Aftonbladet – 12 augusti 1851, sida 2

LITTERATUR. Statssekreteraren Elis Schröderheiims anteckningar till Konung Gustaf III:s historia, jemte brefvexling mellan konungen och honom. Örebro, N. M. Lindhs boktryckeri, 1851. (Forts. rån lördagsbl.) Uppsatsen Hertigen af Smiland utgör en yerättelse om denne arffurstes födelse och tiliga död. Det var året 1781. Efter en idyliskt tillbragt försommar på Gripsholm, der dagen börjades med en allmän frukost af den största simplicite, ofta med kaffe och pannkakor hos vaktmästaren, och slutade med gemensamma promenader, smiå gouteer i ladorna och ras på ängarneo, sarmt med fransyska spektakler, vid hvilka Momvell gjorde les lelices de la courn; drog sig konungen och hofvet till Drottningholm, för att der afvakta drottningens nedkorast. Denm inträffade den 23 Augusti och beskrifves af Schröderheim med en skalkaktighet, som devouementet ej kunnat tillbakahålla. Det afgörande ögonblicket väntades med oro. Klockan var ungefär 1 på morgonen. Kungen försäkrades af Dahlberg att hafva god tid, så att Ihan kunde sätta sig uti en nattrock af nkt tyg med tofflor af samma sort, välja spetsar och pantalons, rulla och pudra håret, med ett ord visa sig i det tillstånd man hade beredt.v Omkring drottningens säng var dragen en skärm. TI dörren sattes ett bord, hvarvid H.E. riksrådet grefve Falkenberg skulle föra protokollet. Ötver det följande vore det en förlust att ej höra Schröderheims egna ord: Herr Riksrädet var ännu ej uppkommen, och jag fick befallning att emellertid taga protokollet, och alla dörrar öppnades. Den halfva timma, som derpå följde, var för löjlig bäde att glömmas och beskrifvas. Konungen sprang emellanät och tittade på mitt papper, liksom hade saken bordt hända der, och sade mig oupphörligen: Hvad! hvad tror du? tror du att det sskedde nu? Skulle jag gå in? Det är en flicka ;helt visst. Det sade Russa när har hörde Drottninpgen ropa. Du skrifver intet! Hö: nu, hör nu, ja, nu tror jag. Du mäste skrifva, hvarföre är du här neljest! -— Allt emellanät visade sig framom skärmen archiater Bäck med all religionens resignation, Dahlberg med de 7 vises klokhet, Schitzercrantz med grimaser, som i djupaste underdänighet exigerade endast tystnad, fru Båld, som tycktes glömma majestätets herrlighet uti naturens skickelser, mamsell Hellmar, som skämdes för omständigheterna och visade en tjenarinnas tillgifvenhet uti hea tårar, hvilket ännu mera upphöjde rodnaden a! hennes purpura nästipp. Under allt detta samlades de, som voro kallade och societeten. Damerna, uppväckte kl. 5 ur sin söta sömn, i största hast klädda med flianell, smäck och gravor, blyga öfver händelsen, alarme:rade af patriotism och kärlek för den söta drottningen, och beröfvade tid och tillfälle att nyttja den minsta af de omsorger, hvilka en toilett vid full middag fordrar förenade, kände ingen annan tröst än i hvarandras bräckligheRASANNSTAR SSE SIR DARE CD AR SATT EL ADR STEN STTDNALT A I VETT ALA LR SORAN IPS NAD