Aftonbladet – 8 augusti 1851, sida 2

ps VN po TV ANT UU, Md Ul drifva rörelsen tör egen räkning; men tal. besvor defras anhängare i namn af den patriotism, som de åbeJropa, att nöja sig med nägot mindre. Biskop tHeurlin medgaf att hoppet om vinst drifvit prijvatbanks-delegarne, tröstade doktor Sandberg med att dessa banker icke hotade realisationens bestånd Joch att han kunde vara obekymrad för slfvertackorna i banken; framhöll sin fulla, djupa och innerliga öf;vertygelse emot motsidans; hotade me: upphörande af all slags sedelutgifning från privatbnkerna, med deraf följande stagnation och villervalla; och slöt med yrkande af återremiss i den förut angifia syftningen. Biskop Holmström, v. talmannen, som förde ordet, upplyste att utskottets hemställan blifvit bifallen af -Jadeln och bondeständet men att borgareständet äterIremitterat betänkandet, och hemställdem det lönade mödan att spilla flera ord på en fråga som förfaller dä två stånd stanna mot två. Värt beslut blir då så mycket vigtisare, gemälte prosten Almqvist; ty om vi bifalla, så blir det riksens ständers, men om vi Aterremittera, och två ständ stanna mott två, kommer Kongl. Maj:tiså mycket mindre förlägeonhet, när privatbankerna petitionera om att få fortffara med den mindre sedelutgifningen. Flera yttrade: sig för andra Jsängen, och bland dem doktor Sandlberg, som anmärkte att privatbankernas utdelning af blott 6 Pprodecent torde ha sin förklaringsgrundi bevillningsförordningen, enligt hvilken de skola erläggz en bevillning af 13 procent för den vinst de utöfver de 6 procensen draga af sin rörelse. — Voteringen öfver den sås lunda diskuterade punkten utföll med 17 röster för bifall och 24 för återremiss. För öfrigt bifölls betänkandet, som till alla delar var afstyrkande. Bevillnings-, lagoch ekonomiutskottens sednast afgifna bränvinsbetänkande bifölls. Prrosten Qviding hade betänklighet vid att bifalla detsannma i anseende till någon deri förefunnea uppenbar orriktighet; men let upplystes att nägon skada deraf icke kunde ins tr I BORGARESTÅNDETS gärdagspllenum tillkännagaf ordföranden, att talmanskonfercensen beslutat stt val till ledamöter i Förstärkt Konsstitutionsutskott skola försiggå nästa lördag. Hr Petr anmälte, att man inom konferensen ansett att riksdagen kan komna att afslulas till I September, sävidt ej nägra nyz songl. propositioner komma. Derefter företogs till behandling Enskilda utskotets betänkande, i anledning af hr Lagergrens movion om förändringar i städernas klassifikation. Iiäröfver fördes en längre debatt, hvari hrr Boszus, Ek, Ekenman, Rudling, Norin, Mcechel, Kjölerström, Colln, Muren, Gustafsson, Lagergren, Palander, Nordvall, Hallström, Hörnstein och Halling deltogo, och af hvilka de flesta visade att den iföreslagna förindringen, som egentligen bestod uti städers uppfyttning från en lägre till en högre klass, var betunganle och, särdeles med nuvarande representationssätt, indamälslös, aldrahelst det visat sig att nänga städer ej anse representationsrätten värd att bemgna och völ. mägan der ej heller synnerligen ökats Hr Hahing sann det vara en parodi på represenbtion, att enJerdedel af landets representanter gmom lock och vock drifvas till riksdagen med sin oöNerträffliga representation, hvarjemte tal. upplyste, att om man skärskädar det innersta af städerna skall man, i fråga om den der rädande välmägan, kommua till helt anIra resultater än de vanliga, samt förveslog att stänlet mätte uppgöra förslag till ny klassifikation, insända det till Konungen med anbällan, det kan ville infordra alla städer att inkomma med behöfliga upp:ysningar. Hrr Brinck, Wern och Griä motsatte sig: letta förslag, vindicerande ståndet leslutande rätt. i denna bevillningsfräga. Slutliger öfverenskom man, att framställa proposition rörand; hvar stad för sig, hvarpä en mängd omröstningar fljde med följande resultater: Från Andra till Första Ilassens stäler upphöjdes: Malmö. Till uppflyttning från Tredje till Andra klassen hade blifvit föreslagne