Aftonbladet – 26 juli 1851, sida 3

dj, ovalt tordyrad skjuts skulle här, liksom i a dra länder slutligen tvinga fram den önskade ft bättringen. Tal. föreslog ändtligen att ständerna skrifvelse till konungen måtte uppgifva grunderna f en ny skjutsreglering och yrkade återrremiss af de första punkterna. Hr Lagergren fann det ej mel rätt att upphäfva ifrågavarande, än andra bördor. Al mogen hade sjelf åtagit sig denna grundskatt för a slippa gästning och på mänga ställen ansågs skjut ning som en god förtjenst. Staten kunde omöjlige öfvertaga den, enär kostnaden derför skulle blifva all för stor. I stället för entreprenad, som är sämre fi bäde skjutsskyldige och resande borde skjutslega höjas; deraf skulle allmogen med få undantag känr sig beläten. Talaren yrkade bifall på afslagen i 1 punkten (att jordbruket mätte frän skjutsningsbesvär helt och hället befrias). Hr Halling instämde i hufvuc sak med hr Lagergren och påminte bland annat deron att bondeständet sjelf vid 1834 ärs riksdag satt sig em diligensers inrättande äfvensom om den mängd kon munikationsanstalter, som i sednare tiden uppstätt oc hvarigenom skj utsningsbesväretminskats, samt biföll. H Gezelius instämde. Hr Petre yttrade den äisgt att intc välstånd kunde uppkomma bland allmogen, så läng denna börda läge qvar, emellertid då man m ed säkerhe kunde motse riksdagens snara slut, vore ej skäl at ingä hvarken på denna eller andra invecklade frågor Hr Wern gendref nägra förekomna yttranden, ansäg fördelen af entreprenad betydlig, enär derigenom skjutsningsbestyret småningom förvandlas och försvin. ner som ett onus. Den lag var barbarisk som upp offrar en klass för de andra. För öfrigt var det ej lämpligt att genom det onda framkalla det goda. Till hr Hallings yttrande om kommunikationer tillade tal. äfven de stora uppoffringar, som staten ärligen bekostar på vägarne o. s. vy. Hr Sundler instämde. Hr Gräå yttrade att öfverallt har entreprenaden beredt belåtenhet både för skjutsskyldige och resande samt att genom legans förhöjning kunde den lättare åstadkommas. Tal. yrkade bifall, hvarför äfven hrr Palander, Hesselgren och Muren talade, den sistnämnde uttryckande den åsigt, attstörsta hindret för entreprenadens realiserande är den befrielse från hållskjuts vissa landsorter ätnjuter. Hr Ekenman som i öfrigt instämde med hr Wärn anmärkte hufvudsakligen, att allmogen sjelf skulle vara emot förändringen och yrkade bifall, som ock följde säväl på 1:a punkten som på de öfrige, med det undantag nedanför synes. Skjutslegans förhöjning till 20 sk. bko, der ej entreprenad är inrättad, antogs med 25 röster mot 13, på begäran af -Ihrr Rudling, Kjöllerström, Lagergren, Gustafsson, Halling, Petr, Ekelund, Falhem och Mur6n; hvar1Jemot hrr Wern, Wedberg och Ekenman yrkade af-Islag, på grund deraf att en dylik förhöjning skulle a I försvära entreprenads införande. Skjutslegan i stä1 I derna höjdes till 24 sk, bko, der den ej är på en-Itreprenad inrättad, Härför talade hrr Rudling, No-Irin och Ekenman. Sist afgjordes Ekonomiutskottets betänkande N:o 1122, rörande inskränkning af handelsfriheten å landet. Utskottet hade tillstyrkt inskränkningen, hvar-Jemot hrr Muren och Wärn anförde de mest talande I skäl, hvilka dock lemnades utan afseende, sedan hrr I Lagergren, Halling, Norin, Berg, Gustafsson och EI kelund yttrat sig för bifall. Vid omröstningen sefIgrade nemligen, med 18 röster mot 14, den fria handelns motständare och utskottets mening antogs med nägon förändring. Hr Murån m. fl. reserverade sig. På hr Werns förslag beslöt ständet att ålägga Ekonomiutskottet, att inom 8 dagar inkomma med yttrande öfver en motion i ämnet af Jonas Christofersson. Hos BORGARESTÅNDET afgjordes i dag Statsutskottets betänkande n:o 261, innehållande förslag till sammanjemkningar och voteringspropositioner rörande extra anslag till 4, 5, 6 och 7 hufvudtitlarne; och vidblef ständet sina förut fattade beslut samt antog voteringspropositioner. Härefter föredrogs hr Petrös motion om Wermländska fältjägareregementets successiva indragning, som i det förstärkta utskettet blifvit undertryckt och i anledning hvaraf motionären föreslog, att