Aftonbladet – 26 juli 1851, sida 2

v den nyssnämnda dialektiken och en viss fallenhet för det spetsfundiga lätt observerade, var en viss stundom påkommande tafatthet att reda sig på egen hand, äfven i de enklaste saker. Det visade sig sålunda småningom vf erfarenheten, att så snart Almqvistlemnades åtsig sjelf i någotvig tigare fall, som fordrade noggrannt afvägande af skälen för och mot, var han mycket lätt utsatt för att förlöpa och kompromettera sig, genom t framställande af meningar eller hugskott, som han sedermera hade svårt att försvara: och öfver hufvud fick man härvid slutligen tillfälle ; att varseblifva den andra af de två bristerna. Det fattades honom nemligen icke vilja, men någon gång förmåga, att noga urskilja gränsen : mellan rätt och orätt I detta afseende ligger verkligen någon sanning i Tidens påstående, Jatt han gaf alltför mycke inrymme åt det subjektiva tycket. I Men detta är ju, skall h Palmblad härvid utropa, att gifva vatten pi vår qvarn, och huru kunde Aftonbladets föläggare till en så-idan man öfverlemna bedimandet af landets fllitterära produktioner, som ikväl är så vigtigt? , Frågan vore behörig och anmärkningen påkallad, om ett sådant öfverlrmande hade obetingadt ägt rum. Men vi lafve redan förklarat att förhållandet aldeles icke var så. Vi tro oss böra bevisa detta, cch se här ett bevis, som vi hoppas att mar icke skall jäfva. Om Aftonbladsförläggaren haft ett så obetingadt förtroende för Almqvist, som man söker att förespegla, så vore väl sjelfklart, att detta skulle framför allt lemmats honom för bedömandet af rent ästetiska produkter, som hufvudsakligen måste anses tillhöra hans fack. Men detta var så litet händelsen, att Almqvist, huru gerna han än kunde vilja, icke skref för JA. B. någon recension öfver utiomna svenska originalromaner. Recensionerna if detta slag t. ex. Iden öfver öfver Altartaflan af Onkel Adam, vlöfver Ett namn af samme författare, öfver ett upar af hr Ridderstads romarer, öfver ett par Jaf fru Carlens, blefvo på AftonbladsförläggaIrens anmodan författade af en litteratör utom redaktionen, med signaturen C. Enhvar som något kan bedöma det egendomliga i olika Ipersoners skrifsätt, skall lätt igenkänna, latt dessa recensioner icke äro af Almqvist, loch författaren till recensionerna skall utan Itvifsel sjelf, om så påfordras, ej undandraga sig att intyga att bland skälen, hvarföre han af Aftonbladsförläggaren anmodades om dessa bidrag, hufvudsakligen anfördes det, att hr Hjerta icke fullkomligt vågade lita på Almqvists opartiskhet i omdöme rörande desse författare. Vi öfverlemna nu till en hvar att fritt bedöma följande: Om hr Fjerta hade stått i ett sådant förtroligt förhållande till Almqvist, som man vill förespegla: huru skulle det då lätit förklara sig, att Hjerta kunde, med förbigående af honom, anmoda en annan att öfvertaga recensentkallet för de svenska romanerna och för sådant änlamål. underkasta sig en särskild utgift, oaktalt Almqvist fanns att tillgå i första hand? Mste det ej medgifvas, att det var öfvertygesen ieke om bristande vilja hos Almqvist, nen om hans förmåga att härvid utöfva ett opartiskt domarekall, som utgjorde Aftonbladsförläggarens motiv? Almqvist fick till och med aldrig veta hvem den andre recensenten var, ehuru han visade mycken åstundan dertill. Alldeles detsamma var förhållandet med åtskilliga vigtigare recensioner i andra kunskapsgrenar; och slutligen kunne vi på heder och tro försäkra, att faktorn vil tryckeriet hade en generel tillsägelse af hr Hjerta, att icke låta uppsätta några större artiklar, som direkt lemnades af Almqvist, utan att de först blefye Hjerta förevisade: — en tilsägelse, hvilken äfven ej sällan föranledde, stt sådana artiklar supprimerades, utan att dock — rättvisan fordrar att tillägga det — Almqvist häröfver yttrade någon harm. I nödvändigheten af denna kontroll på Almqvists recensentkall låg också till en stor del orsaken, att de artiklar, som i Aftonbladet blefvo synliga öfver utkomna bokhandelsprodukter, oftast voro mera af refererande än kritisk natur. Hvarföre Almqvist allt detta oaktadt bibehölls vid redaktionen, med ett temligen anständigt honorarium, skola vi framdeles förklara; nog af att förhållandd var sådant, och att den förändring som gemm den bedröfliga händelsen nu inträffat, visseligen är för Attonbladets förläggare ingen förlust, men vil en vinst. Må den, som vill, fördöma oss för det vi icke ville ställa en nära sextio år gammal, i många afseenden wutmärkt litteratör, jemte hans familj, på bar backe, utan hellre underkastade oss de olägenheter, som hans bibehållande kunde medföra. — Vi bekänne dessutom, att just det tadel vi hörde en och annan framställa mot hans jerson, gjorde en motsatt verkan på oss i så nätto, att vi tyckte det vara en tillfredsställelse att kunna gifva den på visst sättförföljde mannen en tillflyktsort. Hvad åter Almqvists förmenta inflytande på Aftonbladets politiska afdelning beträffar, så unna påståenderne derom lättast besvaras med itdrag af ett bref från Almqvist sjelf efter vans afresa från Stockholm, Detta yttrande var blifvit förevisadt för många, deribland ör hr polismästaren och hr notarien Dahlgren, och originalet finnes dessutom i förvar såsom verifikation, Det skrefs i Helsingborg, innan Almqvist ännu hade sett första underrittelsen Aftonbladet om de mot howm yppade missankar, och lyder sålunda: Helsingborg den 18 Juni 1851. Bästa Hjerta! Du har största skäl i verlden att ara mycket ond på mig; och om Du icke är det, itan denna gäng ursäktar mig, siå är det icke min örtjenst utan ett större bevis på din godhet, än jag anske af din vänskap kunde hafva anledning att hopas. När jag for från Stockholm, onsdagen i förra eckan, hade jag blott i sigte ettt par dagars bortoaro, och ansäg derföre den lilla biljett jag då tills ref Dig) vara tillräcklig, då staken, som skulle uttas, skyndade. Men att sedan utsträcka den börade resan längre, utan att förut: hafva personligen frågat Dig, var väl af mig obetänksamt och förjenar förebräelse, ehuruväl sällskapet som drog mig ertill, var starkt förledande. Saken är i korthet, att ag önskar en månads permission, och resonerar så är. Just nu medan riksdagen räcker är Aftonbladet i öfverhopadt med riksdagsartikla att mina littea hjdpa na fun PV oa ml 0 ST MV er AA JR ngn