Aftonbladet – 11 augusti 1851, sida 3

0:0 om eCtW Ullagg Ull DCVINNINBSSLUURANS 19 7:0 att bevillningsutskottets förslag till 5 23 samt 45 mom. 7 antages; 8:0 likaså antngs utskottets förslag till 35, mom. 2; 9:0 likaså antgos förslaget till 4 42, mom. 2 och 137. 10:0 att såsom grund vid jernbruks värdering miimum fastställes till !),,:del af tillverkningen; 11:0 att poliskonstaplar i Stockholm och polisoch attbevakning i öfrige städer fritagas från persone evillning; 12:o att förmyndarearfvoden befrias från bevillning ; 13:0 att ofticerares hästoch fouragemedel icke berias frän bevillning; 14:0 likaså att ej andra inqvarteringspenningar berias frän bevillning än indeldta armåens befäls, för yristande karaktershus ä boställen; 5:0 likaså att befrielse från stämpladt papper icke nä ega rum för extra ord. professorers fullmakter; 16:0 att för köpe-, byteseller gäfvobref som, Iföre ippbud eller inteckning skedt, ä annor man transporeras m. m., handlingen belägges med ny karta för wvarje transport eller öfverlätelse; samt med 61 röter mot 58 17:0 att stämpelafgiften för tidningar (icke för anIra periodiska skrifter) förhöjes med 100 procent. (Borgareoch Bondeständen hade beslutat bibehälandet af nuvarande stämpelafgift.) I voteringen om bränvinsbevillningen beslutades, tt för första, andra, tredje och fjerde klassernas red-l. kap, sädane de af utskotten blifvit föreslagna, då sälan redskap till bränvinsbränning med änga begagas, kommer att erläggas den pannerymdsafgift, som nuvarande bränvinsförordning finnes utsatt för fjerde lassens med änga drifna redskap, men beskattninven för femte klassens redskap att oförändrad bibetällas. i d förh EV Diskussionen i Borgareståndet den 12 Juni, om ändringar i Fabriksoch Handtverksordningen af den 22 Dec. 1846. (Forts. från lördagsbladet.) lexs Hr Boseus: Reservanten har jemväl låtit förstå, som lan; skulle fabriksoch handtverksordningen vara bäde förl; ang och för gammal för attunderkastasnägon förändring. lnäg Den sednare omständigheten plägar dock icke utgöral el nägot hinder härutinnan. Skulle en konklusion miglhar tillåtas af detta hr Sundblads förmenande, så blefvelprö len, att det nu snarare kan vara lagom att söka fålhor författningens brister afhjelpta, innan det menliga aflar hennes verkningar på handtverkerierna blir allt förlsås sännbart. För någon dessas sannskyldiga trefnadlde; väknar jag icke heller om, på sätt den värde re-lfin servanten synes antaga, desamma skulle komma att gil appenbarligen bringas under kapitalernas välde, ellerlien om deras idkare mer och mer nödgas upphöra attldae; vara den sjelfständiga, aktade klass af städernas bor-lstå serskap, som sä väsentligt, men nu med allt meraltry ndividuelt tryckande skatter bidragit till statens och tj deras egna kommuners beständ. Längt bättre dä, attl ye under det lika rättsenliga som lätt tillvägabragta skydra; det af skicklighets. eller mästareprof för alla yrkenlye der detsamma är användbart, men med den i handteg verksordningen för öfrigt medgifna frihet för hvarjel; svensk undersäte att tillgodogöra sig sin arbetsför-!m måga, framkalla en sansad täflan, som icke lika medl qu den nuvarande, hotar värt land med en tänkvärd tillsjö ökning i fattigvärdens uppoffringar, mestadels genomlric förbiseende af den för hvarje lefnadsyrke oundgäng-ldqa liga lärotid, samt genom omoget inträde på sjelfför-!k1 sörjningsområdet. Denna kapitalernas skadliga mver-la kan öfver handtverkerierna är det, som på sammalm gäng den tillvällar sig ett beherrskande af deras arbelskrafter visserligen kan öka förlagsmännens välständ, t) men ingalunda förmär skapa ett sådant hos, hvad manlrg kallar, den egne arbetaren eller idkaren. En sädanl de kapitalstyrka eller förlagsfond, men icke arbetsprofvens uteslutande, är ock sannolikt hvad som vållat en del handteringar den välmäga, hvers tilltagande hrlm Sundblad framhällit såsom ett glädjande tidens tecken. Huruvida skickligheten för de af honom specielt antydda yrken, fortgått i jemnbredd med förläggarnes ekonomiska oberoende, tillåter jag mig dock att högeligen betvifla. Jag har åtminstone icke mnä-lt, gon erfarenhet att glädjas öfver i detta hänseende,lz, från den ort jag tillhör. Möjligen kan reservantenip ega den bättre från sina