Aftonbladet – 5 augusti 1851, sida 2

och i solskenet, på en thermometer med svärtad kula. Förändringarne voro följande: Klockan 2 e. m. 18,50. 2, 4 18,25. 2, — 19,0. BV, or 4 18775. 3 — 19,0. 3, o— 19,0. Nu syntes mänen inträda på högra sidan framför solen. D 3, 19,25. BY or 19,25. . 4 oo —17,50. . T, 0 — 16,75. Nu var solförmörkelsen störst. 47, —4 16,550. 4V, år 17,50. 5 or 18,25. SY, or 4 19,25. Nu var förmörkelsen slut. Thermometern med svärtad kula, utsatt i fria luften och hvilken solen var ätkomlig så fort ej molnen hindrade dess sken, lemnade likväl ej så nöjaktigt resultat, jemnfördt med det i skuggan, emedan himmelen så ofta besvärades af de flygande molnen, nemligen: Klockan 2 e. m. —4 19,00. 2, 19,50 2 n 4 19,50. 2V,, 2 4 21,50. 3 ro 4 21,50 D IV, — 22,25 Nu blef månen synlig i vestra kantem af solen. 3!, 4 24,00. 3V, 20,00. 4 po or ot 19,00. 4, —17,50. Nu var förmörkelsen störst. LJ VA oo 17,25. 4, 19,75. 5 —20,50. ÖV on Y 25,00. Slutet af förmörkelsen. Vinden var under hela tiden SV.; dess styrka, etter Anemometern, var i allmänhet 22, men kl. 4,15 m. till 4, 435 m. saktade den sig till 12. En blomma (Calendula officinalis) sägs tillsluta sig 15 minuter före största förmörkelsen och öppnade sig efter solljusets fulla äterkomst. Svalorna gömde sig under takkanterna; en gräsparf qvarstadnade orörlig på ett tak kl. en qvart till 5 och satt qvar orörlig 20 minuter. Dufvorna begäfvo sig in i dufslaget; hästarne upphörde att äta och stodo med hängande hufvuden. Sundsvall. Början skymd af moln. Under största förmörkelsen inträdde fullkomlig stillhet och tystnad. En regnbäge var vid detta ögonblick att sse, och fastän den endast bildades af den ett smalt nedan liknande solen, glindrade den med ovanlig färgprakt. Vid det aterkommande ljuset begynte fåglarnes qvitter, som på en morgon. Säderhamn ach