Aftonbladet – 5 augusti 1851, sida 2

deraf förespråkare, men han som hvarken hade det ena det andra, måste blifva syndabock och dömdes till tio års fästning. Efter undergången bestraffning öfvergaf han .gitt fädernesland, der hans namn var för alltid vanäradt, !rrade en längre tid omkring i främmande länder, bröt af sig ena benet, blef kopist med obetydlig lön och slutligen genom några höge gynnare, som ville blifva af med honom, tulinär 1 en gränsstad. Sedan gifte han sig med en fattig flicka och blef far till hjelten i denna historia. Gossen erhöll under fadrens ledning, som ville bilda honom till någonting stort, en förträfflig uppfostran. Roderich var också verkeligen utrustad med utmärkta natursgåfvor, :som ingåfvo lysande förhoppningar. Men då han hade inhemiat nödiga kunskaper för att kunna beoifva sig till universitetet, fattades både penningar och stipendier. Sorgen deröfver påskyndade fadrens död, och hans mor hade redan för sju är sedan öfvergått till de saligas boningar. Den tjuguåriga ynglingen stod nu ensam. Fadrens gvarlätenskap räckte knappt till att betala skulderna. Af medlidande grannar utrustad med litet respenningar, bebegaf han sig till en annan stad, der hans faster, en gammal enka, bodde och dref en liten handel med svafvelstickor, flintor, papper, pennor och dylikt. Med våta ögon inträdde Roderich till sin fars syster, om hvilkens död tillika med sin egen förtviflade ställning han skyndade att underrätta henne. Den goda gumman omfamnade under ljup rörelse sin brorson, som var en ståtlig yngling, och ofvade att sörja för hans framtid. Hon höll redligt ord, tog honom hem till sig och var sr honom i moders ställe. Men hon ansåg nödigt att illvägabringa åtskilliga förändringar uti hans planer för ramtiden, Du har inga penningar, sade hon, och jag cke heller, derföre måste du slå studierna ur hågen, Sådant kan vara bra för rikt folk, Din fader hade för mycken bildning och kunskaper för sitt ständ, och detta var en af hufvudorsakerna till hans olycka, Derigenom att hans tankar ständigt voro riktade emot högre föremål, försummade han lifvets små bestyr. Då han icke sparade skiliingen, fick han heller aldrig rikslalern och blef derföre fattig under hela sin lefnad. Hans tankar sväfvade alltid utom den krets hvaruti han lefde och der han ville vara, dit kunde han aldrig komma. Detta var hans fel! Gud vare honom nådig! — Vet du vad, Roderich? Gör mig till viljes, kasta bort böekerna, som endast förvrida ditt hufvud. Hvartill gagna väl böc