Aftonbladet – 8 augusti 1851, sida 2

VO MEDA VV Oe MUVIUv OT VTI JHIGCU UCL I samma försvinna, derom äro äter vi och Fedrelandet fullt enige, och vi hafva förut mer än en gång uttalat oss derför.n eysnortern niksdagen Piena i Riksständen RIDD. OCH ADELN biföll i gär utan diskussion statsutskottets utlätanden N:ris 233, 286, 287 och 288. Blott vid 5:te punkten af det sista, hvilken afstyrker ett arfvode ät en vaktmästare vid riksgäldskontoret voro meningarne delade. Grefve Lagerbjelke yrkade äåterremiss, emedan han fann det orätt att vägra denna obetydliga ersättning för mer än motsvarande arbete, då man med fulla händer förut utdelat anslag ät riksgäldskontorets åtskilliga tjenstemän. Hr Printzensköld talade i öfverensstämmelse med grefve Lagerbjelke. Men friherre Klinkowström försvarade utskottets ätgärd; betjeningen i riksgäldskontoret är jemförelsevis med andra verk särdeles mängtalig derföre att en del användes till främmande göromål. Grefve Lagerbjelke upplyste att dessa främmande göromäl voro husdrängsljenst i de bäda hus, som riksgäldskontoret har sig anförtrodda och tidningsstämpling, ett ganska träget arbete. För sädana extra göromäl äro 1000 rår anslagna, menade frih. Klinkowström, hvars äsigt segrade. Tagutskottets betänkande N:o 40, som afstyrker upphäfvande af rättigheten att i börd lösa försald arfvejorl ä landet, men tillstyrker sädant upphäfvande för fastighet i staden, ehvad det är arf ener aflinge, bifölls utan diskussion. Likaså samma utskotts betänkanden N:ris 41, 42 och 43, som alla afstyrka bifall till väckta motioner. Riddarhusutskottets utlätande angäende ersättande af det från landtmarskalksklubben stulna kongl. silfver, var föranledt genom en äterremiss, hvilken tillväga bragtes hufvudsakligen genom friherre Clas Rudolt Cederströms kritik öfver ett ord, som af utskottet blifvit begagnadt i dess förra utlåtande. Han hade nemligen högeligen betviflat att hr Nordenkreutz innehade den älskvärda konsten. att återförskaffa stulet gods och likväl fann ban till sin förväning att ut skottet talat om att hr N. skulle anskaffa de förut uppräknade stulna pjeserna. Men var friherre Cederström öm om utskottets skriftställeri och dess korIrektbet, så mäste dock utskottet icke hysa serdeles tacksamhet för denna hans omtanka. Utlätandet var till mer än hälften upptaget af en skarp apostrofering åt friherren, hvilken lärer verkeligen syndat genom sin spetsfundiga statskonst, som utskottet kallade det, och nu till all lycka också var bortrest på landet för nägra dar. Väl yrkade grefve Lagerbjelke uppskof med saken till första plenum i nästa veck, lå han förmodade att friherre Cederström skulle var återkommen till staden; väl sekunderade hr Printzensköld i detta yrkande, men friherre Toll talade för prompt företagande, och utlätandet bifölls, dock blott förslaget, ty premisserna ogillades efter härdhänd: medfart från grefve Björnstjernas och hr Rosensvärds sida; den sednare ansäg till och med att det höglofliga ständet genom dem af sitt eget utskott fått emottaga cn ektrapa. — Upphofsfrågan företedde en egeuhet. Landtmarskalken framställde proposition på grefve Lagerbjelkes förslag, och blandade ja och nej! hördes; dock tycktes på läktaren, som om nej vorc betydligt öfvervägande. Men landtmarskalken hörde annorlunda och ansäg frågan med ja besvarad. Då begärde friherre Toll votering, och det visade sig, att nej var tre gånger så starkt som ja. Propositionen afslogs nemligen genom 27 mot 9. Nägot nära dermed jemförligt har händt en eller annan gäng förut i vigtigare frågor. (4 a Hos PRESTESTANDET förekom Bankooch Lagutskottens betänkande i anledning af ifrågasatta förändringar i privatbankslagstiftningen. Utskottens af. styrkande utlåtande öfver hr Bergmans motion at: privatbankerna mätte medgifras rättighet att utgifvs sedlar å 3 rdr 16 sk. banko, intill slutet af nu gällande oktrojer, framkallade ätskilliga varma och bevekliga yttranden. Diskussionen öppnades af proster Tegner, hvars anförande gick ut på antagande a: borgmästar Lagergrens reservation, hvilken uttrscke: den mening, att ständerna mätte till