Aftonbladet – 7 augusti 1851, sida 2

— Religionsåtal synas börja komma på modet Knappt hade den allmänna sensationen öfve vederdöparen Nilssons landsförvisning lagg sig, förrän åtal börjades mot en tidning, son blandat sig i trossaker, och knappt hade upp märksamheten vändt sig ifrån detta mål oci hr Pettersson fått tillständ, att betrakta solens förmörkelse utom fängelsemurarna, förrän et nytt mål i samma anda gjordes anhängigt Denna gången rörer det en utgifven bok, öf. versättning ifrån Tyskan, kallad: Vigtige historiska uppl;sningar om Jesu verkliga dödssätt, efter ett gammalt i Alexandria funne manuskriptv. För att bedömma halten af denna bok är det nog att veta, att det dei märkvärdiga manuskriptet, som på så under. bart sätt, genom Abyssinska köpmän och er ansedd Triester-kommissionärs beskydd blif. vit räddad undan orthodoxa dumhufvudens) efterspaningar, så att en fransysk vetenskaps. man fick tilfäl!e att taga afskrift af detsamma, utgör ett bref ifrån de Esseer i Jerusalen till en ordensbroder i Alexandria, hvari er berättelse förekommer om Jesu födelse oct död, hvilken framställer allt det underbars Evangelisterna derom berätta, i en s. k. naturlig och mensklig dager. Det torde ej be. höfva för någon upplyst jury sägas, att hele detta bref tydligen är apokryfiskt och bär inom sig spår af att vara ett tyskt Machwerk. Såsom exempel derpå vilja vi endast anföra, at brefskrifvaren, som uppgifver sig tala 7 ål efter Kristi död, känner hvad Johannes skrifvit om samma ämne, då det likväl är bevisadt att Johannes skrifvit sitt evangelium längt sednare. För öfrigt må nämnas, att brefvet salar med den största vördnad om Jesu person och särdeles framhåller det storartade i hans beslut att dö såsom vittne för lärans sanning. Sådan är andan i den skrrft, som jusitixkanslern funnit skäl att åtala och belägga med qvarstad. Vi hafva alltför ofta uttalat oss emot sådane åtal, som alltid äro mer elle mindre orimliga, för att nu behöfva upprepa lla skälen för vår åsigt i detta fall. Den inolerans, som dylika åtal röja mot olika tänkande, står i uppenbar strid med den lära, vari den för alla tider gällande åsigt uttalas: Ar en lära af Gudi, så går den fram tiil trots f alla yttre förföljelser; är den det ej så föraller den af sig sjelf. Sanningens makt, geom sin egen inneboende kraft, ligger sålunda ittalad i kristendomens både ord och anda, waraf ock följer att just kristendomen, i hvars å ofta missbrukade namn, nu åtalet företages, juder den fulaste frihet för alla meningars ramställande. Det är således rent af stridande not hela kristendomens anda, och visar sig fven sjelft alldeles fruktlöst och onyttigt, att ilja med maktspråk och strafflagar förfölja deer och åsigter. Sanningen har hvarken behof ler gagn af sådant understöd; deremot hafva lylika åtgärder ofta gifvit villfarelsen en makt, om den, utan denna hjelp, alldrig skulle afva vunnit. De katholska kätteriförföljelerna och autodofcerne, de svenska hex-proesserna hafva lemnat tillräckliga bevis i detta all! likasom å andra sidan Amerika företer tt slående exempel derpå att full trosoch ekännelsefrihet bäst och kraftigast verkar för eligiositetens utbredande. Erkännande denna åsigts rigtighet i sin allvänhet säger vår grundlag uttryckligen både tt konungen skall skydda hvar och en vid BAR NSLTITTTSE ONPSREDT SENAT MET YRSA EAT STALINS DASA ATT STYRA