Aftonbladet – 13 augusti 1851, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. — Urfabrikören Holmberg, boende i-huset-n:o 30 rid Österlånggatan, hade begärt kallelse å sin gesäll, Carl Johan Lundberg, med anmälan att denne sistl; gärdag på verkstaden tilldelat Holmberg med en s. k: stans ett så väldsamt slag i hufvudet; att ett djupt bäl deraf uppkommit, med betydlig blodförlust. Så som vittnen åberopades gesällen Roos och lärlingen Ekholm; bäda i Holmbergs kondition. Vid i dag härom hället förhör berättade hr Holmberg, att han vid flere tillfällen förehällit gesällen Lundberg, :som bor på annat ställe, -dess-.oskick att tidigt om morgnarne ingå genom verkstadfönstret ät gatan, för att verkställa arbete för egen räkning. Sistl. gärdag hade detta också varit förhållandet, hvarföre Holmberg änyo förebrätt Lundberg detta; men då Lundberg dervid betett sig sturskt och näsvist, samt H. i anledning deraf velat köra honom ur rummet, hade L. fattat stansen och dermed tilldelat H. slaget, : Dä Lundberg häröfver skulle höras, befanns har vara af starka drycker så öfverlastad, att målet möåste uppskjutas, Lundberg aftördes emellertid i häkte. — En ung flicka, i tjenst: bos enskomåkaremästare, var i dag uppkallad till pöliskammaren derför, att hon sistl. gärdag anträffats i sä rusigt tillstånd pi gatan, att hon rnäst transporteras hem på en dragkärra. Som hon genast erkände sin förseelse, bötfäldes hon till 3 rdr 16sk. bko, demhusbonden lofvade att betala. — Den så sorgligt namnkunniga hustru Zamor apträffades likaledes sistl, nått liggande, sä öfverlastad uti en rännsten uti Jacobs gränd, att hen af andra personer mäste hemföras. Dä mälet i dag påropades, inställde hustru Zamor sig icke, hvarföre det uppsköts. ! — I gär hölls uti poliskammaren förhör med vaktmästaren Wiberg, tilltalad att ä näringsidkerskar Wallanders krog vid Clara, hafva misshandlat tim mermannen Holmberg. Ett vittne yttrade på fräga hur vid tillfället tillgätt: inte slogos de just, mer de röck häret af hvarann, och dä flere vittnen sedermera upplyste att de varit lika felaktiga begge tvä, så dömdes såväl Wiberg som Holmberg att hvar. dera böta 1 rdr bko samt gemensamt ersätta vittnena för sin inställelse, AT k — I gär förekom -åter i poliskammaren ransakning angäende ett oväsende å Hötorget emellan tvenne mängelskor. Denna gäng -var den munviga Petterssonskan (Pumpa Lustig) icke med i högen, utan en f. d. dalkulla från Mora vid namn Pettersson beklagade sig öfver att mängalskan Rhen oqvädat och knuffat henne. En mängd vittnen uppenbarande sig dels såsom madamer och dels säsom jungfrur hördes och berättade nästan sammanstämmande ett parerne voro. lika goda begge tvä, helst de en längre tid täflat om skickligheten att i hög grad kunna vara ovettiga. Polismäst.: Nå, hvad är det för bräk att låta stämma in saken, då ni äro lika ovettiga begge tvä, — hvad har Pettersson nu att anföra. Pettersson: Jo, i trefjerdedels är har jag hjelp! Rhenskan med förlager, och derföre att jag numera inte gör det, så är hon ovettig hela dagen om på mig. pPolisnsbe Nä hvad rysliga beskyllningar har hor gjort? . Pettersson: Jo hon har sagt ditt och datt likt ock olikt, och det bryr jag mig ej om, men se hon har afven sagt att jag nu fätt att göra med en karl och se det är så chicanöst att jag måste ha upprättelse. Rhen: (som under vittnesförhören dels gråtit, snyftat och skrattat, knäpper nu ihop händerna för att bedyra sin oskuld). Jag är lika oskyldig som det barn hvilket föddes i natt, hr polismästare — jag är 36 år gammal och har aldrig förut varit kallad till olisen. 4 Polismäst.: Jag bryr mig ej om din oskuld., ej