Kongl. Maj:t öfverlemna att bestämma när de nu oktrojerade enskilda banker under den gällande oktrojen skola upp höra med utgifvandet af sedlar ä 3 rdr 16 sk. Till samma yrkande kom äfven doktor Broman, efter e liflig framställnipg af de följder privatbanksrörelsen: upphörande skulle medföra för det allmänna, fö industri-idkarne, för jordbrukarne och för hela der fattiga befolkningen. Talaren hemställde om de högvördiga ståndet, som ej för egen del kunde ha stort intresse vid privatbankernas bibehållande om icke som läntagare — om detta ständ, som man mätte säga hvad man ville, dock mer än någo annat vore folkets målsman, ville ha på sitt samvete å bifallet till en ätgärd, som kunde förutsättas leda till allmänhetens, till näringarnas, till jordbrukets sna-a obeständ. Doktor Säve trodde det icke vara så fur ligt med förespeglingarna om privatbankernas upphö rande; de yttrade farhägorna vore blott tomma skrämi skott. När 1846 års stadgande att enskild banks kreditsedlar ej finge i allmänna rörelsen utlemnas 1ydande å mindre belopp än 6 rdr 32 sk., kom i fråga. hade det ock talats om privatbankernas upphörande; de begärde i stället förnyade oktrojer. Om de, i följe af detta stadgande, upphörde med utgifvandet af sedlar å mindre valörer, skulle hypoteksföreningarna fylla hvad som. tilläfventyrs komme att brista i rörelsen. Men koncessionerna mäste en gäng upphöra; och det vore hög tid att riksens stinder visade sig ha haft allvar med sitt beslut om allmänhetens befriande från att betungas med sedlar som icke ro giltiga i alla förekommande fall. Prosten Almqvist pästod att strypsystemet redan visat sig efter 1846 ärs författnin; Att privatbankerna ej vunne nägot gjorde ingenting; men det betänkliga vore att landet ställdes på förknappning. Småländska bankens aktieegare hade vid a sednaste utdelning blott erhållit 7 procent, och WermÅ( landsbankens ej mer än 6. Man hade talat om att tvinga privatbankerna att minska sin rörelse; men ! man borde då ställa filialbankerna bredvid dem, för) att genast vara tillreds att uppfylla hvad som brister. Pal. bad doktor Sandberg, som i en särskild motion t yttrat sina betänkligheter vid privatbanksrörelsen, taga 4 fasta på sina egna erd vatt en alltför hastig indrag1 ning af deras sedlar skulle verka förstörande på lan ! dets rörelse, så vida icke rikets ständer kunde ersätta) dem genom lånekontor öfverallt i landsorterna, och Ii kom till samma slut som den förut aberopade reserranten, att det skulle öfverlemnas ät Kongl. Maj:i. att bestämma i hvad män den ifrågavarande rörelser ! kunde indragas. Prosten Lindberg anförde emot pri; ratbankerna, hvad som en gäng händt i Halland, at: Jr teras sedlar sälts på offentlig auktion, efter de ej hi tunnat emottagas i uppbörden. Detta var ett dan. riksmessigt förfarande, anmärkte doktor Broman. Jag 1 beklagar, återtog prosten Lindberg i sin ordning, ati f n kronofogdes och Kongl. Maj:ts trotjenares förfaL ande skall kallas sä; men ätminstone sannades då l! vär ordspråkot aic af dårar får man höra sanningen, y den omtalta åtgärden hade haft den verkan att ilso änteriet nästa gäng blef tillfälle till vexling af pri atbankssedlarna, och det var just det som åsyftades. )tö r öfrigt anmärkte hr prosten ironiskt, att privatjr ankerna genom utgifning af större sedlar dessför fö kulle komma till den stora summan, som de vilja f a. Tal. medgaf att detta kunde läta enfatdigt, men I I let vore dock icke enfaldigare än att privatbankerna Y kat sin rörelse och begärt nya oktrojer sedan det f eslutades att de icke skulle få utgifva mindre sed. )5! ar än ä 3: 16; prosten förstod ej deras rörelse, men I ! ille ha allmänheten befriad från trasslet med utgif ä ingen af privatbankssedlar af de små valörerna. ar oktor Bromans sednare yttrande innehöll, utom an. .n värkningen om danviksmessighetena, åtskilliga aJan ostrofer emot de ifrågavarande inrättningarnas ve ersakare, hvilka stämplades sisom ordentliga lönn-lsir vördare. Om man anser privatbankerna som enåsk räfta, anförde hr doktorn, anstär det dock den of-Åbe ntliga makten att förfara önpet mot dem. och het