Aftonbladet – 25 juli 1851, sida 2

factum patt fullständigt förslag till decimalräkningens användande i afseende å mått, mål och vigt redan för längre tid secdn blifvit af Kongl. Maj:t och rikets ständer ataget, fastän icke till verkställighet befordradt; På denna grund, eller snarare på ekonomiutkottets egen fria grund, tillstyrkes nu rikets ständer, att ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse om bruket af samma tunnemål och vigtenhet öfver hela rikety, hvilket aldrig varit motioneradt och i sig sjelf är en åtgärd, som innebär mera tvång än om de väckta motionerna antogos i sin helhet. Att många och väl grundade anmärkningar blifvit för flera år sedan framställda emot 1826 års förslag, (det af konung och ständer gillade); hvilka anmärkningar lemnats helt och hållet obesvarade, borde ej vara ekonomiutskottet oktekant, likalitet som att vetenskapsakademier vid detta förslags uppgörande var bunden a en instruktion, som förhindrade denna akadmi att då skänka oss det metriska systemet, hvilket den ansåg för bäst och i alla afseenden läm ligast. Hade ej 1826 års förslag varit behäftadt med så många lyten, så hade det otvifvelaktigt blifvit satt i verket. Man hade då åtminstone ej kunnat gifva någon antaglig förklaringsgrund för en dylik underlåtenhet. Och som sakerna nu stå, så vore det till och med att handla emot bättre vetande, att söka blåsa lif i detta dödfödda foster. Dett: synes likväl Ridderskapet och Adeln vilja på grund af hr Lejonankars reservation frsöka, och man återfinner i detta bemödarde samma konseqventa sätt att behandla reformer, som är Ridd. och Adeln egendomligt, så att allmänheten får uppbära alla olägenheter af en öfvergång från ett system till ett annat, utan att, såsom lön för mödan, få skörda de frukter, som en fullt ändamålsenlig reform otvifvelaktigt skulle skänka. R. och A. har emellertid återremitterat fråsan, hvilket prästeståndet icke gjort. Detta tånd har afslagit ekonomiutskottets förslag pm underdånig skrifvelse, samt underlåtit att ttra sig om hufvudfrågan eller om motiorerna. Af gammalt vet man, att prestesståndet är öga benäget för reformen, och det var särleles lyckligt att ståndet kunde undgå att nu yttra sig, då detta yttrande, om det blifvit unlerkännande, svårligen kunnat, sisom förr varit vanligt, stödjas vid den förutsittning, att nan af ömhet för bondeståndet icke ville inöra någon förenkling i de otaliga nu brukliga ätten att mäta, väga och räkna. Borgareståndet har med en mun yrkat på inörandet af system och dertill ett system pså retenskapligt som möjligt, på det attt det måtte Nlifva så nyttigt som möjligt.. I denna syftning har borgarståndet, med nderkännande af så väl hvad ekonomiutskotet föreslagit, som hvad som blifvit framstäldt hr Lejonankars reservation, återremitterat etänkandet. Det är således nu med denna fråga, som ned många andra, att den hvilar helt och ållet i bondeståndets händer, och beror det u på detta stånd huruvida vi skola förlora all tsigt till snart ernående af ett på en gång vetenkapligt och praktiskt system för mått, mål, vigt ch mynt.