 1862 skulle inträda i ull kraft och verkan för alla inteckningar; önskande, ned tillägg af detta amendement, bifall till den kgl. propositionen samt förkastande af Utskottets förslag. Grefve Mörner ogillade säväl den kongl. propositionen som utskottets förslag och sökte med juridiska skäl visa att detsamma vore ett ingrepp i personers fria rätt att sinsemellan göra aftal. Talaren upptog utskottets framställda skäl och, begagnande dem mot utskottet, kom han till ett helt motsatt resultat. Den princip, på hvilken utskottet byggt, hade, förmenade han, förr af Rikets Ständer blifvit förkastad och sednast vid 1823 ärs riksdag. Grefve Sparre åberopade de äsigter han framställt förra gängen denna fråga förevar, och sökte så godt sig göra lät försvara utskottets förslag. Derefter yttrade sig grefve Lagerbjelke. Han ogillade säväl den kongl. propositionen, som utskottets förslag, på samma juridiska grunder som grefve Mörner, men tillade ännu ett politiskt skäl, nemligen den olycksaliga industrien, som alltmer griper omkring sig, att inköpa större egendomar och sedan försälja dem i mindre lotter. Detta ansäg talaren vara ett mycket skadligt förhållande, men som nägot hämmades af nuvarande inteckningslag; genom den nu föreslagna skulle dock ofoget än mera befordras. Hr Printzensköld yttrade sig för afslag. Tr Dalman upptog till besvarande grefve Mörners argumenter, och kunde ej finna de enskildes rätt att göra aftal förnärmas, om man antager den kongl. propositionen med det af H. E. grefve Sparre gjorda till. lägg rörande de 10 preskriptionsären. Hr landtmarskalken framställde först proposition på bifall till utskottets förslag, hvilket med nej besvara des; derefter bifall till den kongl. propositionen med det af h. exc. grefve Sparre gjorda amendement ocl slutligen afslag på utskottets förslag. Denna sista fräga besvarades med öfvervägande ja, hvilket a landtmarskalken förklarades för ständets beslut; mer som grefve Lagerbjelke under diskussionen äfven yr kat afslag å den kongl. propositionen ensam för sig utan hvarje tillägg, så fordrade han nu att proposi tion äfven härå skulle framställas, emedan man el jest stannade i okunnighet om ständets tanke rörande densamma. Häremot opponerade sig ifrigt och hög tidligt friherre Cederström, under förklarande af sil stora förundran m. m. och ville pä intet vilkor med gifva framställande af denna proposition. Sedan doc! grefve Gyldenstolpe fogligt upplyst friherrn derom at grefve Lagerbjelke, som redan under diskussionen be gärt denna proposition, dertill hade grundlaglig rätt sä ätnöjde sig frih. med att endast protestera; der kongl. propositionen blef nu äfven förkastad.