Aftonbladet – 4 augusti 1851, sida 3

Sballd Val TI dITCKLOP INCG SUppIcanlt Iof act nya ldnekontoret i Wisby, äfvensom till ledamöter i förstärkt Konstitutionsutskott. Till behandling förekom Statsoch Ekonomiutskottens utlåtande JM 22, angående provinsen Jemtlands rotering, hvarvid Nils Larsson från samma provins uppstod och beklagade, att mänga som inom Utskottet haft detta ärende om händer, ej känt det landskap, hvars angelägenheter de skolat afgöra. Man hade ej betänkt att detta land hyser berg, der den eviga snön håller klimatet med en köld, som ofta tillintetgör landtmannens möda; der furarnes bark blir befolkningens bröd och nöden mödornas lön, och der landets barn ofta mäste sändas ut för att på andra orter söka lifnära sig. Han hade inom utskottet arbetat för ästadkommande af billig likhet i roteringen för Jemtland och andra provinser, men voteringen hade gifvit ett annat resultat, och som tre ständ redan godkänt betänkandet, vore detförgäfves att söka indring deri. — Rutberg påminde dock, att ständet vid flera föregäende riksdagar uttalat den mening, att Jemtlands rotering täl en billig rättelse, hvadan han yrkade att ständet för sin del mätte afslä betänkandet. — Likaså f. talm. Anders Eriksson. — På hemställan af Anders Andersson från Skaraborgs län blef likväl betänkandet bifallet, hvarvid Rutberg reserverade sig. Härefter företogs Statsutskottets utlätande MM 258, angående hospitalernes förbättring och underhäll,l; hvarvid Per Sahlström anförde: Däå jag nu gär att yttra mig öfver Statsutskottets utlätande AM 258, anser jag mig först böra erkänna säväl att de nu hos oss befintliga anstalter för sinnessvaga personers värd äro inskränkta och otillräckliga, som äfven att desamma fordra en betydligt utvidgad och mähända kostsam förbättring, helst om de skola kunna motsvara de fordringar bäde i medicinskt och ekonomiskt hänseende, som bäde pligt och menskligket päkalla; dock som sädane förhällanden härvid förekomma, hvilka göra det tveksamt, huruvida de anslag, som Ständerne möjligtvis må vara böjde att lemna till hospitalsvärdens utvidgande och förbättring, under närvarande förhållanden kunna blifva rätt använde, så att ändamälen dermed må vinnas, så anser jag mig förbunden att dessa mina betänkligheter till pröfning anmäla. Vid föregående riksdagar hafva Ständerne till granskning förehaft frägan om hospitalsfondernas tillständ och understödjande, men tunnit ämnet i outredt skick och yrkat ytterligare och noggrannare undersökning, samt dervid yttrat den äsigt: att bristerna skulle i väsendtlig män kunna afbjelpas, om i stället för de hittills mera partielt tillvägabragte förbättringarne, sådane skedde efter en för hela riket uppgjord plan, samt bestämda och fullständiga föreskrifter för förvaltningen i dess helhet meddelades. Dessa vilkor äro visserligen uppfyllde genom kommitterades afgifne underdäniga betänkande af den 30 Juli 1850, men hvarken i den kongl. propositionen eller i det Statsutskottets utlätande, som nu till pröfning förekommer, finnes nägot, som kan föranleda till den förhoppniag, att sjelfva förvaltningen skulle komma på en bättre ordnad fot än den närvarande. Då sälunda den grund saknas, på hvilken Ständerna egentligen borde bygga deras omdöme, rörande de äskade ansla-: gens behöflighet och rätta användande, så är det egentligen mot denna ofullständighet i Utskottets utlätande, som jag främst mäste framställa mina anmärkningar. Personalen af denna förvaltning består, som vi känna, af nägra äldre herrar serafimerriddare, biträdde af nägra nära allsmäktigt handlande tjenstemän, sekreterare, kamrerare och kassör, hvilkas förvaltningsätgärder och tillgöranden så länge och så ihärdigt varit undandragne det allmännas kännedom, att Ständerne först vid riksdagen 1840--41 efter förnyade framställningar kunde utverka, att denna för-! valtnings räkenskaper, hvaruti en icke obetydlig dell af statsmedel ingär, kunde komma under statsreviso-! rernes granskning. Att detta förhällande icke kunnat stämma den allmänna meningen till denna sty-! relses förmän, bevisas säkrast genom ofvan äberopade till hospitalsväsendets utredande och förbättring afsedda kommitterades betänkande, hvaraf tydligen inhemtas, dels att denna