skrifvelse, öfverensstämmande med Borgareständets redan förut fattade beslut i frägan, mätte till Konungen afgå samt Bondeständet inbjudas att: deri deltaga. Hrr Lagergren och Halling ansågo remiss af motionen stridande mot grundlagen. Häröfver yttrade sig äfven hrr Norin och Ekenman, som an. sågo remiss till enskilda utskottet ej kunna vägras, och hr Wern, som ansäg att man endast hade att!t antaga eller förkasta motionen. Med 31 ja mot nej beslöts skrifvelsens afgäng. Konstitutionsutskottets memorial n:o 11, om ändring i 39 f Riksdags ordningen, angäende val af ordförande i utskott, bi) fölls. Slutligen förekom Ekonomiutskottets utlätande : n:o 120, om Öresundska tullens upphörande. Debatten i anledning häraf upptog största delen af förmiddagen och öppnades med ett längre intressant skriftligt anförande af hr Schwan, hvars hufvudinnehäll var följande: Talaren kritiserade 1848 ärs skandinavism och underlätenheten ä regeringens sida att då, när närmare förhållanden ingicks emellan Sverige och Danmark ej göra nägot för den Öresundska tullens reglerande på annat sätt än nu. Talaren sörjde ej öfver de två millionerna, men hade ej trott, att studentpolitiken skulle blifva landets. Vi mätte Synnerligen ansluta oss till Norge, med hvilket vi borde stå och falla. Skandinavismen vore för öfrigt en besynnerlig politik, då man t. ex. betraktade huru oliks Ungern och Slesvig-Holstein, som dock voro i samms kategori, det förra i afseende på Österrike, det sednarc till Danmark, här bedömdes. Pressen hade skyggat tillbaka för behandlingen af 1848 ärs politik och endast från Götheborg hade patriotiska uppsatser om Öresundska tullen försports, Talaren öfvergick här efter till sjelfva frågan och antydde, att genom er lösningssumma skulle tvister med Danmark för alltid upphöra. Hvad de politiska och financiella bekymren i Danmark angick, som man anfört säsom skäl att ej nu göra sina anspråk gällande, så påminde tal. om de många bekymmer vi haft under den länga beskattningstiden. Den inkomst som genom Öresundska tullen inflyter uppgår till 10 mill. rår. Synnerligen för Östersjöprovinserna försvärar den täflan. Blott Strömma bomullsspinneri erlägger i tull 4000 rdr ärligen. Genom sifferuppgifter lade talaren i dagen de ofant iga afgifterna från svenska sidan och slutade der-)r med, att i anseende till den ringa utsigt för sakens framgäng som nu visat sig vara för handen föreslå en, om ock meningslös, skrifvelse till konungen, innehällande hufvudsakligen att K. M, töektes sävidt de politiska förhällandena sädant medgifva vidtaga de tgärder, som kunna finnas tjenliga för att bereda len föreslagna aflösningen samt medan detta beredes, öka förskaffa svenska handeln och sjöfarten genom jresund de lättnader, som utan att störa grannsäman med Danmark kunna erhällas. Hr Petrö visade tet nuvarande regeringssystemets likgiltighet säväl beträffande denna som öfriga vigtiga frågor sami mru det aldrig nänsin gjort sig reda för hvad de nänga tusende behöfvande tarfva. Redan 1814 hade nan hellre kunnat befria sig från Öresundska tullen in förena sig med Norge, en förening, hvarom en .onungens rädgifvare yttrat att man derät kan gräta. Vf den reaktionära regering vi nu ega, en regering, wars system endast är att paralysera och dagtinga amt tillfredsställa dagens kraf, kunde man intet vänta. ral. förenade sig med hr Schwan om hans förslag. Hr Lagergren prisade 1848 ärs varma och ridderga politik. Hr Hesselgren önskade att i skrifvelsen Vi rden sävidt de politiska förhällandena sädant medifvan mätte utgå, emedan endast en rättvisa fordras j nägot som afser politiken. Hr Halling talte med tort pathos om 1848 ärs vackra politik, om att Carl Joan nog tänkt på don Öresundska tullen, men att af de jora makterna intet i den vägen kunnat vinnas. Man ade imellertid fått se att svensken ej sofver då det r fråga om att draga svärdet. Hr Hörnstein tyckte tt man sedan 1814, 1840, 1844 och 1848 kunde afva hunnit något längre än att tinka på saken och rotesterade isynnerhet mot främmande makters inlandning. Hrr Gustafsson, Brinck, Murån, Bergman, Ekend, Falhem och Wern, äfvensom hrr Schwan och : kt AtvA vila bi se