Aftonbladet – 30 juli 1851, sida 2

allt detta, och då, endast då, skall du för. stå huru högt du var älskad! Men om vi icke skulle återse hvarandra . .. o alla afgrundens qval ligga i denna fruk. tan . . . nå väl! då skall jag omläsa dessa bref, jag skall hvarje dag till dem foga ett, af en allt djupare förtviflan tecknadt blad, och slutligen skall döden finna mig sysselsatt med att på det sista skrifva: jag älskar dig! Jag som trodde mig hafva för dig tömt hela måttet af mitt hjertas ångest och glädje, o! jag känner nu att det i framtiden ännu finnes djup af glädje eller smärta, hvilka jag ej en gång föreställt mig. I morgon! — Hvarföre darrar min hand så häftigt då jag skrifver detta ord? — Derföre att morgondagen blir den dag, som skall bestämma öfver mitt lif; i morgon skall jag se om dufvan kan flyga. Det är redan tre dagar sedan hon öfvergaf sin korg, som hon utbreder sina vingar och i mitt rum försöker att flyga från dörren till fönstret. Man skulle kunna säga att hon förstod, stackars liten, af hvilken vigt det är för oss begge att hon återvinner hela kraften af sin vinge. I morgon! i morgon! i morgon! Jag-skall skrifva ett mycket kort bref, för att icke besvära henne med en onyttig tyngd. Blott fyra ord, men hvilka skola säga dig allt. I morgon således, min outsägligt älskade! Jag skall tillbringa natten med att bedja. Jag skall icke en gäng försöka att sofva; det skulle vara ;helt och hållet fruktlöst. Men hvarmed sysselsätter du dig i detta ögonblick? Kan du ana huru högt jag älskar dig, huru mycket jag lider? Trettiondeförsta brefvet. Pen 6 Juli. Nu börjar dagbräckningen, min älskade, och, som jag sade-dig, jag har intet ögonblick tillslutit-ögonen, jag har tillbragt natten