Aftonbladet – 30 juli 1851, sida 3

I Paris har i dessa dagar — kejsar Napoleon uppenbarat sig. Han vandrade till fots öfver bulevarderna, och en ofantlig menniskomassa trängdes i hälarna eftrr honom. Han var helt och hållet klädd i hvitt frän fötterna till hatten; till och med käppen, som han bar i handen, var hvit. Imellanät stadnade han och sade: Tappra franska folk, jag, kejsar Napoleon, har ändtligen flytt undan ur engelsmännens händer, oigenkänlig genom min hvita drägt. Eftersom den icke har nägon färg, kunde engelsmännen icke se mig. — Det var en sinnessvag, hvilken snart bortfördes af polisen. Dennas handtlangare ansäg han för — sitt gamla garde. (St. D.) — Srönp I Paris. En ung man af den fashionablaste hållning, med en fyrkantig lorgnett för ögat och ett ridspö i handen, kom in en afton i en cigarrbutik och spräkade ifrigt under valet af cigarrer med en ung fru B—, som der höll försäljning. Men midt under de flödande artigheterna märkte fruntimret, att han under sina oratoriska gester tog den ena cigarrbundten efter den andra och stoppade i bakfickorna. Då han minst väntade det, fattade hon hans arm och utropade: Ni är en tjuf!, Det är sanntv, tillade en herre, som inträdde. Jag har observerat er en stund, och -om -fruntimret vill skall jag föra honom till närmaste polisvaktkontor. Ynglingen hopknäppte sina händer, gret och besvor dem att icke störta honom i förderfvet. Det är första gängen, sade han, som jag begär en så opassande handling. Om min arma mor finge veta det, skulle hon dö af sorg., Näväl,, ätertog den andra herrn, vi skola se till