Aftonbladet – 4 augusti 1851, sida 3

genast en mängd rop på bifall, hvilket Sahlström, som först fick ordet, förklarade ej förundra honom efter den behandling frågan förra gängen fick. Han hörde dock ej till de bifallande, ty hvad bondeständet förra riksdagen antog såsom rätt kunde ej bli orätt nu. Det i betänkandet föreslagna s. k. hörandet af de skattskyldige, rörande räntepersedlarnes förvandling, skulle utom tidsutdrägten äfven medföra det antagande, att de hade i samma stund ingått bindande kontrakter, och en verklig nedsättning i grundskatterna skulle dermed aldrig komma till ständ. Han ville dock se om bondeståndet nu ämnade sä böja sig för makten, att det ville förklara för svart hvad som sist var hvitt. Matts Persson instämde och höll sig vid yrkandet om räntepersedlarnes förvandling till spanmäl och smör. F. talm. Anders Eriksson vidhöll äfven den mening som statsräderne Wallensteen och Giinther i deras reservationer uttalat. Strindlund förstod ej hvarföre kommittenterne ej skulle få höras i fråga om persedlarne. Dä optionsrätten blifvit fri och prejeriet sälunda förebygdt, var han förvissad att hvar och en af hans kommittenter skulle antaga dessa fördelar. Han önskade slutligen att bondeständet ej nu mätte bygga något Iuftsott, för att tänka sig få bo der i framtiden,. Ola Mänsson fann innebyggarne i det egentliga Sverge vara så oeniga i fräga om fördelarne af skat teförenklingsförslaget, att han mäste besluta sig för bifall,; helst optionsrätten, det enda som Skåne af hela saken behöft, blifvit vunnen. Samma äsigt uttrycktes af Nils Jeppsson, Pehr Nilsson och Johannes Nilsson från Skäne. Anders Eriksson från Elfsborgs län yrkade afslag ä 1 punkten samt vidhöll yrkandet om räntepersedlarnes förvandling endast till spanmål och smör; och David Andersson biföll med villkor att vederbörandes hörande ej mätte anses innefatta begreppet af ett kontrakt, eller vara bindande för alla. För bifall till betänkandet talade vidare Petter Claösson, Östman, Medin, Rutberg, Pettersson, samt med ofvannämnde vilkor Pehr Hansson, P. A. Andersson, And. Anderson, Lekberg m. fl. Svartling trodde meningen hos en del blott vara att kanonisera statsrådet Sandströmer, som vid förra riksdagen var upphofvet till det radikalare förslaget, men med all aktning för hr statsrädets embetsmannaduglighet, mäste han dock nu i fäderneslandets namn uppmana bröderne att antaga de fördelar här bjödes; hvarpä Sahlström svarade att statsrädet S:s gerningar tala tillräckligt för sig sjelfva, utan att behöfva nägon helgd af vidskepligheten, och Uhr: att han väl ej i hela fosterlandets, men i den ringa kommuns namn, hvars talan han förer, måste yrka förslagets godkännande. Votering om 1:a punkten anställdes och resultatet blef bifall, med 69 ja emot 19 nej. Sahlström reserverade sig härvid, under yttradt bekymmer öfver det, lindrigast sagt, besynnerliga förhällande han set! inträda hos bondeständet på sednare tider. Matts Persson och en mängd andra ledamöter hade äfver dylika anmälanden. Öfriga delar af utlätandet godkändes. Konstitutionsutskottets mem. N:o 18, angående än. dring i 3 mom. 14 R. O., och N:o 19, om ändring i I mom. 14 R. O., rörande representationsrätter för Stockholm, antogos att hvila till grundlagsenlig behandling. Samma utskotts N:o 20, angäende ändring i 28 R. F. ätersändes för -.uppgörande af voteringspropositioner. Statsutskottets utlåtande N:ris 269—271, 373 och 282, samt ekonomiutskottets N:ris 126 och 127 biföllos.