byggder; men jag fruktarly, att den i sädant fall hörer till sällsammare undantag. lr Deremot och under det jag medgifvit att en sorglös-ls het, hvilken ofta framkallas af betrycket likasom aflaq medgängen, flerstädes fattat vära handtverkerier, trorlt; jag att skulden till denna, för så vidt densamma un-Ik der de sednaste ären tilltagit, mä sökas i den om-lj; ständighet, som jag redan förut haft äran vidröra,lp eller att handtverkerierna icke vid näringsförfattningens utfärdande befunno sig i det blomstrande tillständ eller egde den fasthet, som onekligen behöfts för att motstå intrycket väsentligast af en icke tillfyllest begränsad frihet, inlagd i arbetsprofvens borttagande för vissa fall. Man har, och i flera hänseenden med full befogenhet, fördömt den nu upphäfda skräinrättningen. Må man likväl icke glömma, det vi ega denna att tackals I för den grad af arbetsskicklighet, vid hvilken väral handtverkerier kunnat bibehålla sig, och att skräinrättningen ursprungligen haft mycket annat godt med sig derom jag hjertligen önskar mig ett misstag i förutI sättningen, att vär nya näringslagstiftning icke förmår tillgodogöra landet likartade fördelar. Jag menar den i uppfostran till sedlighet och till ektning för lagar och samhällsordning, som, på en gäng med inöfvandet i I erforderlig mekanisk färdighet, låg betryggad genom I det paternella förhällande, hvari arbetaren, gesällen, lNärlingen, under skrätidens fordna tillämpning stod till mästaren, såsom en verklig medlem af dennes faImilj. Denna uppfostran tillhör numera mestadels 51 folkskolan, hvars utrymme sällan tilläter undervisningens begagnande att blifva så längvarig som den borde, och dessutom lemnar föga tid för annat än de bok5 stafliga framstegen. Hade staten redan sörjt tillräck: ligt för ordnandet af slöjdskolor, der de ynglingar,! et hvilka ämna beträda handtverksbanan, egde tillfälle, Jatt under lämplig omvärdnad tillvänjas den arbetsamhet och det ordningssinne, som, fastän med aktningsI värda undantag, blifvit alltmera sällsynta frukter af l verkstadsuppfostringen; dä, och om jag vid min motions afgifvande egt nägon skymt af hopp att högtäIrade ständets nuvarande vice talman hr Halling, skulle lyckas med framgäng fullfölja sitt förtjenstfulla för-Islag i nyssomnämnde rigtning, hade jag för min del -l visst icke insisterat på arbets eller mästareprofvens a bibehållande, säsom fullt och än bättre ersatt genom slöjdfl skolornas betyg om förvärfvade insigter, dessa måtte nu nlanvändas af försörjningsarbetaren eller den burskapse s,gande mästaren. Till dess att detta så önskvärda, men :0 tyvärr sannolikt ännu aflägsna mäl hunnits mäste jag, äfZ, I ven med erkännande af det beklagligen bristfulla i handt!Plverksarbetarens nuvarande medborgerliga uppfostran, :2 I desto mera lägga högtärade ständet på hjertat att, huru st I beskaffad än frågans utgång må blifva inom de öf1-lriga riksständen, med sin utan tvifvel inflytelserika lalröst biträda arbetseller mästareprofvens införande, ttltill en början på det omräde, som nu är i fräga, sä;blsom ctt medel att ej göra en del af den uppväxande e-) handtverksungdomen snart sagåt oberoende af all tå sannskyldig yrkesundervisning, hvars behöflighet nad turligtvis lätt underkännes, der hennes resultater alCjldrig påkalla en afgörande pröfning af sakkännedons men, särdeles som det synes blifvit med en viss känktlsla af blygsel man numera i vissa yrken underkastar relsig arbetsprof, dä föreskriften härom ej gäller alla. rr Huru mycket mindre benägenheten nu är, emot tillr, I förene, för längre tids anställande i handtverksarbefi-lten och för det i Handsverksordningen efter min jäI tanka icke med tillräcklig skärpa föreskrifna kontraktsle-tvänget i sådant hänseende, bevisas tillfyllest genom m I gesällvandringens tilltagande, samtidigt med mästarIselnes allmänna klagan öfver ökad brist på varaktig och n-lrätt användbar arbetsbjelp. Jag har inom den komra-I mun, som jag tillhör, gjort tillförlitliga iakttagelser n-I härutinnan, och dervid genom förda klassificerade ar.;k-teckningar öfver sådana Köpings stad genomvandrande af personer, hvilka, i stället för det gamla bruket z m-lpenningebidrag, numera bespisas vid en härför inon: staden ordnad matinrättning, inhemtat att, blant a PV