RODERIC HH) ELLER ETT LYCKANS BARN, EN DUBBELHISTORIA AF HENRIE ZSCHOXKEKEE. I detsamma höll vagnen utanför hertigliga palatse Grefvinnan steg ur, skrattande åt sin brors förlägenhet Roderich följde henne stum och dyster. Grefvinnan berättade genast för hertigen det quipr quo, som ägt rum med sypungen och det med så löjlig tillägg, att hans höghet hjertligt skrattade. Men Rode rich bad hertigen om audiens uti vigtiga statsangelägen heter och aflägsnade sig, åtföljd af hans höghet. Vil helmine fann detta besynnerligt och nära nog ohöfligt men begaf sig emellertid, utan att ana någonting, till er salong, der hofeirkeln var församlad och der hon omgif ven af hofvets förnämste dignitärer snart glömde de skämtsamma uppträdet. Hertigen lät slutligen anmäla att han var hindrad at visa sig för aftonen. Men Roderich kom heller icke tillbaka och de begge närvarande ministrarne tillika med några af hofvets högre tjenstemin. blefvo äfven befaltc till hertigen, utan att komma tillbaka. Äfven hofmästarinnan försvann utan att vidare blifva synlig. Hela hofvet hade ett sällsamt och förstördt utseende och åtskiljdes tidigare än vanligt. Grefvinnan Wilhelmina måste fara ensam hem, der erfor hon att öfverhofmästarinnan blifvit arresterad och hennes rum förseglade, Kammarjungfrurna greto och jemrade sig så att grefvinnan sjelf blef nira sjuk af förskräckelse. Klockan elfva på aftonen ringdes på porten och Roderich blef anmäld hos grefvinnan. Wilhelmina bleknade vid åsynen af den i resdrägtinträdande vännen. Hvad har händt? frågade hon darrande i alla leder. Han anhöll att få några ögonblick tala med henne allena och på hennes vink försvunno kammarjungfrurne. ) Sc A, B. JM 178, 179 och 180.