styrelse eller det s. k. Serafimerordensgillet, oaktadt de stora tillgängar detäger till sin disposition, hvarken kunnat ästadkomma någon förbättring i hospitalsväsendet eller bibehälla dess kapitaler oförminskade; dels att dertill fordras en annorlunda sammansatt och vetenskapligt bildad äfvensom ansvarig styrelse; samt att, på sätt Kongl. Maj:t under den 27 Augusti 1844 förklarat och kommitterade uti afgifvet betänkande af den 14 Oktober sam-! ma är vidare utvecklat, hospitalsfondens ordinarie inkomster mäste af statsverket öfvertagas, mot det att Rikets Ständer lemnade ett deremot svarande ärligt anslag till hospitalernes underhäll, men att, om sådant skulle finnas mindre lämpligt, den äsyftade förenklingen i administrationen ändock kunde vinnas, om uppbörden af hospitalsfondens inkomster i räntor, tionde eller arrenden, i stället för hvad nu sker, af särskilde hospitals-sysslomän, finge i sammanhang med kronans uppbörd verkställas af kronans uppbördsmän, samt värden och utarrenderandet af hospitalerne tillhörande hemman af Kammarkollegium öfvertagas eller med full eganderätt ät enskilde personer öfverlätas, dels mot löseskilling, dels mot i spannmäl utgäende ärlig ränta; allt under den af Kongl. Maj:i redan gillade förutsättning: att öfverstyrelsen vid hospitalerne, i allt hvad sjukvärden anginge, skulle af Sundhetskollegium öfvertagas, samt att öfriga angelägenheter, hvilkas förvaltning varit hos Serafimerordensgillet med styrelsen öfver hospitalerne förenade, skulle sföllas under nägotdera af rikets förvaltande verk. Då nu icke något af allt detta, med hvad mera sednast utsedde kommitterade föreslagit till betryggande af en bättre och ändamäålsenligare behandling af sjukvärden vid hospitalsinrättningarne, blifvit uti Kongl. Maj:ts nädiga proposition eler förevarande ut lätande omförmäldt eller förbehållet, utan med fullkomlig tystnad förbigänget, hvilket troligen härlede: sig från den, kommitterades äberopade betänkande pag. 61 bifogade, förklaring, eller måhända rättart protesten af Serafimerordensgillet, och i följd derai ingen slags säkerhet förefinnes, att de medel son iskas, skulle blifva på det sätt och under de vilkor använda, som det stora och vigtiga ändamålet kräfver; så kan jag för min del icke arnat än hemställa, let dessa ifrågavarande understöd mätte innehålla intilldess en fullständig reglering af hospitalernes förvaltning och inre organisation blifvit vidtagen samt Ständerna tillförsäkrad; emedan i motsatt fall det lätteligen kan befaras, att de kostnader, som använlas, blott föga eller intet tjena att afbjelpa detverkigen eländiga tillstånd, hvari flere af hospitalsinrättaingarne sig nu befin På grund häraf föranlätes jag yrka äterremiss afj: atlätandet, med anhällan, det Utskottet närmare utreder och till det allmännas nytta begagnar säväl de medgifvanden och beslut, som Kgl. Maj:t under der 27 Augusti 18i1 afgifvit, som kommitterades förra ch nu sednast afgifna betänkanden, i allt hvad med umnet äger sammanhang, och hvarigenom det blefve en möjlighet förvänta hospitalsväsendets förbättring il lika mån, som samhällets behof, mensklighetens for-: Iringar och andra staters ädla föredömen anvisa., Strindhund hade varit af olika mening med utskotet i fi ättandet af ett nytt hospital i Wexiö, och ville för öfrigt icke att utlandets inrättningar i lenna väg mätte tagas till norm för vära; ty derutlänningarne ha millioner att disponera, hafva vi knapp! tusental. Ilan erkände dock att hospitalsväsendet hostoss tarfvar mycken förbättring, ty sämre fängelser finoas ej än Danvikens förvaringsrum för sinnessvaga, och han ansåg knappt möjligt att en halffimma kunna lefva derstädes, och fullkomligt omöjligt att någon zommer botad derifrän. — Medin talade mycket till: förmån för den föreslagna anstalten i Wexiö, mer Ola Mänsson satte sig deremot och päminte om delr stora utgifter allmänheten redan nu har att vidkän-(t vas i och för ofullbordade byggnadsföretag, säsonr cellfängelserne och nationalmuseum. — Per Nilsson j: instämde med Sahlström, hvarefter 1:a punkten, tillyrkande 127,000 rdrs anslag till utvidgande af hoet i Wexiö, och-2:a punkten, i hvad den angick li af 25,000 rår till betäckande af möjligen 1 . ss Pm 0