Aftonbladet – 7 augusti 1851, sida 3

Hon såg vid dessa ord på honom och sade vänligt: Ni skulle som bror icke hos mig sakna systerlig ömhet.n Antag mig då till bror., suckade han trohjertadt, så att Wilhelmina icke kunde invända något deremot. Ja, Roderich, sade hon, om ni verkligen kunde vara för mig som en bror — öppen, redlig och förtrolig som en sann bror, så skulle ni uti mig finna en verklig syster. Så öppet har jag ännu aldrig med någon talat om familj-angelägenheter; icke heller hört någon med sådan uppriktigher omtala sina egna, som ni. Detta förtroende skall ni alltid hysa för mig. Öfvergif mig icke och var försäkrad, att jag med ctt systerligt deltagande skall följa edra kommande lefnadsöden., Älskade Wilhelmina, goda syster!s sade Roderich, tryckte henne till sitt bröst och kysste henne, och hon besvarade med systerlig ömhet, ehuru darrande och blyg, adoptiv-brodrens kyss. Visserligen räckte den, för att vara en broderkyss, nästan nog länge; men då man besinnar att ingendera förut under sin lefnad omfamnat någon bror eller syster, så kan väl en sådan förtjusning vara förlätlig. — Tiggarfamiljen var den, som mest riktade sig genom detta syskonförbund; ty Roderich och Wilhelmina gingo arm i arm ned till dem och utströdde med fulla händer penningar åt de små tiggarungarne, som kommo springande mot dem, troende sig dermed endast afbörda en helig skuld. På hemvägen förekom det dem likasom de grönskande buskarne räckte dem lyckönskningskransar, och likasom den i solnedgången ljumma aftonvinden vore en lång, ljut syskonk:ss från den moderliga naturen. På aftonen var bal hos öfverhofmästarinnan. Då borde man, för att beundra syskonkärleken, hafva sett bror och syster dansa med hvarandra. Sypungen. Att Roderich nu sam uti ett haf af förtjusning är öfverflödigt att berätta. I följd deraf var han äfven utisin nya tjenstebefattning mera böjd för att benåda än att fälla. Det var honom omöjligt att vid tankan på den milda sy