städerre: Westerviz, Uhristianstad, Carlshamn, Ystad och J inköping. Detta afslogs och den gamla ordningen bibehölls. Från Fjerde till Tredje klassen uppflyttades: Halmstad (hr Hjort reserverade sig), Helsingborg (oaktadt Billström visade att stadens inkomster äro obetydliga ch utgöres mest af hr Lejas import), Hernösand (hvarför hr Rönblad talade), Wenersborg och Sundsvall (hr Norin talade för den sednare.) Prån Femte till Fjerde klassen: Es tion af hr Winge), Lidköping, El år Rudling) och Sölfviisborg. På hemställan af hr Kjöllerström och i anledning af ätskilliga bevekande omständighetr förskonadr.g Ulricehamn från den tilltänkta upphöplsen. Städerna Östersund, Hzaparanda, Skenefto3 och Borgholm, som förr ej tillhört nägon klass, Bsttades i.5 klassen utan nummer. Sist beslöt ståndet med 20 röster not 12 att antaga hr Lagergrens förslag, att i skrifyriser, till konungen anhålla, det han täcktes stadfista och till efterlefnad kungöra den nu beslutade klassifikationen, hvarigenom sålunda hr Norins m. 1. mening alt ondast derom göra anmälan, i afsigt att K. M. mätte inhemta städernas yttranden, förföll. Hos BONDESTÄNDET föreföll nägon diskussion i anledning af statsutskottets utlätand2 N:o 283, afstyrkande begärd afskrifning eler restitution af annärkningsmedel m. m., ådömde fältkemreraren Arell. Wassmuth och David Andersson franställde ganska pevekande skäl för beviljande af den sökta eftergifen, och funno många som dervid instämde, men lan Andersson från Kopparbergs län och Pettersson rän Jönköpings talade i motsatt anda, och betänkanlet bifölls. : Tagutskoitet hade i utl. N:o 40 afstyrkt Nils Larsons från Jemtland motion om bördsrättens upphä ande. Motionären uppstod i anledning deraf och anörde åtskilligt om det trassel bördsrätten ästadkomnit, samt buru denna rätt öfverallt ger bördemiän till!e alt ockra på säljaren i fråga an bördsrättens. ustäende. Motionären fann hvar och en böra utan nträng få besitta den egendom han löpt; han hade udrig funnit bördsrätten bereda hvarlen allmän eiler enskild fördel; han påminde att lagbeedningen föreslagit dess upphörande, och trodde. rödomar vara det nda, hvarpåa man ännu kunde 3runda deäna s. k. itt; men som efter allt utseende intet kunde vinnas nder denna riksdag, föreslog han att ståndet endast nätte lemna utlätandet derhän, för att icke till en nnan gang hafva bundit sig. Strindlund begärde ock att få till Protokollet uttala in äsigt, att bördsrätten bör bibehållas. I fan fann sälen dertill vara vackra nog, neraligen jordens biehällande inom slägten. Om en egende ar britvit säld ng, låge det 2 hälla den qvar le icke väntat i bördsrättens afyV rade att aså länge ; då kilstuna (reservasjö (reservation af ll en främmande emot hör köpeskitV 4 igentig orält deri att en si ng fing 08 samma höga pris. Sys tling ar tt inom ständet få höra talas ov kaffande, och Matts Per igtleder finnas, bör bördsrätte a äfven stå ägtleder upphört, raå den fö ssvinna; i hvilkot pdare yttrande Niis Larsson F örklaradie sig instämma i till vida, att slägtled. s slut äffven lärer insealta slutet på hela l nen rh Sedan David undersson, Mcdio, Östma Pettersson, Pehr Hansson, hr m. fl yv rat sig v är i samma anda som trindlard, Pief utlätandet bi Sedan en mängd smärre betänkanden, säsom Bankech Lagatskottens n:o 1, Statsutskottets n:ris 286-— 88, Jagutskottets n:ris 41— 43, blifrit bifallna, samt Cvillnings-, Lagoch Ekonomiutskotens i utlatandet :0 4 framställda voteringspropositior, i fråga om beilning af bränvinsappa: ter med årga, blifvit g0dand, förekom till sluts Expeditionsutskottets få slag :0 156, till und. skrifvelse rörande erfkställd gransking af statsrådsprotokollerna och om up ande ar onseljledamöternas ansvarighet i den delen. Bengt Gudmundsson 1 egärde ordet och förklarade s väl veta, att sedan 2 ständ bifallit cn dylik skritvel2, praxis medgäfve decharge, den medl detsamma vara ifven; men som utskottet i sitt skwifvelseförslag ej (rat ett ord om EB reoch Bondestäcdens :