Aftonbladet – 16 augusti 1851, sida 2

anklöshet och i en otro, lika blind som tron örut varit. Eger den deremot tillfälle attinwemta meningar för och emot, så inträder ett relt annat förhållande: eftertanken höjes, beräret till verkig kunskap väckes och hvarje ndivid lär sig att inom sig sjelf söka och göra efvande den sanning, som ingen annan kan tifrån påtvinga honom. Derhän måste vi komma, äfven om lugnet, det beprisade oxunnighetens lugn, derigenom störes. — Herr kapten Fahnehjelm, hvilken åtföljt ndustriidkarnes expedition med ångfartyget Nordstjernan till London, har begärt att genom Aftonbladet få meddela nedanstående upplysningar rörande samma expedition, i anjedning af de olika berättelser och anmärkningar angående förloppet deraf, som cirkuerat dels muntligen och dels i tidningar, eller rättare förnämligast i Götheborgs Handelstidning: De ,svenska industriidkarnes expedition till London är nu återkommen till fäderneslandet. Bland expeditionens medlemmar syntes i allmänhet tillfredsställelse och belåtenhet råda. Ingen annan allmännare klagan förspordes, än att expeditionen ej fick ännu en vecka utsträckas. Flertalet af de resande förklarade sig cj allenast i allmänhet fått sina idder och åsigter vidgade, utan äfven genom besök å verkstäder m. fl. ställen lyckats, ehuru kort tiden varit, att förskaffa sig verktyg, modeller, materialier, eller taga reda på arbetsmethoder, som ansågos bereda de särskildta näringarne här hemma nytta. Hvar och en, som ej med allt för sanguiniska förhoppningar deltagit i expeditionen, eger anledning att anse den bättre lyckad än man i allmänhet i förhand kunde hoppas, och det är derföre med så mycket större förundran man förnummit de förvridna berättelser om densamma, som i tryck kringspridas, för att icke tala om de vidunderliga tillsatser som i mundtliga berättelser kringlöpa. Aktningen för allmänheten fordrar att så fort som möjligt framställa förhållanderne i deras enkla och naturliga skick och får man derföre till en början belysa den Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidningens artikel, som den 13 i denna månad är intagen i tidningen Bore. Artikeln lyder sålunda: Såsom förut är omnämndt afgick Nordstjernan härifrån den 16 sistlidne Juli kl. 7 på eftermiddagen. Redan då förmärktes hvad som under sjelfva färden blef än mera kännbart, att passagerarne voro för många både i förhållande till fartygets utrymme och till vederbörandes förut kungiorda tillkännagif,vande 1). För att med en enda omständigshet lägga i dagen vederbörandes tanklöshet! ,vilja vi omtala huru som inga madrasser funnos ombord vid fartygets ankomst till Götheborg. Passagerarne hade således kommit att! sakna tillfälle att sofva annars än på hårda bräder, ifall ej kapten Fahnehjelm lyckats af ven här bosatt tapetserare hr Meyer förskaffa sig erforderliga madrasser 2), mot meddeladt i stånd åt bröderne Meyer att kostnadsfritt få vara med på Londonsfärden 3). — — — — — Vid ankomsten till London skiljde sig genast flere från sällskapet och togo på egen hand expositionen i betraktande 4). De som hade försett sig med engen reskassa, hafva till större delen missbelåtna gjort hemresan öf1) Passagerarne under däck voro 1 mindre än kongl. skrifvelsen föreskref, emedan fabrikör Bergström som skulle expeditionen medfölja, blet derifrän förhindrad, och en däckspassagerare, hr Astrand, som egde Kongl. Maj:ts tillstånd att i händelse af vakans ingå bland salongspassagerarne, för utresan ej gjorde anspråk på att logeras i salongerne, utan qvarstadnade i lastrummet. Deremot medföljde 10 däckspassagerare, hvilka logerade i lastrummet, der de, så vidt jag kan inse, ej voro salongspassagerarne i vägen. På det rymliga däcket synas 10 däckspassagerare ej heller kunnat förorsaka de öfriga någon trängsel. a) Fartyget egde icke allenast alla sina egna madrasser om bord, utgörande för passagerarnes räkning 68 st., utan dessutom från kronans förräd utreqvirerade ytterligare 10 för salongerna och 12 för lastrummet. Vid anställd profbäddning nägra dagar före afresan, ansäg jag 10 af kronans madrasser för tunna, på grund hvaraf jag anmodade hr Meijer stoppa och ommadrassera dem. Hr Meijer erbjöd sig då, för billigare pris, nemligen 2 rdr bko stycket, uthyra 10 madrasser att begagnas under expeditionen; hvilket anbud af mig antogs. 13) Helt andra motiver funnos för hrr Meijers resa. Jag hade H. M. Konungens tillständ att efter sig företeende omständigheter medtaga däckspassagerare. Då herrarne Meijer anmälte sig, den ena som lithograf och den andra som tapetserare, (2:ne yrken, som, ehuru de egde mycket att af expositionen inhemta, likväl bland de valde deltagarne i expeditionen ej egde någon representant), ansäg jag mig handla orätt om jag hindrat tvenne aktade industriidkare öfverresa, då det kunde ske utan minsta förfång för de öfriga och utan ringaste kostnad för kronan. Derjemte hade jag den förhoppning, att, i händelse, som man då förmodade, de svenska expositionsartiklarne skulle öfverkomma under värt vistande i England, af hr tapetseraren Meijer kunna erhälla ett godt biträde vid artiklarnes uppställande och draperande i kristallpalatset. 4) Det fär upplysas att inom expositionslokalen man ej kunde röra sig i samlade skaror, hela sällskapet tog der på egen hand, d. v. s. hvar för sig eller i grupper af 2—4 personer expositionen i betraktande. Ledarne voro tillgänglige i svenska afdelningen för att biträda med tolkning m. m. och fann man slutligen lämpligast att ledarne sinsemellan omturade, så att hvarje full timme befanns i svenska afdelningen en ledare, hvilken derefter under en tid af 2 å 3 timmar kunde medfölja och tolka för dem, som sig till honom anmält. -— 8