Aftonbladet – 11 augusti 1851, sida 3

ich sedermera till den 1 Juli 1850 . . . . 325, beräknadt dessutom i passjournalen anmärkte andra andtverksgesäller och lärlingar, hvarjemte dessa randrares pass-handlingar ganska ofta gifvit vid hanlen, att innehafvarne under längliga tider af året aknat all sysselsättning i dem tillhörande yrken. Visserligen kan härvid anmärkas, att detta är ett entaka fall, men utan sin betydelse torde det ej vara, lå den anförda staden är belägen vid en af landets törre sträkvägar, och svärligen något annat skäl torde unna till det anförda missförhällandet uppgifvas, än lels handtverksidkarnes bristande förmäga eller vilja utt i deras hägnande omvärdnad sysselsätta eller uppaga de många arbetsbehöfvande, — dels de underordnade arbetarnes alltmera minskade häg för sysselsättning, — dels äfven den utväg, som desse numerals ega sig öppen, att, utan all förberedande garanti för duglighet, försöka sin lycka säsom försörjnings-arbetare eller, i en del yrken, såsom så kallade mästare. Huru ringa, under slika förhällanden, den arbetsskicklghet som finnes skall kunna ens bibehällas, än mera upparbetas genom den frihet man lemnat att alldeles undgå de i handtverkerierna, säsom för hvarje annan näringsgren, behöfliga gradpasseringar, utan att genom offentliga undervisningsanstalter ersätta detta ganska ofta handlösa öfverlemnande ät sig sjelfva, som numera vederfares handtverksarbetarne ls och lärlingarne, dä de i verkstäder lyckas blifva anställda, förmår jag icke fatta. Jag ser ätminstone i dessa bedröfliga, visst icke till öfverdrift antydda förhällanden, en väckelse mera, att inom alla handtverk, och för allt slags utöfvande på egen hand ai desamma, återinföra fullt betryggande skicklighetsprof, om ej den arbetsklassens depravation, som så allmänt och rättvist öfverklagas, skall ännu svärart tilltaga. Det har under diskussionen blifvit anmärkt, att mancej uppgifvit de handtverk, för hvilka de uteslutna mästareprofven borde äterinföras. I detta hänseende tilläter jag mig äberopa den vid min motion fogade underdäniga ansökning, som af handtverksföreningarnes deputerade från rikets flesta städer förli det år till Kongl. Maj:t ingafs; och dervid följde en särskild äldre underdånig framställning från handtverksföreningens häri hufvudstaden fullmäktige, hvilke uppgifvit en mängd handtverksyrken, der arbetsprofven synas lika nödvändiga, som för de i fabriksoch handtverksordningen uppräknade. Då, på sätt jag redan haft äran yttra, jemnlikhet i rättigheter och skyldigheter är något som aldrig får äsidosättas ilagstiftningen, men med en sådan grundsats ej sne: vara rätt förenligt att fritaga den ene handtverkarer mer än den andre, skomakaren t. ex. mer än sejlaren, från undergäende af mästareprof, kan jag ej heller finna, hvarföre en sädan enkel rättvisa, fullt genomförd, ej är vunnen utan den härmed öfverensstämmande förändring i fabriksoch handtverksordningens 12 , som utskottet afstyrkt, och hvilken i dettal. ögonblick ej utgör föremäl för högtärade ståndets öfver-1: läggningar, eller om man ej kan vinna allt nu, så skulle dock någon fördel genom den tillstyrkta ändringen af 3s beredas både handtverkerierna och den förbrukande allmänheten. Det är godt och väl att insätta dennal sednare ensam till domare öfver arbetsskickligheten: men en sädan pröfningsrätt eller förmån blir sannolikt dyrköpt för mängen som ej har räd att förlora på misslyckade eller underhaltiga handtverksbeställr ningar, och icke heller kan för en sådan förlust tillvinna sig ersättning. Samma öde kan visserligen drabba förbrukaren äfven hos den, om jag sä får säga, examinerade