Aftonbladet – 13 augusti 1851, sida 3

SDR SVA VLVVIISAGP VIE SA Wee OUDAVLAA ä IKOUMTASLIGASRESSA den 10 Augusti 1851: —M. Om Folkmarknaden i Westeras. Red. har blifvit anmodad attinföra följande utlåtande af sockennämnden i Lundby församling af Westmanlands län, hwvilket besvarar den vid ett landtbruksmöte i Westerås framställda fråga: Har den så kallade Folkmarknaden i Westerås godt eller menligt inflytande på det förhållande mellan husbönder och tjenare, som bör ega rum, eller har orten i allmänhet af denna marknad någon fördel eller olägenhet? Utlåtandet är af följande innehåll: Fölkmarknaden medför, åtminstone för orten omkring Westeräås, flere: olägenheter, men ingen fördel. 1:0o Tjenstehjon, födda och uppfostrade i närheten af Westeräs, hemmastadda med sysselsättningar, som äro egna för länets södra del, lockas från hembygden under folkmarknaden med runda löften om bättre lön, aftäga till aflägsnare trakter, t. ex. Stockholm, Wermdön, Roslagen. Emedan de äro obekante med den traktens lefnadsvanor och göromäl, samt främmande för dervarande landtbruksmethod och jordbruksredskap, uppstär snart missnöje säväl ä husbondens som -tjenstehjonets sida. Efter ett, högsttvenne ärs förlopp mäste -återflyttning företagas. Tjensthjonet, vid bortresan utrustadt, såsom gift med behöfliga hushällssaker, såsom ogift. med vackert förråd af gångkläder, nödgas vid äterfärden till födelsebygden för nedsatt betalning afläta. en stor del af sin tillhörighet; till betäckande af resekostnad, det afreser mers ändels frän hemmet bergadt och återkommer utblottadt; 2:0 Städjepenningen utbetalas i vär ort vanligen näst före folkmarknaden. Nämnde. penning borde af den gifta drängen till födoämnen ät hemmavarande hustru och barn användas, och den ogifte borde insätta sin öfverloppsstyfver för framtida behof i proviasens sparbank. Men under folkmarknadsfröjden bortbytes af mängen tjenare städseln mot rusgifvande drycker. I fyllan och villan förer den annars tystlåtne och stilla arbetskarlen oyäsende på offentliga ställen, invräkes i arrestrummet, utlemnas dagen derpå och återvänder till hemmet.med tom ficka, jemte laga kallelse att sig vid Rädhusrättens första derpä följande sessionsdag till: böters erläggande inställa. 3:o Den angelägnaste tiden på äret blir arbetet trenne mändagar efter hvarandra eftersatt genom tjenstefolkets vistelse på folkmarknaden. Rumlandet hela natten till måndagen medförer slappliet hos tjenstehjonet ochgör det till arbete odugligt för hela dagen. 4:0 Oskick utöfvas på allmänna vägen, under vandringen till och från folkmarknaden. Stoj och skräl höres från flera häll; grindar ställas Öppna eller nedbrytas och vägmärken uppryckas. Aterfärden frän marknadsglädjen sker utan all-ordning; att köra sönder hvarandras -åkdon, att förderfva en för jordbrukaren dyrbar häst är ingalunda nägot sällsynt. Faålska orlofssedlar skrifvas, slagsmål och svordomar utöfvas.--I den upprymda sinnesförtattning, hvari mängen så husbonde som tjenare sig befinner vid skiljsmessan från marknadenyfaller det sig icke så noga hur man bär sig ät. 5:0o Templen i närheten af Westeräs, annars talrikt besökta, stå folkmarknadsdagarne. snart sagdt tomma. Tidigt söndagsmorgnarne strömma: stora skaror: marknadsbesökande: förbi : kyrkan och skynda till-staden. Krogen är dessa dagar folkets bönehus och krogdisken altaret, der offer-sikeln nedlägges. Mängen marknadsbesökande inträder visserligen undef gudstjensten i den herrliga domkyrkan, icke för att deltaga i de offentliga andaktsöfningarne, icke för att uppbyggas af Guds ords heliga sanningar, utan för att stryka omkring i gängarne, begapa hädangängnes på väggar och pelare anbragta minnesvärdar, samt för att uttala sin beundran öfver länta grannläter på Erik den XIV:s graf. Socknenämnden -i Lundby är således icke:i-stånd att utröna nägon fördel, som folkmarknaden medför; men deremot blir hon varse många och stora olägenheter. Socknenämnden anhäller derföre vöråsammast om vederbörande auktoriteters kraftfulla ätgärd för afskaffande af dessa för orten högst menliga folksamlingar, och det så skyndsamt som en ifrän äldre tider inrotad sedvana möjligen kan medgifva., Beriktigande. Som i. tidningarne Morgonbladet och Aftonbladet för förl. dag influtit att ned adet af den: porfyrvas. som Kongl. Maj:t nädigst tillåtit fåsmedfölja den nu snart afgäende expeditionen af svenska slöjdealster till London, vid första försöket misslyckats, för undertecknad lemna följande upplysning: Arrangemangerna för nedtagningsarbetet voro först i lördags afton färdige, då för att erfara huru vasen var med sin fot förbunden, densamma nägot lättades och äter nedsattes, hvarefter arbetet i anseende till den längi framskridna tiden upphörde för dagen, som planen var att för större säkerhet nedtaga hvar del för sig och ej det hela på en gäng, ätgick måndagen för de mindre delarnes nedtagning, hvilken mötte flera hinder, derigenom att den genom vasen och foten gö ende jernbult, som bort vara af bronz, var fastråstad: emellertid har den anordning som blifvit för detta ej lätta arbete bestämd, visat sig fullt motsvara sitt ändamäl, så att utan ändring deri hela den kolossal: och vackra vasen i gär morgon var: nedlagd på sin bädd utan att den ringaste mehn träffat hvarken arbetsfolket eller vasen. Stockholm d. 13 Aug. 1851. J. W.: Bergström. —— SEEN