mästaren, men torde likväl ej inträffali annat än undantagsvis. För öfrigt äterkommer jag till hvad jag förut yttrat, att jag alls icke kan finna li nägot förnärmande, .hvarken mot sannskyldig frihet 1 eller rättskänsla, att duglighet och skicklighet inom handtyverkerierna underkastas en säsom tväng stadgad! pröfning, innan den egne arbetaren gör sig dessa atl honom sjelf uppgifna egenskaper till godo. Sädant är icke annat än hvad i allmänna lifvet mäste gällal såsom statens rätt att fordra i utbyte emot det skydd den lemnar. Der offentliga undervisningsanstalter finnas, tillkommer det dessa att döma öfver profvets giltighet; der dylika icke finnas, mäste pröfningsrätt lemnas ät den enskilta undervisningen, icke blott ät den som använder arbetsprodukten, om eljest qvarståendet af nöjaktig arbetsfärdighet skall kunna betryggas. Jä söker ju äfven hvarje enskild, som i sin Itjenst anställer personer i mer eller mindre vigtiga befattningar, att genom betyg frän dessas förutvarande ledare eller husbönder, förvissa sig om den verkliga användbarhet hos tjenaren som äsyftas. Bruksegaren, possessionaten, handlanden anställa ej gerna i sitt yrke en person af hvilken hans förkofran kan i Imer eller mindre män bero utan större visshet om I dugligheten hos ett sädant biträde än hvad denne Isjelf angifver. Hvarföre då icke inom handtverkeIrierna och för deras idkare af alla slag, införa såIdana stadganden, jemnlika dem inom andra samhällsklasser i lag bestämda eller utaf oafvisligt behof tillämpade , som blifva handtverkerierne sjelfve längt :Imera gagnande än den missförstädda frihet, som ligI ger i arbetsprofvens borttagande delvis — ätminstone intill dess man bland annat genom slöjdskolor i tillHlräcklig mängd och under offentlig kontroll här i lanUdet gjort hvad man bör för att tillförsäkra handtverIkerierna en mera hoppgifvande framtid. 2 Jag vill nu icke längre trötta högtärade ständet rlmed min förevarande framställning. Möjligt är att jag derunder förbisett ett och annat inkast, till hvilIket jag torde under diskussionens fortsättning få tillI fälle återkomma. Men, ehvad så sker eller icke, S vägar jag göra mig fullt förvissad, att det lifliga intresse som inom detta ständ finnes, och ej annat kan slän finnas för den talrika del af städernas innevånare, DPhvilka frågan närmast rörer, och hos hvilka alfvarliga rlbekymmer mer och mer rotfästat sig öfver handtverIkeriernas mängäriga och ökade betryck, skall benä-Iget omfatta hvarje tillfälle att på en gäng söka trygge fldet allmännas, kommunernas och handtverkeriernas Tltillständiga rätt, och i hvad på borgareständet ankommer, rädda de sednare frän det kanske snart obotliga lidande, hvaraf handtverksklassen hotas. Jag anhåller vördsamt om proposition på bifall till höglofliga ekonomiutskottets utlätande i nu förevarande punkt. Hr Ekenman: Dä min vunna erfarenhet framkallat enahanda äsigt uti förevarande fråga, som utskotte framställt vill jag endast under äberopande af hr Bo sei förtjenstfulla anförande, yrka bifall till betänkan det i denna del. Hr Ek: Jag instämmer till alla delar uti hr Boszi yttrande, deruti efter min äsigt de mest öfvertygande skäl för bifall till utskottets här gjorda hemställar L blifvit framlagda. (Forts.) UL a d Utskottsbetänkanden. ärl I Konstitutionsutskottets memorial J4 22 anmäle mem. M 16, angäende val af ordförande i utskot och andra delegationer, af Rikets Ständer till grund lagsenlig behandling, sedan två ständ stadnat mot två I —— mem. JM 23 anmäles af samma anledning mem. M 14, rörande ätskilliga till förstärkt utskot hänvisade frågor. I —-— mem. M 24 föreslär utskottet följande än